Livet här i Poona (som visst är det vanligaste svenska namnet på Pune) rullar vidare med stor enkelhet. Jag har återupptagit vanan från förra året med morgonpromenad i de lummiga och vackra kvarteren här i Koregaon Park. Det är mycket lite motortrafik här. Mest är det människor som gåendes är på väg till arbetet eller skolan. Villorna är som mindre palats och har ofta så vackra trädgårdar. De som bor där har jag ännu inte sett till. Min kamera kommer ofta fram. Det är en glädje att få visa er lite av allt det vackra, intressanta och berörande jag möter här. Tyvärr kommer jag inte åt att fota de mest imponerande villorna eftersom de har murar runt sig och vakter i vaktkurer.

Idag har jag varit i Nala Park, parken som hör till Osho Ashramet. En ljuvlig liten rofylld och betagande park där människor mediterar, springer, sitter och pratar. Den är öppen för oss som inte är sannaysins (Osho-anhängare) mellan 6-9 på morgonen så jag får inte dröja för länge i sängen. Det passar mig bra. Det tar mig 20 minuter att gå dit.

Glad att vara tillbaka med Dolano, vänner och en miljö som är helt dedicerad till radikal sanning  – inget annat. Vi träffas – som förra året – 2 timmar varannan dag. Vi får sedan en inspelning av de undersökningar som gjorts som vi lyssnar på den ”lediga” dagen. Samlingslokalen är under tak och på ena långsidan finns ingen vägg utan här är i stället en terrass fylld med stora krukväxter. Det är också ett duvslag så vi får besök av nyfikna duvor inne hos oss allt som oftast. Dolano är noggrann med att vi inte använder takfläktarna för att inte råka skada några fåglar. Här är en video där Dolano berättar om sin väg.

Jag är så berörd av alla vackra, intressanta och intagande ansikten jag möter hela tiden. Ögon som lyser och som verkligen ger skäl för epitetet ”själens spegel” oavsett vad man läser in i ordet “själ”. Jag vill gärna dela med mig minst ett sådant anonymt ansikte i varje blogginlägg. Tidigare har jag undvikit att komma nära och fota eftersom jag har känt mig lite obekväm med det. Nu upplever jag inte det längre. Då är det enkelt att fråga – med ord eller gester – om jag får ta deras foto. Än så länge har alla blivit så glada över att bli tillfrågade. De tycker också att det är roligt att se resultatet. Jag har suttit alldeles fascinerad idag med mina bilder. Gått från ögonpar till ögonpar och tillbaka igen. Undrat vilka erfarenheter som ryms i just de här ögonens djup. Hoppas du också upplever det givande med de här bilderna.

Bindin i pannan är ursprungligen en traditionell utsmyckning som bärs av hinduiska kvinnor. Pricken är en symbol för fromhet och visar att kvinnan är hindu. Den symboliserar det tredje ögat som ser inåt, mot det gudomliga. Ogifta kvinnor har en svart prick och gifta kvinnor en röd. Nu används ju även bindi som en festlig utsmyckning som kan många olika färger och former. Du kommer att se på bilderna här att det är något som är mycket vanligt.

Jag har förresten hittat ännu en praktisk användning för mitt silvervatten. I stället för att skala äpplet innan jag äter det som jag gjorde i början sprayar jag det med silvervatten och sköljer med filtrerat vatten. Underbart att få äta äpple med skal igen. Än så länge har det gått bra.

Eyes are fascinating

Life here in Poona (which seems to be the most common Swedish name of Pune) rolls on with great ease. I have resumed the habit from last year with morning walks in the lush and beautiful neighborhoods here in Koregaon Park. There is not much motor traffic here. Mostly, it’s people walking on the way to work or school . The villas are like smaller palaces and often have such lovely gardens. I have not yet seen any of the people living in these mansions. The camera follows me everywhere. It is a pleasure to show you a little of all the beautiful, interesting and touching things I meet here . Unfortunately I cannot photograph the most impressive villas because there are around them and guards outside.

Yesterday I was in Nala Park, the park belonging to the Osho ashram. A delightful small tranquil and enchanting park where people meditate , run, sit and talk. It is open to us who are not sannaysins (Osho followers) between 6-9 in the morning so I must not linger too long in bed. It suits me fine. It takes me 20 minutes to walk there.

Happy to be back at Dolano´s with her, ​​friends and an environment that is all about radical truth, nothing else. We meet – like last year – 2 hours every other day. At the end of the meeting we get a recording of the investigations conducted and we listen to these on our satsangfree day. The place where we meet is under roof and on one side there is no wall, but instead a terrace filled with large potted plants. There is also a dovecote so we get visits from the curious pigeons inside quite often. Dolano is careful that we do not use roof fans as to not accidentally harm any birds. Here is a video where Dolano talks about her path.

I am so touched by all the lovely, interesting and captivating faces I encounter all the time. Eyes that shine and that really give reason for the epithet “the mirror of the soul” regardless of what you read into the word “soul”. I would like to share at least one such anonymous face in every blog post. Previously I have avoided getting close when taking pictures because I have felt a little uncomfortable. Now, I do not experience that anymore. Then it is easy to pose the question – with words or gestures – if I can take their photo . So far all have asked have been so excited to be asked . They also think it is fun to see the results. I’ve been quite fascinated today with my pictures. Gone from set of eyes to set of eyes and back again. Wondered what experiences were contained in these the depth of thses eyes. I hope you also find it rewarding with these pictures. Even though our life experiences can look so different, we share the same desires and longings – the same mind.

A bindi in the forehead is originally a traditional decoration worn by Hindu women. The dot is a symbol of piety and shows that the woman is Hindu. It symbolizes the third eye that looks inward, toward the divine. Unmarried women have a black dot and married women a red. Now the bindi is also used as a festive decoration that can be of many different colors and shapes. You will see in the coming pictures that it is something that is very common.

I have, by the way, found another practical use for my silver water. Instead of peeling my apple before I eat I now spray it with silver water and then rinse with filtrated water. So far it has worked great. I am happy to be able to enjoy apples with their peel again.

Share