Att resa är verkligen livet. Oavsett om det handlar om de ständiga inre och yttre resor vi är på. Inget står stilla. Utveckling/förändring är given. Och det är jag så tacksam för. Tänk så trist det hade varit om allt var likadant hela tiden. Ibland kan det kännas stillastående. Ofta är det innan större förändringar. Ibland passar Crosby, Stills, Nash & Youngs titel: The darkest hour is always just before the dawn. Hur vi nu än upplever det.

Nu sitter jag på Düsseldorf flygplats på väg mot Indien. Det här blir en djupgående livsförändrande resa både på det yttre och det inre planet. Jag ska först ha fyra dagar vid havet och landa, njuta och koppla av med två vänner. Därefter bär det till Tiruvannamalia i Tamil Nadhu, södra Indien. Här ska jag sedan vara i drygt åtta veckor på en meditationsretreat med Sat Shree. Det blir intressant. Minst 4,5 timmars meditation (silent sittings) varje dag. Det kommer säkert att vara både det ena och det andra. Och det känns som en stor gåva och nåd att få göra det här.

Jag kommer också att arbeta några timmar i veckan. Får se hur det går. Jag har varit i Tiru några gånger förut på meditationsretreater. Det är en osedvanligt stark plats. Här levde Sri Ramana Maharishi, ett av de stora inom Advaita, non-duality. Hans guru var berget som ligger här, Arunachala. Det anses vara en representation av Shiva. Han anses upprätthålla världen genom meditation. Jag berättar mer om detta senare.

Bilderna här i bloggen idag tog jag på julaftonens promenad. Jag bara älskar mossa. Speciellt underbar så här på vintern när naturen inte har så mycket färger att tala om. Då lyser mossan med sin livgivande gröna färg. Som vanligt klarade jag av årets alla största helger under loppet av tio dagar. Jul, nyår och födelsedag. Så var det avklarat. Det var lugna, avslappnande dagar.

Efter det har det varit full rulle. Att vara borta mer än två månader kräver lite förberedelser. Inte minst rent praktiskt. Stänga av vatten, kyl och frys m m. Min resväska är knökfull och vägde precis vad den fick väga 23 kg. Utöver lite kläder (nåja – jag åker aldrig med lite kläder … är den full av kosttillskott, hampaproteinpulver, grönt pulver, mixerstav m m.

Jag har nu i två månader ätit frukt och gröna blad. Det har gått mycket bra. Gott, enkelt och skönt för kroppen. Mina vallningar har helt försvunnit. Likaså alla mina extraslag på hjärtat. Sömnen är bättre. Det är helt enkelt väldigt enkelt att leva så här. Det gick faktiskt även bra när jag var på Irland och firade tidig jul med familjen. Min sonson och jag började dagen med melon! Det gillar vi båda två. Nu passar det här sättet att äta så bra i Indien. Minskar risken att bli magsjuk när jag inte äter ute på restauranger. Det blir frukt i långa banor. Inga gröna blad i Indien. Det är därför jag har kompletterat med olika pulver och kosttillskott. Den här kosten (satvic) passar bra för meditation. Matsmältningen stör mindre. Hoppas jag. Vem vet vad som händer?

Jag återkommer – tror jag. Allt gott till dig inför det nya året.

 

To travel is life

Travel is truly life. Whether it is about the constant inner and outer journeys we are on. Nothing is stationary. Development / change is given. And I’m so grateful for that. Imagine how boring it would be if everything was the same all the time. Sometimes it can feel stagnant. Often right before major changes. Sometimes Crosby, Stills, Nash & Young’s title: The darkest hour is always just before the dawn seems to fit. However we experience it.

I am now at Düsseldorf Airport on my way to India. This will be a profound, life-changing journey both on the outer and the inner planes. I’ll have four days by the sea and just enjoy and relax with two friends. Then I will go on to Tiruvannamalia in Tamil Nadhu, South India. Here I will then be in just over eight weeks on a meditation retreat with Sat Shree. It will be interesting. At least 4.5 hours of meditation (silent its insertion) every day. It will certainly be both this and that. And it feels like a great gift and grace to be able to do this.

I will also work a few hours a week. We’ll see how it goes. I have been in Tiru a few times before on meditation retreats. It is an unusually strong place. Sri Ramana Maharishi, one of the major Advaita saints, non-duality lived here. His guru was the mountain that lies here, Arunachala. It is a representation of Shiva. He is considered to maintain the world through meditation. I’ll tell you more about this later

The pictures in this blog today, I took on the Christmas Eve walk. I just love moss. Especially here in the winter, when nature has not so much color to speak of. Moss lights up with its life-giving green color. As usual, I had all of the year’s biggest holidays over the course of ten days. Christmas, New Year and birthday. So then that was done. It was quiet, relaxing days.

After that, it’s been full speed. Being away for more than two months require quite some preparation. Not the least practical. Turning off the water, fridge and freezer etc.. My suitcase is full to the brim and weighed just what it could weigh 23 kg. Besides some clothes (well – I never go with only some clothes … it is full of supplements, hemp protein powder, green powder, blender etc.

I have now for two months been eating only fruits and green leaves. It has gone very well. Happy, simple and comfortable for the body. My hot flashes have completely disappeared. Likewise, all my extra beats on the heart. Sleep is better. It is simply very easy to live like this. It was even good when I was in Ireland and celebrated an early Christmas with the family. My grandson and I started the day with melon! We both love that. Now it fits to eat like this in India. Reduces the risk of stomach problem when I do not eat out at restaurants. It will be loads of fruit. No green leaves in India. That is why I have supplemented with various powders and supplements. This diet (sattvi) suitable for meditation. The digestive process is less disruptive. I hope. Who knows what happens?

I will return to blog some more – I think. All the best to you for the new year.

Share