För inte så länge sedan fick jag frågan om det var bättre att låta andningen vara som den är eller om man borde göra något åt andningen. Intressant fråga tycker jag. Som de flesta frågor finns det inte ett svar som jag ser det.
Vi har lärt oss många sätt att lägga locket på eller undslippa känslor som vi inte vill ha. Ett av dessa är att spänna kroppen och hålla andan. Vi är kanske inte alls medvetna om det, men det verkar ganska vanligt. Eller så kanske vi i hyperventilerar, d v s andas fort med bröstkorgen. Inget av dessa båda andningssätt är optimalt för oss.
Ursprungligen var kamp- och flyktandning, grund andning med bröstkorgen, ett naturligt andningssätt när vi utsattes för fara, t ex jagades av stora djur. En funktionell andning för att snabbt tillföra adrenalin, kortisol och noradrenalin. Ett sätt att göra kroppen alert, snabb och förberedd på aktivitet. Den andningen behövs ju inte alls på samma sätt idag, men är kanske en av de allra vanligaste sätten att andas på nu. Den andning som var relevant vid rädsla för fysiska faror är inte relevant som ett sätt att försöka kontrollera upplevelser och reaktioner. Utöver att det utsöndras stresshormoner ger den här andningen sämre syresättning, blodcirkulation och skapar spänningar i kroppen.
Det är allra bästa sättet att andas är att ”andas med magen”. D v s att låta diafragman utvidgas och därigenom vidga lungorna som fäster i diafragman. Då putar magen ut. Tarmarna får naturlig massage av detta. Det gynnar tarmperistaltiken, tarmarnas arbete. Syresättningen ökar kraftigt i o m den ökade lungvolymen. Så mycket i kroppen mår bra av balanserad och rik syresättning. En stor del går till hjärnan. Vi blir inte smartare av att andas med bröstkorgen. Virus och bakterier trivs inte så bra i en väl syresatt kropp.
(Jag är inte någon expert på det här. Det här är en förenklad bild av min förståelse av detta.)
Som jag ser det är det hälsosamt, befriande och skönt att kunna låta det som är vara som det är – oavsett vad det handlar om – d v s även andningen. För att lättare kunna låta jobbiga känslor vara som de är, är andningsmedvetenhet en stor hjälp. När man har känslor som man lärt sig är farliga eller obehagliga kan man i stället låta historien om tankarna vara som den är och uppleva känslorna rakt av – som kroppssensationer utan etiketter. Då märker vi att det inte finns något att vara rädd för här. Vi kan vara orädda i rädsla, lugna i oro och klara i förvirring. Att då ha ett lätt fokus på andningen, slappna av och känna andningen i magen gör det så mycket lättare. Eller – när paniken är på väg – att andas en stund genom Relaxatorn och då kunna uppleva känslorna i kroppen precis så som de är. Om jag inte har en Relaxator låter jag helt enkelt utandningen blir lite längre och vilar i pausen innan inandningen kommer naturligt. Andningsfokuset gör att jag inte har min uppmärksamhet bara i mina tankar och att kroppen får de bästa förutsättningarna för att hantera situationen.
Ju mer vi märker att känslor inte är något att vara rädd för, något vi behöver undvika eller försöka kontrollera desto enklare blir det att bara låta allt vara som det är. Då behövs inte någon form av andningsträning längre även om en naturlig andningsmedvetenhet kan finnas. Denna naturliga andningsmedvetenhet är inte något vi gör, inget som behövs för att förändra något. Bara något som händer alldeles av sig själv ibland.
Så tänker jag idag om detta med andning. Här är en intressant artikel från SvD om en amerikansk man som lider av posttraumatisk stress efter 16 månaders tjänstgöring i Irak. Efter en veckas andningsövningar hade 32 % av symtomen försvunnit och 72 % av sömnsvårigheterna. Man kombinerade sedan andningsövningarna med yoga och meditation med mycket kraftfullt resultat. I det här fallet vore det nog mycket svårt att börja med att be honom att låta allt vara som det är – även om det handlade om att bara göra det lite kort då och då. Stödet från träningen hjälpte honom att uppleva att han inte längre behövde upprätthålla en rustning av omedveten kontroll. Successivt blev det allt lättare att helt enkelt låta det vara. Och för andra är det helt optimalt att börja låta allting vara som det är utan andningsmedvetenhet då och då. Vi lär oss då att allt faktiskt alltid är okej oavsett hur skrämmande det verkar. Hurra!
Breathing and emotions
Not long ago I was asked if it was better to let the breath be as it is, or if you should do something about you breathing. Interesting question, I think. Like most issues, there is not one answer as I see it.
We have learned many ways to put a lid on or escape feelings that we do not want. One of these ways is to tighten the body and hold your breath. Maybe we are not at all aware of it, but it seems fairly common. Or maybe we hyperventilate, ie breathing fast with the chest. Neither of these two breathing method is optimal for us.
Originally, the fight and flight breathing, shallow breathing with the chest, was a natural way to breathe when we are exposed to danger, such as being chased by large animals. A functional breathing to rapidlyspread adrenaline, cortisol and norepinephrine. One way to make the body alert, prompt and prepared for activity. This breathing is not at all needed in the same way today, but is perhaps one of the most common ways to breathe nowadays. The breathing that was relevant when there was fear of physical danger is not relevant as a way to try to control the physical, mental and emotional sensations and reactions. In addition the secreted stress hormones brings about worse oxygenation, circulation and creates tension in the body.
The very best way to breathe is to “breathe with the stomach.” Ie allowing the diaphragm to expand and thereby widen the lungs that attaches the diaphragm. This causes the stomach to expand. The intestines get natural massage of this. It promotes peristalsis, intestinal work. Oxygenation increases sharply from the increased lung volume. So much of the body is benefited from balanced and rich oxygenation. A large portion of the oxygen goes to the brain. We do not get smarter by breathing with the chest. Viruses and bacteria do not thrive so well in a well oxygenated body.
(I’m not an expert at this. This is a simplified picture according to my understanding of this.)
As I see it, it is healthy, liberating and comforting to be able to leave it as is to be as it is – no matter what it’s about – also breathing. To more easily let hard feelings be as they are, breathing awareness a big help. When you have feelings that you’ve learned are dangerous or unpleasant, just let the thoughts be as they are without focusing on them, and experience feelings – that is body sensations – without labels. Then we notice that there is nothing to be afraid of here. We can be fearless in fear, calm in anxiety and clear in confusion. To then have an easy to focus on the breath, relax and feel the breath in your stomach makes it so much easier. Or – when the panic is on the way – to breathe for a moment through the Relaxator and then be able to experience the feelings in your body just the way they are. If you do not have a Relaxator let simply exhaling become a little longer and rest during the break before the inspiration comes naturally. Breathing awareness means that I do not have my attention just in my thoughts and giving your body the best chance to deal with the situation.
The more we realize that emotions are not something to be afraid of, something we need to avoid or try to control the easier it is to just let everything be as it is. Then, no form of breathing exercise is needed even if a natural breathing awareness can happen. This natural breathing awareness is not something we do, not something we do to change something. Just something that happens all by itself sometimes.
These are some of my thoughts around breathing. Here is an interesting article from SvD about an American who suffers from post-traumatic stress after 16 months of service in Iraq. After a week of breathing exercises, 32% of the symptoms disappeared and 72% of the sleep difficulties. Breathing is then combined with exercises of yoga and meditation with very powerful results. In this case, it would probably be very difficult to begin by asking him to let everything be as it is – even if he were to do it over and over again. Support from the training helped him to feel that he no longer needed to maintain an armor of unconscious control. Gradually, it became easier to simply let it be. And for others, it may be optimal to start letting everything be as it is without breathing awareness. We learn that the story actually alwaysis okay no matter how scary it seems. Hooray!
Share