Idag läste jag en artikel som menade att vänlighet kan förlänga våra liv. Ibland blir jag förvånad över att forskning behövs för att säkerställa de allra mest självklara sanningar. Och visst är det ändå fint att få det självklara bekräftat.
Dr Mercola skriver idag om hur en medvetet vänlig attityd förbättrar vårt sinnestillstånd så mycket att hälsoeffekterna är likvärdiga med att ha en hälsosam vikt eller att sänka vårt blodtryck. Igår såg jag en läkare säga att när en person ger en anonym gåva blir reaktionen i hjärnan densamma som om de vunnit pengar på lotto.
Det känner vi säkert alla igen. Att ge är att få. Vi är inte skilda åt. Vi verkar spela olika roller på livets scen, men skådespelet framträder på och som en oföränderlig bakgrund. Som en film på en tv-skärm. Filmen kan inte existera utan skärmen, har ingen egen existens. Skärmen är alltid likadan. Oföränderlig, omöjlig att uppleva. Att veta detta ger så mycket avslappning, öppenhet och frihet att leva fullt och rikt oavsett omständigheter (oavsett filmens skenbara handlingar). Detta enkla – så kraftfullt, befriande och härligt!
Igår var jag varit ovanligt mycket farmor … och ovanligt barnslig. Kanske det hör ihop. Vad vet jag. Så upplevs det i alla fall ibland. Kanske är det lättare att tillåta vår barnslighet när vi tar på oss rollen av att vara farmor. Jag vaknade och såg att det var fint väder. Perfekt väder att vara ute i trädgården. Mitt i ogräsrensningen får jag idén att gräva en sandlåda till Vincent som kommer och hälsar på om 12 dagar. Inspirerad av Mundekullas hjärtsjö satte jag mig och började gräva. Det var då det kändes som att vara barn på nytt. Händerna djupt i sanden, sand som strilar mellan fingrarna. Njutbart, sensuellt på något sätt.
Det är ganska enkelt att göra en sandlåda när man bor på en rullstensås. Bara sand och sten. Jag behövde ta bort det lilla gräs som växte där och också så mycket stenar som möjligt. Jag grävde och grävde i sanden med mina händer och det var så härligt. När jag var klar kom jag på att jag nog behövde en kant som höll gräset borta, hittade några stenar och började göra en kant. De räckte inte långt så det blev ett besök på Betonggjuteriet ett par kilometer härifrån. Jag är mycket nöjd. Inte helt klart – fattas några stenar t ex – men det mesta är gjort. Nu ska jag bara täcka den för att stänga ute grannskapets katter som redan har upptäckt att mina rabatter är luckra och lättgrävda. De fungerar perfekt som toalett verkar de tycka.
I förrgår var jag i Lund och gick förbi en leksaksaffär som skulle stänga för gott. Den var nästan tom, men jag hittade den lilla grävaren på bilden. Den hade kostat 170 kr, men det var 80 % rabatt. 34 kr var väldigt lagom för mig! Perfekt i den nya sandlådan.
Älskar att leva utan agenda. Inte så att jag inte har saker inplanerade – för det har jag. Men jag går inte och tänker på nästa sak jag ska göra så mycket längre. Jag gör min planering, bokar in det som ska bokas och när andan faller på gör jag det som jag gör. Som idag – idag föll andan tydligt på sandlåda. Inget annat akut. Solen lyste och helt plötsligt har jag en sandlåda.
Tidigare i livet var det mycket mer komplicerat. Mycket att hålla i huvudet och därigenom kändes också huvudet tjockt och fullt. Nu får det blåsa fritt! Allt i sinnet kommer ju och går utan att lämna några spår – om vi inte fokuserar på det och då får en känsla av att det stannar. Vilket inte är möjligt! Spännande att se vad den här dagen har i sitt sköt. Hoppas du får en härlig dag hur den nu än blir!
To be kind and the art of making a sandbox
Today I read an article that said that kindness can prolong our lives. Sometimes I’m amazed that research is needed to ensure the most obvious truths. And it is still nice to have the obvious confirmed sometimes.
Dr. Mercola writes about how a conscious friendly attitude improves our state of mind so much that the health benefits are equivalent to having a healthy weight or to lower our blood pressure. Yesterday I saw a doctor say that when a person makes an anonymous gift, the reaction in the brain the same as if they had won money on the lottery.
We all know that already. To give is to receive. We are not separate. We seem to play different roles on the stage of life, but the play emerges on and as an unchanging background. As a movie on a television screen. The film can not exist without the screen, has no existence of its own. The screen is always the same. Immutable, impossible to experience. Knowing this gives so much relaxation, openness and freedom to live fully and richly in all circumstances (regardless of the film’s apparent story). This simple – so powerful, liberating and beautiful!
Yesterday I was being uncommonly much grandmother … and unusually childish. Maybe those two go together. What do I know. This is how it is experienced sometimes. Maybe it is easier to allow your childishness to be apparent when you take on the role of being a grandmother. I awoke and saw that the weather was nice. Perfect weather to be out in the garden. In the midst of weeding, I get the idea of digging a sandpit to Vincent who comes to visit in 12 days. Inspired by Mundekullas lake shaped as a heart I sat down and started digging. That’s when it felt like being a child again. Hands deep in the sand, sand sprinkling between the fingers. Enjoyable, sensually in some way.
It is quite simple to make a sandbox when you live on a boulder of rolling stones. Just sand and stones. I had to remove the little grass that grew there, and also as much stones as possible. I dug and dug in the sand with my hands and it was so nice. When I was done I realized that that I probably needed an edge to kept the grass away, found some stones and started to make this border. There were not enough of them, so I had to visit the Concrete foundry a few kilometers from here. I am very satisfied. Not entirely done yet – missing some stones for example – but most of it is done. Now I’ll just cover it to keep out the neighborhood cats who have already discovered that my flowerbeds are loose and easily excavated. They work perfectly as toilet they seem to think.
The day before yesterday I was in Lund and walked past a toy store that was about to close for good. It was almost empty, but I found the little digger in the picture. It had cost 170 SEK, but it was 80% off. 34 kr was really right for me! Perfect in the new sandbox.
Love to live without agenda. Not that I do not have things planned – because I do. But I do not go and think about the next thing I’ll do as much anymore. I do my planning, I book whatever is to be planned and whatever comes up I do. Like today – todaymaking a sandbox came up. No other urgent business to attend to. The sun was out and all of a sudden I have a sandbox.
Earlier in life, it was much more complicated. Plenty to keep in the head and thereby the head also felt thick and full. Now, it may blow freely! All in the mind, comes and goes without leaving a trace – if we do not focus on it and then you get a sense that it stays. Which is not possible! Exciting to see how this day turns out. I wish you a lovely day regardless of what it will bring.
Share