Igår var det återbesök hos den ayurvediske läkaren. Han är en glad tidsoptimist som bokar in patienter en gång i kvarten, men inte riktigt verkar klara av att hålla den tiden. Det blev 1,5 timmes väntan för mig. Men den som väntar på något gott … Här är förresten en bild på Sandeep. Inte världen bästa kvalitet, men jag tog mig i alla fall i kragen och frågade om jag fick fota. Visst ser han trevlig ut?
Han vill fortsätta att rena blodet från gifter, främst tungmetaller. Jag har dock inte fått tillräckligt mycket avgiftningssymtom så han kör på med lite kraftigare dos den här gången. Dessutom har jag fått medicin för att döda parasiter. Jag var där i tjugo minuter. Undersökningen var den samma. Besöket tillsammans med medicinerna kostade 65 kronor. Dessutom har jag fått remiss till ett labb för att ta blodprover för att utesluta tuberkulos.
I förra blogginlägget om de ayurvediska medicinerna skrev jag att pulvret som blandas ut i vatten smakar vämjeligt. Nu finns det inga ord kvar att beskriva det nya pulvret jag fick. Vämjeligt i kubik! Men det går med nöd och näppe ner. Ska tillbaka igen om två veckor. Det blir dagen innan jag åker hem.
I morse var jag på labbet för att ta blodproverna. Det kändes proffsigt och gick snabbt. De tog fem rör blod och svaret är klart om sex dagar. Då går jag in på deras hemsida och via min egen personliga kod kommer jag till en sida där jag kan läsa resultatet av proverna. Vilket smart sätt att dela med sig av resultaten på. Jag har också redan börjat känna av den intensifierade utrensningen. Idag har jag haft en lätt huvudvärk och känt mig lite hängig. Det märktes tydligt på gymmet där de vikter som i förrgår kändes lätta idag upplevdes som mycket tyngre. Det känns bra att det märks, att det händer något.
Tänk nu har det redan gått tre veckor. Tid är ett intressant begrepp. Vi behöver ju inte Einstein för att tala om för oss att tid är relativt. Vi vet alla att när vi t ex har maginfluensa och mår väldigt illa går tiden otroligt långsamt. Det är som om den står helt stilla. Andra gånger när vi gör något som vi älskar att göra flyger tiden förbi. Tid är absolut en relativ företeelse i en relativ värld. Att säga att tiden inte finns blir så tokigt eftersom vår direkta upplevelse definitivt är att tiden finns. Allting tar tid. Gräset växer, håret likaså. Det är absolut så vi upplever det. Men tiden hör till den här världen av polariteter, till det som kommer och går. Man skulle kunna säga att jag inte är i tiden utan att tiden är i mig. Och ord kan aldrig fånga det som är bortom ord, bortom begränsningar, bortom motsatser. Inte mycket att tänka på.
Nog med filosoferande. Jag har blivit så djupt berörd av min vana här att ta porträtt på människor jag möter. Tagen av skönheten i varje ansikte, klokheten i varje ögonpar. Känner på något sätt igen mig i alla dessa olika ögon. Jag känner mig ödmjuk och djupt tacksam för att få möjligheten att uppleva de här människorna på det här sättet. På något sätt så intimt och nära. När jag går på min morgonpromenad är det nu människor som vinkar och hejar på mig. Igår stannade t ex en lastbil framför mig. Hela flaket var fullt av människor som skulle hoppa av för att arbeta på en arbetsplats jag passerade. Alla började ropa och heja. Mitt i gruppen kände jag igen ett bekant ansikte. Hon hade tydligen stolt berättat för de andra att jag hade tagit hennes foto. Glad i hågen vinkade jag tillbaka med ett stort leende på läpparna.
Såg på Fb att intervjun med mig där jag pratar om 5:2 dieten nu hade publicerats i Expressens söndagsbilaga. Jag kunde inte läsa hela texten, men såg i ingressens första mening ett sakfel. Jag började med den här dieten eftersom jag var sjuk. Fast så stod det inte där. Nåväl. Det är ju som det är. Det spelar ingen roll. Jag såg också en bild av snödroppar på Fb. Så underbart. De första vårtecknen är så värdefulla och inspirerande. Själv sitter jag här i Indien och planerar vårens program, bokar lokaler m m. Snart kommer ett inlägg där jag berättar vad som är på gång.
Här har varit väldigt varmt några dagar. Ser på väderprognosen att det ska bli svalare igen. Det är så skönt när det inte är så varmt på nätterna. Då är det lättare att sova. Nu är det bara 12 grader när det är som kallast och det ska visst gå ner till 9 grader. Tufft för alla som sover ute utan skydd dock.
Varmaste förvårhälsningar till dig!
Disgusting medicine, time and how touching it is to take photo of faces
Yesterday I had my second visit to Ayurvedic doctor. He is a happy time optimist who books patients every fifteen minutes , but never manages to eep this time. I waited 1.5 hour. But if you wait for something good … Here’s by the way a picture of Sandeep . Not the world ‘s best quality, but at least I asked him if I could take his picture. Doesn´t he look nice?
Saw on Fb that the interview with me where I talk about the 5:2 diet has now been published in Expressen. I could not read the whole text , but saw in the preamble a factual error . I started with this diet because I was sick. But that was not what it said there. Well it doesn´t matter. That’s how it is. I also saw a picture of snowdrops on Fb . So wonderful . The first signs of spring are so precious and inspiring. I am sitting here in India and plan the spring program, book venues etc. I will soon write a post about what is going on.
The weather has been very the last days. Looking at the weather forecast that it will be cooler again. It’s so nice when it’s not so hot at night. That makes it easier to sleep. Now it’s only 12 degrees at night and it seems that it will go down to 9 degrees. Tough for all who sleep outside without protection though.
Warmest prespring greetings to you!