Indien är verkligen kontrasternas land. Ordet ”lagom” verkar inte finnas här. Eller det är kanske snarare så att ”lagom” är det som är. Hur det nu än är. Bredvid den nybyggda fina moderna lyxiga livsmedelsaffären ”Nature´s Basket” går en liten gång in till några skjul. Där bor den här pojken. Jag träffar ofta på honom när jag är ute och går.

För mig känns det lättare idag att leva med dessa ytterligheter. Det finns en öppenhet som tillåter medkänsla utan att stänga av eller titta bort. De första åren jag var i Indien var det mycket som jag inte ville se. Det är klart att jag önskar bättre omständigheter för t ex den här pojken. När jag möter tiggare på gatorna, som jag i princip gör varje dag, tittar jag inte längre bort. Jag kan inte ge alla tiggare pengar. Då skulle en promenad bli väldigt jobbig. Men jag kan göra valet att se dem. På Svenska Hjältegalan i december pratade killen som byggt ett hus till en tiggande rom just om det. Att se tiggaren som en människa. Det gör ont många gånger. Då får det göra det utan en historia om det.

Varannan dag går jag till ett superlyxigt hotell som heter Westin. Du kan se det på bilden ovan, det avlånga huset i bakgrunden. Med bilderna idag får du följa med på en del av den promenaden. Det tar inte mer än ca 10 minuter. Det kostar 2 kronor med riksha. Och man passerar allting på vägen. Vägen dit går längs med intensivtrafikerade North Main Road. Ljudnivån är hög. Luften är sådan att man helst inte andas in den. Föroreningar från bilarna blandade med damm, smuts och odörer från avlopp m m.

På ett ställe passerar man en öppen vattenledning. Runt den har det byggts upp en mindre stadsdel av skjul byggda av det som fanns för stunden. Vatten är viktigt och därför väljer man förstås att bo nära. Överallt är det hundar. Jag känner mig idag lugn runt dem eftersom de oftast inte gör något annat än går runt och sniffar. Mest ligger de i solen och sover efter nattens röj och bråk. Idag var det dock en hund som både skällde och morrade före, under och efter att jag passerade. Pulsen ökade och jag kände hur kroppen spände sig. När jag väl passerat kände jag hur något knuffade till min ena vad. Den måste ha sprungit rakt in i mitt ben. Fast den bet inte. Det var ju tur! På hemvägen valde jag en riksha för jag hade ingen lust att gå förbi där igen. Får se hur det blir imorgon.

Väl framme vid vackra Westin börjar jag i gymmet. Jag tränar där varannan dag – än så länge har det blivit två gånger. Efter en dusch och ombyte väntar en solstol och en härligt svalkande pool. Den är nämligen inte uppvärmd. Det känns lite kallt precis när man går i, sedan är det perfekt. Jag simmar 500 meter. Jag tycker så mycket om det. Förra året jag var jag ofta här vid poolen. Då visste jag inte att gymmet och den personliga tränaren ingår i priset. Nu har jag köpt ett månadskort och det känns otroligt lyxigt och bra. Att vara fem veckor i Indien och inte få njuta av sol och bad känns trist. Nu är jag så glad att jag också har kommit igång med träningen. Allt för min kropps hälsa!!! Det är så njutbart att ligga under parasollet i en skön solstol och lyssna till Dolano i stället för hemma i sängen – även om det också är helt okej.

Och så visar sig kontrasterna igen. När man simmar fram till poolkanten och tittar ner ligger floden där och vid floden ligger ännu ett område med skjulliknande bostäder.

För de av er som är nya till bloggen och som tycker om reseberättelsen från Indien vill jag berätta att jag också förra året skrev och la ut foton i bloggen. Då var den nog mer informativ. I år känns just informationen lite passé eftersom jag redan har berättat det mesta.  Här hittar du det första inlägget från Poona förra året. Det hette faktiskt just “Kontrasternas land”. Sedan fortsatte blogginläggen från Indien i fem veckor.

Vill också passa på att berätta att om någon av er som prenumererar på bloggen, d v s får det nya inlägget som ett mejl i Inkorgen, vill svara så går det inte fram till mig om du svarar direkt. Det är något som jag upptäckte nyligen. En läsare hade svarat ofta på de olika inläggen, men inget kom fram till mig. Då är det bättre att skriva en kommentar efter blogginlägget eller skicka det direkt till mig via kontaktformuläret under ”kontakt”. Tack!

 

Luxury, poverty, gym and pool

India is truly a land of contrasts . The Swedish word “lagom” ‘(which means “not too much and not too little” does not seem to exist here. Or perhaps it is rather that “lagom” is what is. However that may be. Beside the newly constructed fine modern luxury food store ” Nature ‘s Basket ” there is a small alley leading to some sheds. This boy lives there with his family . I often meet him when I ‘m out walking .

I find it easier today to live with these extremes. There is an openness that allows compassion without shutting down or looking away. The first few years I was in India there was much that I did not want to see . Of course I wish for better circumstances for example, for this boy . When I encounter beggars in the streets , which I basically do every day, I don´t look  away any more . I can not give every beggar money. Then a walk would get very hard. But I can make the choice to see them. On the Swedish Hero Awards in December the guy who built a house for a begging romany talked about this. Seeing the beggar as a human being. It hurts many times. Then it can hurt without a story about it.

Every other day I go to a super luxury hotel called the Westin. You can see it in the picture above , the oblong building in the background. Please follow me along my walk to Westin with these pictures. It takes about 10 minutes. It cost 2 crowns with rickshaw . And you pass everything on the road. Getting there I walk along the intensely trafficked North Main Road. The noise level is high. The air is such that you would rather not inhale it. Pollution from cars mixed with dust, dirt and odors from sewage etc

At one place there is an open pipe of water. A small neighborhood of shacks has been built around it. Water is important so that´s why they choose to live near the water pipe. There are dogs everywhere. Today I feel peaceful around them because they usually do not do anything but walk around and sniff . Most fall in the sun and sleep after the nigh´s fighting and rowling. Today, however, there was a dog that barked and growled both before, during and after I passed. The heart rate increased and I felt how the body tightened . Once I passed , I felt something shoved into my one calf. The dog must have run straight into my leg . It did not bite though . That was lucky! On the way home , I chose a rickshaw for I had no desire to go past there again. We’ll see how it goes tomorrow . (I was out of internet for 24 hours so I have been back to Westin today again and  I walked without seeing the dog.)

Once I have arrived at the beautiful Westin I begin in the gym. I train there every other day – so far only twice. After a shower and change of clothes a deck chair and a wonderfully refreshing pool wait for me. The pool is not heated. It feels a little cold right when you walk in, then it’s perfect. I swim 500 meters. I really like it. Last year I was often here at the pool. Then I did not know that the gym and the personal trainer were included in the price . Now I have bought a monthly pass and it feels incredibly luxurious and nice. Being five weeks in India and not get to enjoy the sun and sea feels a bit sad. Now I am so glad that I also have started with the training. Everything for my body’s health ! It is so enjoyable to be under the parasol in a comfortable chair and listen to Dolano instead of home in bed – though it also is quite okay .

And here are the contrasts again. When you swim up to the pool edge and look down the river is located there and here is another area with shed -like homes.

For those of you who are new to the blog and who enjoy my travel story from India , I want to tell you that I also wrote and put pictures in the blog last year. It it was probably more informative then. This year I somehow know that I wrote about many things last year and don´t want to repeat myself. You can find the first post from Poona last year here and then they continue for five weeks. The name was actually just ” land of contrasts ” .

I also want to tell you that if any of you who subscribe to the blog , get the new entry as an email in your inbox , would like to answer you cannot do that by answering the mail. It is something that I recently discovered . A reader had responded often to the various posts, but nothing ended up in my Inbox. So it is better to write a comment after the blog post , or send it directly to me via the contact form under ” Contact.” Thank you !

Share