Tyvärr hade jag inte tillgång till Internet på vandrarhemmet. Fast jag hade egentligen inte tid att skriva heller. Det hade kanske varit enklare att skriva lite varje dag. Nu är det så mycket att berätta! Det har varit en fantastisk festival! Det är en bra sammanfattning av de här dagarna. Många underbara musikupplevelser t ex! Här sjunger Anne och Peter Elmberg tillsammans med Lars-Magnus, Erik och Jan-Erik.

Jag skulle vilja berätta lite mer om några delar av min festival. Under en av dagarna lyssnade jag på Kay Pollak. Det gjorde jag för ca tio år sedan också. Det kändes intressant att se vad han säger idag. Han är ju en väldigt engagerande och rolig föreläsare. Jag upplevde honom mer autentisk och avslappnad nu än förra gången. Hans vilja att hjälpa andra att må bra var väldigt tydlig.

 

För över tjugo år sedan deltog vi båda i en veckas healingkurs för Matthew Manning. Det var en otrolig vecka. Det jag mest kommer ihåg från Kay var att han ofta var arg. Arg på någon som kom för sent, som inte plockade upp efter sig m m. Jag förstod att han föreläser om det han gör eftersom vi ofta pratar om just det vi själva behöver höra. Så har det absolut varit för mig. Jag hade ju mina mönster och sätt att vara då precis som han hade. I föredraget på Mundekulla tog han faktiskt upp just det. Han berättade att han alltid haft så svårt för personer som kommer för sent och att han blev oerhört provocerad av Matthew som bara välkomnade alla oavsett när de dök upp. Fint att höra honom berätta om detta!

Annars kände jag igen det allra mesta från förra föredraget för tio år sedan. Vi ser ju inte riktigt lika på hur vi kan förhålla oss till våra tankar. Jag tror på att slappna av och låta dem komma och gå medan han förordar ett mer aktivt förhållningssätt. Att vi helt enkelt kan välja positivitet och glädje och att det är vägen. För mig känns det sannare att vi faktiskt inte har några val, men fortsätter att leva våra liv som om vi har det till dess det är självklart för oss att det inte är så. Att tro att jag behöver välja glädje har för mig förstärkt tron på att jag behöver vissa omständigheter för att må bra snarare än att se att jag är okej oavsett vad som passerar revy. Jag tänker inte tankarna och jag kan inte kontrollera dem. Däremot finns det alltid en naturlig glädje i och som alla upplevelser bas som blir alltmer uppenbar. Sedan är det så klart mycket av det som Kaysäger som jag håller med om. Jag är så tacksam att han skapat den underbara filmen “Såsom i himmelen”.

 

Ett annat föredrag som jag tyckte var väldigt intressant och inspirerande var av Rickard Åström. Rickard är musiker i Göteborg och blev tillfrågad av Sahlgrenska om att delta i forskning om värdet av musik när det gäller vår hälsa. Man ser att det helt enkelt behövs nya sätt att stärka vårt välbefinnande, immunförsvar och läkekraft som kompletterar det den traditionella vården kan erbjuda. Först upptäckte de att förändringarna i hjärnan som man kände till sedan tidigare faktiskt började i hjärtat. Sedan hjärnan och därefter hormoner, immunförsvar m m. Spännande. Det är bekräftar något som alternativvärlden har pratat om länge.

När man kopplade monitorer till sångare som sjunger tillsammans visar det sig att hjärtvariationerna/pulskurvan synkas. Detta blev en världsnyhet tidigare i sommar när undersökningen släpptes. Rickard tog upp fyra ur publiken som fick öronclips påsatta. Då kunde vi alla i publiken se deras kurvor dyka upp på en skärm. De var helt olika. Vi började alla sjunga en långsam sång där varje ton hölls ut längre. Sakta såg vi hur hjärtkurvorna synkades. Det var helt otroligt. Det är tydligt att detta är kopplat till andningen. Här kan du läsa mer om Rickards forskning. Något att hålla ögonen på framöver.

Slutligen några ord om min egen workshop. Det var ett 40-tal personer som deltog. Den blev väldigt annorlunda mot den jag hade på Mundekulla i slutet av juni. Den blev mycket mer radikal och intensiv. Inte så rolig och lättsam. Jag hade – som vanligt – inte förberett mig. Jag ville gärna, men det gick inte. Det var verkligen ingen brist på ord utan det flödade på. Tiden gick fort. Det blev utrymme för några frågor mot slutet. Jag förstår att det nog kunde vara en utmanande workshop. Inte alldeles lätt att ta in. Det viktiga var dock de egna undersökningarna. Det jag själv upplever som en sanning kan ingen ta ifrån mig. Jag fick fin feedback från de deltagare jag pratade med. Det blev så uppenbart att innehållet anpassas efter deltagarna när jag lämnar över innehållet till ögonblicket. Spännande och lärorikt! Jag är så tacksam för att få dela med mig av det som mitt hjärta brinner för. Önskar alla ett enkelt, kärleksfullt och rikt liv.

Vill du läsa mer om Mundekulla eller se fler bilder söker du bara på Mundekulla i sökfunktionen.

 

More about the Music festival at Mundekulla

Unfortunately, I had no access to internet at the hostel. Though I did not really have time to write either. Perhaps it would have been easier to write a little every day. Now there is so much to tell! It has been a fantastic festival! It is a good summary of these days. Many wonderful music experiences, for example! Here Anne and Peter Elmberg sings with Lars-Magnus, Erik and Jan-Erik.

I would like to tell you a bit more about some parts of my festival. During one of the days I listened to Kay Pollak. I did that about ten years ago too. It felt interesting to see what he speaks about today. He’s a very engaging and funny speaker. I experienced him more authentic and relaxed now than last time. His desire to help others feel good is very clear.

Over twenty years ago, we participated in a one-week healing workshop with Matthew Manning. It was an incredible week. What I most remember from Kay was that he was often angry. Angry at anyone who came too late, that did not pick up after themselves, etc. I understood that he would lecture about what he does because we often talk about what we ourselves need to hear. That has certainly been the case for me. I had my patterns and ways of being then just as he did. In this lecture on Mundekulla he actually talked about this. He mentioned me that he always had found it infuriating that people are late late and that he was terribly provoked by Matthew who just welcomed everyone regardless of when they showed up. Nice to hear him talk about this!

Otherwise, I recognized the  most from the last talk a decade ago. We do not really agree on how we can relate to our thoughts. I think that to relax and let them come and go is the most powerful way while he advocates a more active approach. That we can simply choose positivity and joy, and that this is the way to go, to control our thoughts. For me, it feels more real that we actually have no choice but continue to live our lives as if we have it until it is obvious to us that we don´t. To think that I have to choose joy has for me reinforced the belief that I need certain conditions to thrive rather than see that I am okay no matter what passes by. I do not think my thoughts and I can not control them. However, there is always a natural joy in and as the base of all experience that is becoming increasingly apparent. I also, of course, agree with much of what Kay says. I am so grateful that he created the wonderful movie “As in heaven.”

Another lecture that I thought was very interesting and inspiring was by Rickard Åström. Rickard is a musician in Gothenburg and was asked by the Sahlgrenska University Hospital to participate in research on the value of music when it comes to our health. One sees that there is simply a need for new ways to enhance our wellbeing, immune function and healing power that complement what the traditional health care can offer. First, they discovered that changes in the brain that were already known actually begins in the heart. Then goes to the brain and then the rest of the body, hormones, immune system, etc. Exciting. It confirms something that the alternative world has been talking about for years.

When connecting monitors to singers who sing together, it appears that heart rate variation is synced. This was a world premiere earlier this summer when the report was released. Rickard asked four persons from the audience that got clips on their ear. Then we could all in the audience see their curves show up on a screen. They were totally different at the beginning. We all began to sing a slow song where every note was held longer. Slowly, we saw how heart rate variation got synced. It was absolutely incredible. It is clear that this is linked to breathing. Here you can read more about the research that Rickard is involved in. The report is in English.  Something to keep an eye on in the future.

Finally, a word about my own workshop. There were about 40 people who attended. It was very different to the one I had on Mundekulla in late June. It became much more radical and intense. Not so funny and lighthearted. I – as usual – did not prepare. I sort of wanted to, but could not. There was certainly no lack for words, but it flowed on. Time passed quickly. There was room for a few questions at the end. I understand that it probably could be a challenging workshop. Not too easy to get into. The important thing, however, was everyone´s own investigations. What I perceive as the truth, no one can take away from me. I got great feedback from the participants I spoke to. It became so obvious that the content is tailored to the participants when I leave the content to the moment. Exciting and educational! I am so grateful to get to share with people what my heart burns for. Wishing everyone a simple, loving and fulfilling life!

Want to read more about Mundekulla or see more photos write Mundekulla in the search function.

Share