För ett par dagar sedan besökte jag Lillstugan Antik utanför Markaryd. Ett ställe med många gamla vackra saker. Jag blev påmind om skönheten i det som är använt, slitet och patinerat, älskat.

Likadant är det med våra kroppar tycker jag. De ser inte likadana ut som när de var unga. Kanske lever de varken upp till de ideal som samhället har eller de vi själva har. Men det är något så berörande och vackert med dessa kroppar som levt, använts, berörts och berört. De inbjuder till omsorg, omvårdnad, respekt och kärlek på samma sätt som de ger detta till andra. Det blir så mycket lättare att se och uppskatta när fokus inte är på historier om hur kroppen borde vara.

Jag har aldrig tidigare uppskattat min kropp så mycket som jag gör nu. Det blir så uppenbart hur den gör allt för att ge mig det bästa livet, de bästa förutsättningarna för växt och rikedom.

Varje ögonblick kämpar kroppens olika delar för hälsa och kraft. Alldeles i och av sig själva. Det är inte alltid de lyckas. Men just det faktum att den inte ger upp. Fortsätter att hitta nya vägar. Visar kärlek i varje andetag som fyller kroppen med syre. Visar stöd på livets stig med varje hjärtslag. Utan att jag behöver blanda mig i. Vilken nåd det är att ha en kropp. En kropp att uppleva allt med och som, som gör det möjligt att njuta av det här ögonblicket och den nuvarande upplevelsen. Även om jag inte är min kropp eller mitt sinne hade inga upplevelser varit möjliga utan en kropp/ett sinne.

När detta har blivit mer uppenbart blir handlingarna alltmer självklart omhändertagande och vänliga. Det blir allt enklare att göra det bästa jag vet för kroppen. Det bästa utifrån de förutsättningar sinnet har. Det jag är gläds åt och njuter av den här kroppen och det här sinnet. Så tacksam. (Bilderna från Lillstugan Antik.)

 

This wonderful body …

A few days ago I visited Lillstugan Antique outside Markaryd. A place with many beautiful old things. ( The photos come from there. ) I was reminded of the beauty of what is used, worn, with patina and loved .

It is the same with our bodies, I think. They are not the same as when they were young. Maybe they neither live up to the ideals that society has nor our own. But there is something so touching and beautiful with these bodies that have lived, been used and touched and that have touched . They invite you to care, take care of , respect and love in the same way that they give this to others. It is so much easier to see and appreciate this when focus is no longer on the story about the body.

I have never appreciated my body as much as I do now. Now that it less and less lives up to the demands and ideas I had about how I wanted it to look like. It becomes so obvious how it does anything to give me the best life , the best conditions for growth and wealth.

Every moment various body parts are fighting for health and strength. Just in and of themselves. It is not always successful. But just the fact that it does not give up. Continues to find new paths. Showing love in every breath that fills my body with oxygen. Showing support on the path of life with every heartbeat. Without the need for me to get involved. What grace it is to have a body. A body to experience everything and everyone with, that makes it possible to enjoy this moment as it is. Even though what I am is not the body and mind there would be no experiencing without a body and mind.

When this has become more apparent actions increasingly become more  caring and friendly. It is becoming easier to do the best I know for the body. The best under the conditions of the mind. I am so happy to have a body and am enjoying this body and this mind. Very grateful.

Share