Igår blev en dag för oväntade och givande möten. Den började med att jag skulle göra tre korta ärenden runt Markaryd som jag tänkte nog tar en dryg kvart. Det tog flera timmar. Bonus var tre fina möten.

Först åkte jag till Södra Årshults Torv för att betala för några säckar jord jag hämtat för ett par dagar sedan. Det är en mycket trevlig dam som tar emot pengar där. Det blev en längre pratstund om ditt och datt. Därefter skulle jag välja papper till nya visitkort på H-tryck. Patrik guidade mig genom hela produktionen – mycket imponerande – och ännu ett givande möte.

Till slut skulle jag hämta en stol som länge väntat på nya kläder. Jag hade hittat en annons utanför biblioteket från en kvinna som har tapetserararbeten som sin hobby. Hon är från Sydamerika. När det visade sig att jag faktiskt förstod nästan all hennes spanska blev det ett långt samtal. För fyra år sedan hade hon fått ont och börjat söka för det. Många läkare senare visade det sig till slut att hon hade cancer i sin ena njure som hon nu opererat bort. Det gav förstås upphov till många funderingar och oroliga tankar. Det var perfekt med mig som lyssnare eftersom jag inte är så bra på att prata spanska även om jag förstår det mesta. Kände mig priviligierad över förtroendet.

Nästa möte var med mitt förflutna. En man ringde och berättade om en vän som inte mådde bra. Han hade fått mitt namn av en person som blivit bra från en längre tids sjukdom under min tid som healer. Det kändes som om han pratade om någon annan. Någon som jag hade hört om snarare än om mig. När mina vänner från Göteborg var på besök för några veckor sedan kom den tiden också upp. De hade flera historier om hur de hade fått hjälp, blivit friska, sluppit operation tack vare healingen. De undrade varför jag inte fortsatte med det? Jag svarade mannen som ringde att jag inte längre förmedlar healing och rekommenderade ett annat namn. Efteråt dök mina vänners fråga upp. Varför känns det så outsägligt avlägset? Kanske är det så enkelt att man inte kan gå tillbaka. Eller så kräver det betoning av trossystem som inte känns så aktuella längre. Inte för att jag förnekar att allt är möjligt. Inte på något sätt. Det har jag fått bevis på om och om igen. Bara att mitt fokus nu mer är på odelbar fulländad helhet snarare än illusoriskt skadade delar. Även om jag tycker att det är fullt naturligt att söka hjälp för kropp och/eller sinne när det behövs. Oavsett hur det är med möjliga spekulationer om förklaringar så är verkligheten att jag inte gör det just nu.

Kvällen avslutades med resa till Konserthuset i Helsingborg med några vänner. Här delade Miten och Deva Premal generöst med sig av sig själva och underbar mantrasång.  (Här är en video där de sjunger In the light of love och här är en intervju med dem när de berättar om hur de träffades och deras liv tillsammans.) Jag fick också en chans att träffa flera personer som jag inte sett på länge. Verkligen en dag för möten i stort och i smått. Tacksam för en härlig dag.

Idag har jag haft ännu ett spännande möte  … med en 2,5 dm lång äsping, huggormsunge. Den var ljust rödaktig i grundton med ett markerat Z-tecken längs med ryggen. Jag vände mig om för att leta rätt på en pinne för att flytta ut den i skogen, men när jag vände mig tillbaka hade den gömt sig bakom någon av stenarna i min rabatt. Nu vet jag i alla fall att jag har en huggorm i rabatten- Förhoppningsvis kommer jag ihåg att vara lite försiktig. Det var mäktigt att se den så nära. Den var så vacker. Hur mycket vi än anstränger oss är det svårt att slå naturen när det gäller skönhet!

(Bilderna är från Bjärehalvön i söndags.)

 

Meetings

Yesterday was a day of unexpected and rewarding meetings. It started when I went out to make three short errands around Markaryd. I thought it wouldn´t take more than 15 minutes. It took several hours. Bonuses were three fine meetings.

First, I went to South Årshults Peat to pay for some bagged soil I had picked up a couple of days ago. The lady that handles the money is very nice there. We had  a long chat about this and that. Then I went to choose paper for my new business cards at H-trycks. Patrik guided me through the entire production process – very impressive – and yet another rewarding meeting.

Finally I went to pick up a chair that had waited long for new clothes. I had found an advertisement outside the library from a woman who has carpet work as her hobby. She is from South America. When it turned out that I actually understood almost all her Spanish, it became a long conversation. Four years ago, she had started having pain and started to see doctors about it. Many doctors later, it turned out in the end that she had cancer in one of her kidneys which she now has had removed. It gave rise to many worrying and anxious thoughts. It was perfect with me as a listener because I’m not so good at speaking Spanish although I understand most of it. Felt privileged to be entrusted with her confidence.

The next meeting was with my past. A man called and told me about a friend who was not feeling well. He had been given my name by a person who once got well from a long illness during my time as a healer. It felt as if he were talking about someone else. Someone I had heard about rather than about me. When my friends from Gothenburg were visiting a few weeks ago, this topic was also raised. They had several stories about how they had been helped, got well, avoided surgery due to “my” healing. They wondered why I did not continue with it? I told the man who called that I no longer give healing and recommended another healer. Afterwards my friends´ question arose again. Why does it feel so unspeakably distant? Perhaps it is simply that you cannot go back. Or it is the emphasis on certain belief systems that do not feel so relevant anymore. Not that I deny that anything is possible. Not in any way. I’ve got proof over and over again. Just my focus now is more on the undivided perfect whole rather than the illusory imperfect parts. And I find it completely natural to seek help whenever the body or mind needs it.  Regardless of speculation about reasons, the truth of the matter is that I don´t do it now.

The evening ended with a trip to the concert hall in Helsingborg with some friends. Miten and Deva Premal shared so generously of themselves and their wonderful mantra chants here. (Here is a video where they sing “In the light of love” and an interview with them where they tell about how they met.) I also got a chance to meet several people I had not seen in a long time. Truly a day of meetings in large and small. Grateful for a beautiful day.

Today I had another exciting meeting … with a 2.5 dm long viper kid. It was light reddish with a sharp Z shape along the back. I turned around to look for a stick to move it out into the woods, but when I turned back it hid again one of the stones in my flower bed. Now I know in any case that I have a viper in the bed. Hopefully I’ll remember to be careful. It was powerful to see it so close. It was so beautiful. Regardless of how hard we work, it’s hard to beat nature when it comes to beauty!

Share