Så är jag då tillbaka i Sverige igen efter några fantastiska dagar på Irland!

Det är alltid lika roligt att resa. Jag älskar alla delarna av att resa. Även att vänta. Vilsamt när det inte finns något speciellt att göra. Jag föredrar så klart lagom väntetider. Den här resan gick ovanligt enkelt. Av alla resor som det har blivit till Irland de senaste sex åren har minst hälften varit struliga på något sätt. Förseningar (ibland i flera dagar), borttappat bagage, sjukdom. Då blir det extra njutbart när allt bara flyter!

Cork är en mycket vacker stad. Också mycket kuperad. Det verkar inte finnas några gator som är vågräta – utom nere i City. Det är ständigt upp eller ned. Bra träning. Utmanande ibland med barnvagn. Det var milt och skönt väder. 9-10 grader. Alla träd hade ännu inte tappat sina blad och de utplanterade primulorna lyste med sina glada vårfärger. Vi var ute mycket och gick. Både nere i stadskärnan och i det gröna. Det är alltid så stimulerande att komma till en annan miljö än den vanliga. Mycket att se och uppleva.

Framför allt har dock dagarna handlat om Vincent, min underbara sonson som nu har blivit 17 månader. Han är en pigg och glad liten krabat – mycket aktiv och totalt närvarande förstås! Han är en baddare på att klättra. Något som kräver total uppmärksamhet från oss runt omkring. Som vanligt är det som att vara i en total närvarobubbla där inget annat existerar! Ljuvligt, intensivt och fullständigt underbart. Som grädde på moset kommer sedan kramarna och armar som sträcks upp för att bli buren. Ja, ja! Jag skulle kunna skriva mycket om detta som nog inte är intressant för någon mer än mig.

Vi har ätit Thanksgiving middag och firat jul efter det,  d v s delat julklappar. Så mycket att vara tacksam för. Vi har spelat spel ett par kvällar när Vincent har somnat. Det har varit mysigt familjehäng alltså. Fredagen innan jag åkte kom min dotter och hennes pojkvän på middag. Vi passade också på att dela julklappar. 3 december var jag alltså klar med både julklappshandlande och  julklappsdelande och kan ägna resten av tiden åt att njuta av vinternatur och julstillhet. Inga fler julklappsinköp i stökiga fyllda affärer. Något som jag i och för sig inte har ett problem med.

Taxichauffören på väg ut till flygplatsen pratade i princip oförståelig (för mig) engelska – som en del gör här i Cork. När han svarade på min fråga om han hade några barnbarn förstod jag dock hans svar. ”Jag har en son på fem år. Jag har ju inte ens fyllt 40.” Ridå! Så går det när man har hela huvet fullt av farmorskärlek.

Vaknar i morse till nyheten att Nelson Mandela har gått vidare. Han har betytt så mycket i mitt och i mångas liv. Det är nu många år sedan jag första gången skrev ut hans installationstal från 1994. Vid alla mina kurser och föredrag delade jag ut kopior på talet. Det berörde mig så djupt. Lång senare lärde jag mig att det var en text av Marianne Williamson (från hennes bok “Return to Love”. Tänk vilken rollmodell vi har i honom. Så tacksam. Då och då ger livet oss påminnelsepersoner. Personer som påminner om allas vår storhet. Som påminner om att det vi är inte är enskilt, privat och separarerat. Utan stort, obegränsat och odelat! Att allt är möjligheter till att känna igen kärlek som alltings grund och bas.

”Vår djupaste rädsla är inte
att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är
att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus,  inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss,
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar.
Vem ska jag inte vara?
Du är ett Guds barn.

Att du låtsas vara liten
tjänar inte världen.
Det finns igenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla
befriar vår närvaro automatiskt andra.”

 

Cork, early Christmas celebration and Mandela

So am I back in Sweden again after a few amazing days in Ireland !

It’s always fun to travel . I love all parts of the trip. Also the waiting. Restful when there is nothing in particular to do. I prefer not too long waitings of course. This trip went exceptionally easy. Of all the trips I have taken to Ireland for the past six years, at least half have been messed up in one way or another. Delays ( sometimes for days ), lost luggage , illness . Then it is extra enjoyable when everything just flows !

Cork is a very beautiful city . Also very hilly. There seems to be no streets that are horizontal – except down in the City center. It is constantly up and down. Good workout. Challenging at times with prams. It was mild and warm weather. 9-10 degrees. All trees had not yet lost their leaves and the newly planted primulas  shone with their cheerful spring colors . We were outside a lot walking . Both downtown in the center and out in the countryside. It is always so exciting to experience a place other than your usual . Much to see and experience .

Above all, however, the days were about Vincent , my wonderful grandson who has now become 17 months. He is an energetic and happy little fellow – very active and total present of course! He loves climbing anything that can be climbed on. Something that requires total attention from us around him. As usual it is like being in a total presence bubble where nothing else exists! Lovely , intense and utterly wonderful. The icing on the cake was hugs and arms stretched up wanting to be carried. Yes, yes ! I could write much about this that probably is not interesting to anyone other than me .

We have had Thanksgiving dinner and celebrated Christmas, that is exchanged presents. So much to be grateful for. We’ve played board games a couple of nights when Vincent has fallen asleep. Something we all love. It has been cozy family time. On Friday before I left , my daughter and her boyfriend came for dinner. We also took the opportunity to exchange Christmas gifts. On December 3 , I had already bought and exchanged all Chrismas gifts and can spend rest the of the time to enjoy the winter scenery and Christmas serenity . No more Christmas shopping in chaotic crowded shops . Something Ido not mind.

The cab driver on the way out to the airport talked basically incomprehensible (to me) English – as some do here in Cork. When he answered my question if he had any grandchildren , I understood , however his response. ” I have a son that is five years old. I have not even turned 40.” Curtain ! This is what happens when you have the whole head full of grandma love.

I woke up this morning to the news that Nelson Mandela has passed on. He has meant so much in my and in manyother people’s lives. It is now many years since I first copied out his inaugaration speech 1994. In all my work shops and lectures I gave the participants copies of the speech . It touched me so deeply. A long time later I learned that it was a text by Marianne Williamson (From Return to Love). What a role model we have in him. So grateful. Every now and then life gives us reminder-people. People who reminds us of everybody’s greatness. Reminds us that we are not private or separate. Reminds us that we are huge, unlimited and undivided ! That everything is an opportunity to recognize the love that is everything’s foundation and base .

Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness
That most frightens us.

We ask ourselves
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.

Your playing small
Does not serve the world.
There’s nothing enlightened about shrinking
So that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine,
As children do.
We were born to make manifest
The glory of God that is within us.

It’s not just in some of us;
It’s in everyone.

And as we let our own light shine,
We unconsciously give other people permission to do the same.
As we’re liberated from our own fear,
Our presence automatically liberates others.

Share