Ett intressant begrepp är ”guru”. I Indien betyder det helt enkelt en lärare. Det kan vara en lärare i gitarrspel eller en andlig lärare. I väst har det blivit mer fokuserat till att bara vara en andlig vägledare. Det finns många gurus i världen. Några kallar sig själva guru och andra har efterföljare som gör det.

Om vi ser begreppet lite vidare så har vi nog alla haft gurus. Personer som har hjälpt oss att se oss själva tydligare, väglett oss vidare på sökandets väg. Jag är oerhört tacksam och glad för de personer som fungerat som gurus för mig – även om jag inte kallat dem det eller ens sett dem som det. Många av oss behöver tydligen någon som visar oss nästa steg mot igenkännandet av att vi är det vi söker.

Någon (Buddha, Krishna?) sa: ”Om du möter mig på vägen – döda mig”. Vi kommer till en punkt där vi behöver släppa taget om tron på att någon annan kan ge mig något eller har något som jag inte har. Jag älskar det Jesus sa: ”Be a light unto yourself.”

Jag respekterar fullständigt att vi ser allt detta på olika sätt. Det är så uppenbart att våra olika trossystem och idéer om oss själva, andlighet och livet gör att vi uppfattar allt på våra olika personligheters unika sätt. Så länge vi tror att någon annan har något som jag inte har kommer vi nog också att vilja vara med de personerna på något sätt. Men då blir det också ett sätt att upprätthålla den illusionen. Illusionen om separation.

Jag har precis sett en underbar film, en dokumentär, som heter ”Guru Lurifax”. (Tack, Karin, för länken.) Jag kan varmt rekommendera den. Den handlar om en amerikansk man av indisk härkomst. Han är nyfiken på vad det här med guru handlar om och gör sig själv till guru för att utforska dynamiken kring en guru.

Det är fint att se hur han bejakar sina bästa sidor tillsammans med sina anhängare. Hur han själv upplever sig bli en bättre människa i gururollen. Det är uppenbart att han trivs bra med den rollen. Dels hjälper han faktiskt andra. Dels får han mycket bekräftelse när så många ser honom som speciell. Människorna han möter älskar att bli sedda, hörda och att bli påminda om att de inte är annorlunda än det de ser upp till i honom. Alla vill må bra och det är lätt att hålla fast vid det som jag upplever ger mig det.  Att det är det jag är  i stället för något som jag behöver en speciell person eller situation för.

Samtidigt är det skrämmande att se hur enkelt det är att göra sig till guru och få andra människors tillit och förtroende. Det är inte alla s k gurus som behandlar sina anhängare väl. En del utnyttjar i stället förtroendet. Det är så viktigt att vi upprätthåller får urskiljningsförmåga och vår naturliga förmåga att veta vad som är bäst för oss.

Själv har jag haft tur och mött många kloka och fina människor på min resa. Det är jag väldigt glad för. Jag är också tacksam att jag idag ser att inga speciella omständigheter är nödvändiga.  Att jag kan njuta av underbara rika relationer till människor, men att jag inte behöver dem för att vara okej, inte behöver någon för att veta vem jag är.

 

Gurus

An interesting concept is “guru”. In India, it simply means a teacher. It can be a teacher of guitar playing or a spiritual teacher. In the West, it has become more focused on just being a spiritual guide. There are many gurus in the world. Some call themselves guru and others have followers that do.

If we consider the concept a bit wider, we have probably all had gurus. People who have helped us to see ourselves more clearly, guided us on the path. I am extremely grateful and happy for the people who served as gurus to me – although I have not called them that nor seen them as such. Many of us obviously need someone to show us the next step towards the recognition that we are what we seek.

Someone (Buddha, Krishna?) Said: “If you meet me on the road – kill me.” We come to a point where we need to let go of the belief that anyone can give me something or have something that I do not have. I love what Jesus said: “Be a light unto yourself.”

I fully respect that we see all this in different ways. It is so obvious that our different beliefs and ideas about ourselves, spirituality and life makes us perceive everything in the unique way of our different personalities. As long as we believe that someone else has something that I do not have, we will probably also want to be with these people in some way. But that it is also a way to maintain this illusion. The illusion of separation.

I’ve just seen a wonderful American movie, a documentary, called “Guru Lurifax”. (Thanks, Karin, for the link.), I can heartily recommend it. It’s about an American man of Indian descent. He is curious as to what this is all about the guru and makes himself a guru to explore the dynamics around a guru.

It’s nice to see how he affirms his best with his followers. How he perceives himself to be a better person in the guru role. It is obvious that he is happy with that role. Firstly, he actually helps others. Secondly, he gets a lot confirmation when so many see him as special. The people he meets loves to be seen, heard and to be reminded that they are no different than what they look up to in him. Everyone wants to feel good and it’s easy to stick with what I feel gives me that. To not see that it is what I am rather, believe that I need this special person and situation for this to be the case.

It is scary to see how easy it is to become a guru and get other people’s trust and confidence. It’s not all so-called gurus who treat their followers well. Some uses instead their confidence. It is so important that we maintain our discernment and our natural ability to know what is best for us.

I myself have been lucky and met many wise and nice people on my trip. I’m very happy. I am also grateful that I now see that no special circumstances are necessary. That I can enjoy the wonderful rich relationships with people without needing them to be okay, that I do not need anyone to know who I am.

Share