Nu går mediadrevet igen. Ett par artiklar i HD/NST publicerades förra veckan om kolloidalt silver. Sedan dess har artiklar dykt upp i de flesta andra tidningar också. Jag har ingen lust att bygga vidare på någon form av motsättning eller ge näring till den här typen av polariserade debatter. Det är upp till var och en att ta ställning.

Jag har dock hört ifrån oroade vänner som inte riktigt vågar svälja silvret längre. Så skriver gör jag i alla fall. Det är klart att det är bra att vara kritisk och att ifrågasätta – på ett balanserat, öppet och ansvarstagande sätt. Men det vore så tråkigt om det blev ett förbud mot silver i Sverige. Förhoppningsvis kommer det något bra ut av den här debatten. Det märks att många engagerar sig för att behålla silver och vem vet … kanske leder det till att Läkemedelsverket ändrar sig. Det behövs öppenhet kring den här frågan snarare än ställningskrig. Det får inte reduceras till ännu ett vi/de-scenario. Hälsa är större än så.

Tänker på vad Wayne Dyer skrev en gång i tiden som jag har sett vara sant vid många tillfällen. Det är inte “du tror det när du ser det” utan “du ser det när du tror det” som gäller. Våra färgade glasögon avgör. Det gör oss inte till bättre eller sämre personer. Vi tolkar bara världen olika utifrån våra förutsättningar.

Det är märkligt hur olika regler gäller för läkemedelsbolag och andra leverantörer av hälsobringande produkter. Det är okej att läkemedelsbolag tjänar storkovan, men inte att en privatperson tjänar pengar på sin försäljning. I fallet med artiklarna är det Anders Sultan, ägare till Ionsilver, som är i blåsvädret. Bara han. Trots att det finns andra leverantörer av kolloidalt silver. För mig är det självklart att det inte är fel att tjäna pengar på det arbete man gör. Desto bättre att det man tjänar pengar på också ger andra bättre hälsa och – i en del fall – ökad livskvalitet.

Jag har träffat Anders Sultan och tyckte att han gav ett mycket trovärdigt intryck. Jag är med i den omskrivna slutna gruppen på Facebook och ser hur generöst han delar med sig av kunskap och erfarenheter. Allt är förstås inte svart eller vitt. Han har säkert sina sidor som alla andra. Men jag känner förtroende för honom och hans stora kunskap i frågan. Han lär få möjlighet till genmäle i morgondagens tidning.

Den här artikeln handlar om hur man använder silver i plåster vid behandling av brännskadade på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Förbanden avger silverjoner för att förhindra infektion. Sedan man började använda silverförbanden har vårdtiden gått ner från elva till två dygn och man har kunnat sänka användningen av antibiotika med två tredjedelar. Det är fantastiskt tycker jag! Och det säger något om silvrets förmåga att döda bakterier. Det här handlar inte heller om någon alternativ verksamhet utan det är läkare som behandlar med Socialstyrelsens goda minne.

Själv är jag tacksam för att jag har kommit i kontakt med silvret. Jag har sett positiva effekter i mitt eget liv när jag har använt det. Inte minst när jag blev av med cellförändringar på näsan med hjälp av silver och askorbinsyra.  (Här kan du läsa om det.) Jag känner ingen oro för ev bieffekter. Det skulle jag däremot göra om jag tog ett traditionellt läkemedel. Min läkare vill t ex att jag ska börja äta stora doser av kortison. Vilket jag inte vill!

I livsmedelsaffärerna kan vi köpa silverkulor att dekorera tårtan med. Den tårta som vi kanske sedan serverar till våra barn. I livsmedelssammanhang kallas silver för E174 (färgämne) och är godkänt att användas i hur stora mängder som helst. Silverkulorna består av en sockerkula med beläggning av rent silver. Varje kula innehåller motsvarande 6 teskedar (300 mikrogram) av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver (vilket motsvarar vårt silvervatten). Ett barn kan lätt äta ett tiotal sådana på en tårtbit utan att någon reagerar. Det är som att dricka 300 ml kolloidalt silver.

Det är också okej att använda silver som vattenrening. D v s att tillsätta silver i vatten för att säkerställa ett bakteriefritt vatten som vi sedan dricker. Men inte att dricka det som kosttillskott.

På Fb-sidan jag nämnde tidigare finns tusentals användarberättelser där människor skriver in och berättar om hur de har fått hjälp av silver. Det är klart att en del också handlar om placebo-effekt. Denna underbara hjälp vi har till bot och läkning. Men inte bara det. Dessutom är det så varierande hjälp. Från alla möjliga sjukdomar och problem. Det är också självklart att det inte är ett universalmedel som hjälper precis alla från precis allting. Definitvt värt att testa dock!

Men det är klart ingen kan ta patent på en metall. Det är förhållandevis billigt att använda sig av silver. En dunk på 5 liter kostar drygt 800 kr och räcker i de flesta fall länge. En liter drygt 200 kr.

Vill du kan du skriva under en namninsamling: “Rör inte vårt kolloidala silver”. Det kan du göra här.

Kan det vara så att det finns intressen som vill ha bort silver från den svenska/internationella marknaden? Det verkar faktiskt så. Jag väljer att fokusera på den tacksamhet jag känner för den hjälp som silver har gett mig och många andra! … och skriver under namninsamlingen.

Debate about silver … again!