Idag påminns vi om kärlek. Överallt! Det är dock en dag som för de flesta påminner om att vi ska ge och/eller få kärlek. Något som inte är möjligt. Kärlek är det vi är, ”vår” natur. Självklar och grundläggande i och som var och en av oss.

Vi har tränat oss att kärlek är en känsla. Att vissa sensationer är bevis på kärlek, andra är det inte. Eftersom alla sensationer hela tiden förändras blir livet då lätt ett ständigt sökande efter rätt omständigheter, personer, förutsättningar för att känna kärlek. Vi har lärt oss att vi kan ge kärlek och att vi kan få kärlek. Att det är något som alltså kan dyka upp och försvinna. Att den är kvantifierbar, d v s att vi kan ha mer eller mindre kärlek. Allt detta skapar en upplevelse av brist nu och/eller en rädsla för kommande upplevelse av brist och driver våra handlingar, tankar och känslor.

Tänk om det i stället är så att vår grundläggande natur är kärlek. Det är något som gäller för alla. Denna orubbliga, ofrånkomliga, oförstörbara obegränsade, odelbara kärlek. Som är en förutsättning för allt liv, inte tvärtom. Som är omöjlig att ge eller att få eftersom den är konstant, bortom begrepp som uppstå eller försvinna. Som överhuvudtaget inte har med några kroppssensationer, tankar eller känslor att göra. Däremot kan vissa situationer, handlingar, personer påminna oss om/trigga den alltid närvarande kärleken. Idag är ett perfekt tillfälle att påminna oss själva och andra om vår natur som kärlek. Precis som alla andra dagar är ett perfekt tillfälle för det. Om jag ger någon blommor t ex påminns jag om att jag är kärlek och kanske också den andra. Det handlar då inte längre om ett givande med förväntningar om att få något tillbaka. Eftersom det inte är kärlek jag ger. Och det inte är kärlek jag kan få. Jag har inte kärlek. Jag är kärlek.

Det innebär att jag inte behöver någon annan eller någon speciell handling för att vara kärlek. Den är alltid självklart närvarande i och som varje upplevelse. Det kan vara bra att veta på en dag som Alla hjärtans dag. En dag då det är lätt att bli besviken om man inte får det bevis på kärlek som man önskar. En dag då det är ovanligt enkelt att känna sig utanför för att andra får det som jag tror är kärlek. Då är det befriande att låta sinnet vara i vila en stund, inte följa med i historien om vad som är fel eller borde vara annorlunda. Det kan vara enklare att i det ögonblicket veta att inget fattas mig. Att jag inte lider brist på någonting. Att det jag är, är helt, fullständigt och odelbart. I det som är odelbart kan inte brister existera. I det som är helt kan inget fattas. Det som är fullständigt kan inte öka eller minska. Om vi låter det vi har lärt oss om kärlek, alla idéer och trossystem som har byggts upp under åren, vara och undersöker verkligheten, som en vetenskapsman, märker vi att inget fattas. “All you need is love”. Ja visst. Det är det enda vi behöver och också det vi alltid är. Så fort vi använder ord som behöver har vi en benägenhet att också uppfatta att vi inte alltid har det. Att det är något som måste läggas till. Så skönt att veta i min egen direkta upplevelse att det inte är så. 

Så tacksam till Dolano för hennes tydliga, direkta påminnelse!

Må de här orden påminna dig om att det du är, är kärlek. Varken mer eller mindre! Wow. Ha en mysig Alla Hjärtans Dag. <3

 

Love is!

Today we are reminded of love. Everywhere! However, it is a day where most people are reminded of giving or receiving love. Something that is not possible. Love is what we are , “our” nature . Obvious and fundamental in and as each of us.

We have trained ourselves that love is a feeling. That certain sensations are proof of love , others are not. Since all sensations are constantly changing , life then easily becomes an endless search for the right circumstances , people , opportunities to feel love. We have learned that we can give love and that we can receive love. That love is something that therefore can appear and disappear . That it is quantifiable , that we can have more or less love. All this creates a perception of shortage/lack now and/or a fear of  experience of lack in the future and it then drives our actions, thoughts and feelings.

Our essential nature is love. It is something that applies to “everyone”. This unyielding , inexhaustible, indestructible, limitless , indivisible love. As a prerequisite for all apparent life, not vice versa. That is impossible to give or to get because it is constant, beyond concepts as arise or disappear. That has nothing at all to do with any body sensations , thoughts or feelings. However, certain situations , actions, people remind us / trigger the ever-present love. Today is a perfect time to remind ourselves and others about our nature as love. Just like every day. If I give someone flowers for example, I am reminded of  my nature as love and perhaps the other as well. It’s no longer about the expectation of getting something back . Since it is not love I give . And that is not love I can get. I don´t have love. I am love.

That means I do not need anyone else or any special action to be love . It is always obviously present in and as every experience. It may be helpful to know on a day like Valentine’s Day . A day, when it is easy to become discouraged if you do not get the proof of love that you want. A day, when it is unusually easy to feel left out because others receive what I think is tokens of love. Then it’s liberating to let the mind be at rest for a while, to not follow the story of what is wrong or should be different. It may be easier in that moment to know that nothing is missing.That I do not lack anything. That what I am, is whole, complete and indivisible . In that which is indivisible, no deficiencies can exist. In that which is whole, nothing can be missing. That which is complete, can neither can increase or decrease.

If we let what we’ve learned about love, all the ideas and belief systems that have been built up over the years, be and examine reality, like a scientist, we notice that nothing is missing. “All you need is love .” Sure. That is all we need and also what we will always be . Whenever we use words like “need” , we have a tendency to also interpret it as if we do not always have it. That there is something that needs to be added. So nice to know in my own direct experience that this is not so.

So grateful to Dolano for her clear and direct reminder!

May these words remind you of what you are – love. Neither more nor less ! Wow . Have a lovely Valentine’s Day

Share