Livet som det är

Vardagliga reflektioner om livet i stort och smått

Hemma igen och vänder

| 1 Comment

Upplevelsen av att tiden går allt fortare är så tydlig. Jag är nu redan tillbaka efter några dagar på Irland. Det känns som om jag precis åkte.

Det var verkligen superhärliga dagar. Inte minst resan i sig.

Det är lätt att glömma hur intensivt det är att vara med småbarn. Det är en total upplevelse av närvaro. Inget annat existerar. Deras självklara enkelhet och öppenhet är så påtaglig. Jag var ensam med Vincent i 24 timmar för att ge hans föräldrar viktig och uppskattad egen tid. En riktig win-win situation. Jag fick njuta av att vara ensam med honom och de fick njuta av att vara ensamma med varandra.

Vincent, 2 år

Vincent, 2 år

Jag var lite osäker på hur det skulle gå för han hade ganska hög feber och var väldigt mammig och ammig innan de försvann. Men nästan inte alls när de inte var där (bara när han vaknade kl 6 på morgonen). Det var så roligt och enkelt.

Det blev mycket promenerande. Upp och ned för kullarna i Cork. Jag har träningsvärk på oväntade ställen idag. Inser att jag nog mest är van att gå på relativt plan mark. Där Vincents familj bor – mitt på Dublin Hill – finns i princip ingen plan mark. Det kändes fint att han fick vila i vagnen med feber. Varje gång jag frågade om att vi skulle vända hem sa han bara: “More walk” … och jag gillar ju att gå …

Utsikt från Vincents trädgård

Utsikt från Vincents trädgård 

Det är kul att träffa någon som ännu inte fullt ut har lärt sig att identifiera sig med någon. När han står framför spegeln eller ser sig på ett foto och jag frågar: ”Who is that?” svarar han glatt: ”You”. Det är ju det han och andra kallas så det är ju inte så konstigt. Det är bara en tidsfråga tills han svarar: ”Vincent”. Längre tid kommer det att ta innan han har lärt sig att svara: ”I”. En successiv process från upplevelsen av helhet och enhet till en inlärd tro på separation.

Nu är jag hemma och vänder för att tidigt imorgon åka till Playful Hearts Festivalen i Höör. Det blir roligt!

MurklockaSåg förresten reklam för tandkräm för män. Den hade speciellt tagits fram för att passa just män. Det vore intressant att veta hur de tänkte då, vilka kriterier som de baserade urvalet av ingredienser på. Vad män behöver till sina tänder som kvinnor inte behöver. ”Allt går att sälja med mördande reklam …”

 

Back home again, briefly

The perception of time is that it is passing faster and faster. I am now already back after a few days in Ireland. It feels like I just left.

It was really super lovely days. Not least the journey itself.

It’s easy to forget how intense it is to be with young children. It is a total experience of presence. Nothing else exists. Their obvious simplicity and transparency is so palpable. I was alone with Vincent for 24 hours to give his parents important and appreciated own time. A real win-win situation. I got to enjoy being alone with him and they got to enjoy being alone with each other.

Vincent 2 years

I was a bit unsure how it would go because he had quite a high fever and was very mommeyis and ammig before they disappeared. Hardly at all when they were not there (except when he woke up at 6 in the morning). It was so fun and easy.

There was a lot of walking taking place. Up and down the hills of Cork/Blackpool. I have sore muscles in unexpected places today. I realize that I am probably most accustomed to walking on relatively flat ground. Vincent’s family lives in the middle of Dublin Hill and there is virtually no flat land at all. It felt good that he could rest in the buggy with his fever. Everytime I asked if we should turn back home he said: “More walk” … I like to walk as well so we walked …

View from Vincent’s garden

It’s great to meet someone who has not yet fully learned to identify with being someone. When he stands in front of the mirror or looks at a photo, and I ask, “Who is that?” He replies cheerfully, “You”. That’s what he and others are called so it is not strange at all. It’s only a matter of time until he answers: “Vincent”. It will take a bit longer before he has learned to respond: “I”. A gradual process from the experience of wholeness and unity to a learned belief in separation.

Now I’m at home again briefly. Early tomorrow I go to Playful Hearts Festival in Hööor. It’ll be fun!

Saw by the way a commercial for toothpaste for men. It had been specially developed to fit men, they said. It would be interesting to know how they thought then, what criteria they based the selection of ingredients on. What men need for their teeth that women do not need. “Everythingcan be sold by the cutthroat advertising …”

Share

One Comment

  1. Hi Eva,
    I can totally identify with your sharing. We have a one year old grandson that visits quite often. He constantly is on the go and into everything. He is about ready to walk so each step he takes we hold our breath as he hasn’t gotten his confidence yet. I agree also that infants live in the moment and are very forgiving. The thing I love most about babies is that they keep us young and going. Take care.

Leave a Reply

Required fields are marked *.


[+] kaskus emoticons nartzco