För ett bra tag sedan fick jag en prick på näsan. En prick som hade en ojämn mörkt brunsvart kant. När jag började med kolloidalt silver och MSM ljusnade kanten. På något sätt förstod jag att den här pricken inte var riktigt hälsosam. När jag visade upp den för en läkare fick jag höra att det var lentigo maligna. En cellförändring som kan komma med åldern och som sedan kan övergå till malignt melanom.

I påskas var jag på ett seminarium om att cancer är en svamp. Det blogginlägget kan du läsa här. Bl a fick jag lära mig att det inte var bra att skära i hudförändringar. Om det är svamp sprider det sig lätt tack vare de långa trådarna, mycel. Hade jag gått till en hudläkare hade man gjort biopsi eller med större sannolikhet tagit bort pricken direkt.

Efter kontakt med en person som har erfarenhet av detta fick jag reda på att det nog inte var svamp. Jag rekommenderades att börja sätta på en pasta av askorbinsyra och kolloidalt silver under tättslutande plåster. Jag bestämde mig för att testa detta. Några i min närhet uttryckte starkt missnöje med att jag inte ville gå till en hudläkare i stället. Det kan jag förstå och trots allt är det är min kropp och mitt beslut. Ansvaret är mitt!

De första tre dagarna hade jag på pastan i åtta timmar, sköljde av med silver och luftade i en timme. Det blev svårt att fortsätta på det sättet eftersom näsa och ögon svullnade upp och det började göra rejält ont. Det är klart att även om askorbinsyra består av C-vitamin så är den också frätande. Tanken var att pricken skulle oxidera och så småningom falla av av sig själv. Därefter skulle huden få självläka.

Nu har jag hållit på i tio dagar. Jag hade tänkt lägga ut en bild här, men ändrade mig. Det ser inte alls trevligt ut. Pricken/såret är dubbelt så stort som det ursprungliga märket. Det gör rejält ont och jag har idag bara på pastan några timmar i sträck. Däremellan duschar jag fläcken med kolloidalt silver som är både bakterie- och svampdödande. På nätterna låter jag det luftas för att kunna sova. Om jag hade vetat hur det skulle bli är jag inte säker på att jag hade gått den här vägen. Smärtan är inte det jobbigaste. Det är i stället osäkerheten om det är rätt, om det kommer att bli bra.

Det har varit så intressant att testa hur det är att ha så ont. De flesta av oss tror att distraktion ska göra att smärtan upplevs mindre. Att läsa en bok, prata med någon, se på teve. Min upplevelse är dock precis den motsatta. När jag slappnar av, sluter ögonen, lägger märke till hur kroppen andas och helt enkelt upplever kroppssensationerna som jag har lärt mig att kalla smärta precis som de är ändrar upplevelsen karaktär. Jag kan inte längre säga att det gör ont. Det är helt enkelt en kroppssensation – varken mer eller mindre. Trots att det är så här brukar jag välja att ta bort plåstret efter några timmar. Jag har valet och väljer att ta bort upplevelsen trots att den inte längre känns jobbig. Det är mer som om jag inte orkar hålla fokus så länge. Kanske jag också följer en impuls som säger att det här kan inte vara bra.

Detta har verkligen varit en mycket spännande upplevelse. Fast jag kommer inte att sakna den när den inte längre är här. Vi får se hur det går med pricken och återkommer senare om detta.

I helgen är det Antik- och Samlarmarknad här i Markaryd. Min dotter och hennes pojkvän kommer ner och vi delar ett bord. Det blir roligt. Idag har jag klätt om en fotpall som jag har köpt på en loppis med ett superläckert tyg. Den blev riktigt fin och kommer säkert att gå lätt att sälja.

Önskar dig en härlig helg! Nästa lördag är du välkommen hem till mig om du känner att du vill få lite återhämtning, påminnelse om din kraft och ditt lugn. Jag har den första av höstens endagars tysta retreater här i  mitt hem. Det ska bli så roligt! Läs mer här om du är intresserad.

 

A spot on the nose

A  hile ago I got a spot on my nose. A spot that had an uneven dark brown black border. When I started with colloidal silver and MSM the edges brightened. Somehow I knew that this dot was not really healthy. When I showed it to a doctor, I was told that it was lentigo maligna. A cell change that can come with age, which can turn into malignant melanoma.

At Easter, I was at a seminar about the fact that cancer is a fungus. The blog post can be read here. Among other things, I learned that it was not good to cut in a skin change. If it is fungus, it can spread easily through its long threads, mycelium. Had I gone to a dermatologist he would probably had done a biopsy, or removed the dot directly.

After contact with a person who has experience of this, I found out that it probably was not the a fungus. I was advised to start putting on a paste of ascorbic acid and colloidal silver under an occlusive patch. I decided to test this. Some people close to me expressed strong dissatisfaction that I did not want to go to a dermatologist instead. I can understand that, and after all, it’s my body and my decision. The responsibility is mine!

The  first three days I had the pasta on for eight hours, rinsed with silver and aired for an hour than continued for another eight hours. It became difficult to continue that way because the nose and eyes swelled up and it began to really hurt. It is clear that although ascorbic acid consists of vitamin C, it is also corrosive. The idea was that the dot would be oxidize and eventually fall off by itself. Then the skin would heal.

Now I’ve been at it for ten days. I had planned to put out a picture here, but changed my mind. It does not look nice at all, quite gross. The dot / wound is twice as large as the original spot. It does significantly hurt and I have today just paste on for a few hours straight. In between I shower the spot with colloidal silver that is both antibacterial and antifungal. At night, I let it air in order to get some sleep. If I had known how it would be, I am not sure that I had gone this route. The pain is not the hardest. Instead, it is the uncertainty whether it will work or not.

It has been so interesting to test how it is to have so much pain. Most of us think that distractions will make the pain lessen. To read a book, talk to someone, watch on television. My experience, however, is just the opposite. When I relax, close my eyes, notice how the body breathes and simply experience the body sensations that I have learned to call the pain just as they are the nature of the experience changes. I can no longer say that it hurts. It is simply a body sensation – neither more nor less. Although this is how it is I usually choose to remove the patch after a few hours. I have a choice and choose to remove the experience even though it no longer feels difficult. It’s more like I can not manage to keep the focus for very long. Maybe I am also following an impulse that says that it can´t be healthy to continue any longer.

This has really been a very exciting experience. Though I will not miss it when it is no longer here. We’ll see how it goes with the spot and I will return later on to this.

This weekend’ there is an Antique and Collectible Market here in Markaryd. My daughter and her boyfriend are coming down and we are a table. It’ll be fun. Today I redressed a stool that I bought at a flea market with a super delicious fabric. It turned out really nice and will surely be easy to sell.

Wishing you a lovely weekend! Next Saturday, you are welcome to my home if you feel you want to get some recovery, reminder of your power and your peace. I have the first of the autumn`s one-day silent retreats here in my home. It will be so fun! Read more here if you’re interested.

Share