När jag är ute och går slås jag av hur naturligt och enkelt löven singlar mot marken. Trädet anstränger sig varken för att hålla kvar dem eller för att släppa dem. Varje löv är alldeles unikt och det finns inte ett enda annat löv som är exakt likadant. Ändå … inget motstånd, inga protester. Mjukt och stilla faller de ner. Ingen illusion om kontroll här.
Vi människor däremot har så många idéer och trossystem kring vår förmåga att kontrollera oss själva och våra omständigheter. Vi tror att vi är vår kropp och vårt sinne och därigenom också är ansvariga för kroppens och sinnets tillstånd. När omständigheterna tolkas på ett visst sätt tror vi att vi bör släppa taget. Att allt hade varit så mycket bättre om vi bara släppte taget.
Jag har tidigare vid flertalet tillfällen haft idéer om att jag borde släppa taget om än det ena än det andra. Det har varit oerhört frustrerande när jag har trott på tanken att jag borde släppa och så gör jag inte det. Då är livet definitivt inte som det borde. Och inte jag heller. Det blir till en upplevelse som tolkas som kamp och motstånd.
Vid flera tillfällen har jag också haft upplevelser som jag har kallat att jag har släppt taget. Varje gång bekräftar jag mina trossystem om det finns något som kan släppas och någon som kan göra det. Det är så smärtsamt i det långa loppet även om det kan kännas skönt för stunden!
Tänk om det är så enkelt att livet sköter sig självt. Inte bara i det vi kallar naturen – som om det var skilt från oss – utan det gäller s k allt och alla.
Varje tidlöst ögonblick är fullständigt nytt. Inget hålls någonsin kvar även om vi upplever det så när vi tror på tanken som säger vi sitter fast, att vi är i motstånd.
Även ur personlighetens synvinkel som upplever sig vara en separat individ är det så uppenbart att det inte går att släppa taget annars hade vi ju gjort det för länge sedan när vi upplever ett behov av det. Snarare är det så att när taget naturligt släpps tolkar vi det som om det är vi som har gjort det. D v s tanken att jag har släppt taget kommer efter upplevelsen att taget släppts.
Vad är då lösningen? För mig handlar det om att i stället för att lägga fokus och energi i tankar som tolkar och analyserar – som tror sig veta hur saker och ting ska vara – slappnar jag av och låter alla kroppssensationer (det vi kallar känslor när vi kopplar det till en tanke) få kännas precis som de gör, tankar får komma och gå. Samtidigt gör jag det självklara. Det som är uppenbart att göra i denna vilande öppenhet där allt får vara som det är – även upplevelser av motstånd och av att sitta fast. Detta spännande innehållsrika tidlösa ögonblick. Alltid vidöppet och kristallklart. Ett äventyr utan början och slut. Alltid fritt fall. Inget att hålla kvar, hålla borta eller ta emot. En ständig inbjudan till ett ökat igenkännande av detta. Det tidlöst existentiellt levande som vi alltid är, har varit och kommer att vara oavsett om det upplevs så eller inte. Något annat är inte möjligt.
Rättelse av bloggen om dagen med Jörgen Tranberg:
Jag skrev till Jörgen och bad honom kolla de fakta jag beskrev från minnet av dagen med honom. Han återkom vänligen med en faktarättelse. Så här ska meningen om hjärtat elektriska fält vara: ”Hjärtat har en förmåga att öka sitt elektriska fält upp till mellan 60-100 ggr mer än något annat organ inklusive hjärnan och det innebär att det magnetiska fält då i sin tur kan öka upp till 5000 ggr mer än något annat organ inkl hjärnan.” Tack Jörgen!
About letting go
When I ‘m out walking , I am struck by how naturally and easily leaves fall to the ground. The tree make no effort neither to keep them or to release them. Each leaf is quite unique and there is not a single leaf that is exactly the same. Yet … no resistance , no protest. Softly and gently , they fall. No illusion of control here.
Humans however have so many ideas and beliefs about our ability to control ourselves and our circumstances. We believe that we are our body and our mind and hence are responsible for the body and mind state. When circumstances are interpreted in a certain way, we think we should let go. That everything had been so much better if we just let go .
I have previously on several occasions had the idea that I should let go of this, that and the other. It has been extremely frustrating when I have believed in the idea that I should let go , and so I do not do so . Then life is definitely not as it should . And neither am I. It will be an experience that is interpreted as struggle and resistance.
On several occasions I have also had experiences which I have called that I have let go . Every time I confirm my belief system that there is something that can be released and someone who can do it. It is so painful in the long run even though it may feel good for the moment !
What if it’s so simple that life takes care of itself . Not only in what we call nature – as if it were separate from us – but the so-called everybody and everything.
Each timeless moment is completely new . Nothing is ever kept there, even though we experience it as if it were when we believe in the idea that says we ‘re stuck, we’re in opposition.
Even from the personality point of view that perceives itself to be a separate individual , it is so obvious that you can not let go or else we would have done it a long time ago , when we see a need for it . Rather, that when thins have naturally been let go of, we interpret it as if it is us who have done it. Ie the idea that I have let go comes after the experience of the release.
What is the solution? For me , it’s about not putting focus and energy into thoughts that interpret and analyze – who think they know how things should be – instead I relax and let all bodily sensations (what we call emotions when we connect it to a thought) feel just like they do , thoughts may come and go . At the same time I do the obvious. What is evident to do in this restful openness where everything may be as it is – even experiences of resistance and of being stuck.This exciting content rich timeless moment . Always wide open and crystal clear. An adventure without beginning or end . Always free falling. Nothing to hold , keep away or receive . A standing invitation to an increased recognition of this . The timeless existential alive that we always are, have been and will be , whether it is perceived so or not. Anything else is not possible.
Correction of the post about the day with Jörgen Tranberg :
I wrote to Jörgen and asked him to check the facts that I had described from memory of the day with him. He returned kindly with a factual correction. Here , this is how the the sentence of the heart electric field should be: “The heart has an ability to increase its electric fields up to between 60 to 100 times more than any other body including the brain and that means that the magnetic field which in turn can increase up to 5000 times more than any other body including the brain. ” Thanks Jörgen !