Det är fantastiskt att vara här. En viss rutin har nu börjat infinna sig. Dagarna börjar med en härlig promenad längs med de relativt lugna gatorna här i Koregaon Park. Det finns alltid mycket att se och uppleva. För en svensk som är van vid både hängslen och livrem är det intressant att observera ett liv där man varken verkar ha det ena eller det andra. T ex ser man ofta en hel familj åka på samma motorcykel. Ett barn sitter på ledstången mellan pappas händer. Mamman sitter bak och har ett barn i knät. Ett tredje barn sitter längst bak eller mellan föräldrarna. Det ser inte speciellt säkert ut. Jag tror dock att indier är mycket kompetenta förare oavsett om det handlar om att köra bil eller motorcykel. Under alla mina år i Indien har jag inte sett många olyckor. Det kan synas som ett under för en som är van vid svensk välordnad trafik. Kanske just det faktum att förarna här inte kan vara säkra på att det inte dyker upp en hund eller ko mitt i vägbanan – eller en bil i fel körriktning – är just det som gjort dem till bra förare med snabb reaktionsförmåga. Jag kanske är helt ute och cyklar här. Men det är i så fall inte första gången.

Cykelproblem är enkelt avhjälpta precis där hjälpen behövs som mest – på gatan.

Synintrycken är ofta fyllda av färg. Man verkar helt enkelt tycka mycket om färg. T o m lastbilarna är målade och pyntade i flera färger, ofta med religiösa inslag.

Reklam kan se ut på många sätt. T ex så här! För mig skulle denna nog dessvärre mer vara avskräckande än lockande.

Mycket tid tillbringar jag inne på mitt rum eller på balkongen. Jag sitter eller ligger och lyssnar på inspelningar från den föregående dagens undersökningar, läser en bok eller helt enkelt bara sitter och njuter. Eftersom jag bara äter frukt går jag inte heller på restaurant. Även måltiderna intages alltså på rummet.

Dagarna med Dolano är mycket spännande och givande. Jag är så oerhört tacksam att få vara med henne den här tiden. Vi är fjorton i gruppen vilket är mycket. Helst vill Dolano inte ha mer än tolv i grupperna har jag hört, men januari/februari är den absoluta högsäsongen här  i södra Indien.

Varannan dag har vi inga bokade tider. Då passar jag på att åka till poolen, göra ärenden eller utflykter. Igår hade jag bestämt mig för att åka till Punes centrum för att leta efter en optiker. Jag behöver nya glasögon och det känns som ett bra tillfälle att låta göra det när jag är här. Jag tog en riksha dit. Det tog ca en kvart. En riksha är en moped på tre hjul utan sidoväggar och med plast/vinyltak. De finns överallt så det är enkelt att stanna en vid behov. Det kostar nästan ingenting.

Det var ett otroligt myller av allehanda intryck, ljud och företeelser. Moderna butiker som t ex Body Shop, Rebook, Nike blandas med små hål i väggen där allt möjligt säljs. En riktig upplevelse var det allt att gå omkring här ett par timmar. Jag hittade en optiker, men har inte bestämt mig för bågar ännu så det blir snart ännu ett besök på MG Road (Mahatma Gandhi Road).

 

 

Daily routines

It’s great to be here. A certain routine has now begun to appear. The days start with a lovely walk along the relatively quiet streets here in Koregaon Park. There is always plenty to see and experience. For a Swede that is used to having both a belt and suspender, it is interesting to observe a life in which neither seems to have a place. For example, you often see a whole family on the same motorcycle. A child sits on the handrail between the father’s hands. The mother sits back and has a child in her lap. A third child sits at the back or between the parents. It does not look very safe. However, I think Indians are very competent drivers regardless of whether they are driving a car or a motorcycle. In all my years in India, I have not seen many accidents. It may seem like a miracle for one who is accustomed to Swedish orderly traffic. Maybe just the fact that drivers here can not be sure that it does not pop up a dog or cow in the middle of the road – or a car in the wrong direction – is the very thing that made them good driver with quick reaction capability. I may be completely way off here. But it is in this case is not the first time.

Bicycle problems are easily remedied exactly where help is needed most – on the street.

Visual impressions are often filled with color. It simply seems like a lot of color. Even the trucks are painted and decorated in many colors, often with religious elements.

Advertising can come in many ways. For example, like this! For me, this probably is unfortunately more a deterrent than enticing.

I spend a lot of time in my room or on the balcony. I’m sitting or lying down and listening to recordings from the previous day’s meeting, reading a book or just sitting and enjoying what is. Since I only eat fruit I don´t  go to the restaurant. Even the meals are thus in the room.

The days with Dolano are very exciting and rewarding. I am so incredibly grateful to be here with her. We are fourteen in the group which is great. Ideally, Dolano prefers to not have more than twelve in groups I have heard, but in January / February is the absolute peak season here in South India.

Every other day we have no appointments. Then I take the opportunity to go to the pool, run errands or outings. Yesterday I had decided to go to Pune center to look for an optician. I need new glasses and it feels like a good time to have it done here. I took a rickshaw there. It took about fifteen minutes. A rickshaw is a three-wheeled scooter without side walls and plastic / vinyl roof. They are everywhere so it’s easy to halt one if necessary. It costs almost nothing.

It was an incredible abundance of all sorts of impressions, sounds and phenomena. Modern stores such as Body Shop, Rebook, Nike mixed with small holes in the wall where everything is sold. It was definitely an experience to walk around here a couple of hours.  I found an optician, but have not decided yet what to buy so I will soon have to visit MG Road (Mahatma Gandhi Road) again.

Share