Som du kanske har märkt har jag tagit en dryg veckas semester från bloggen för att mest vara farmor. Min familj har varit här och det har verkligen varit så njutbart! Solen har lyst på oss mest hela tiden och förstorat mitt lilla hus med ett härligt trädgårdsrum. Själv har jag fått möjlighet att lära känna mitt hus på ett nytt – och angenämt – sätt. Jag sov ett par nätter på madrass i tvättstugan när båda barnen var här med sina respektive. Sedan sov jag resten av veckan i bäddsoffan i gästrummet. Trevliga rum att sova i! Det är dock skönt att nu ha tillbringat en natt i mitt sovrum. Där är madrassen som allra skönast!
Att vara med en ettåring är en fantastisk upplevelse. Jag hade redan innan gett mig möjlighet och tillåtelse att inte bry mig om så mycket mer än att serva familjen och vara med Vincent. Jag är imponerad av hans fokus och koncentrationsförmåga. När han vill lösa något ger han sig inte. Han gör om och om igen tills han hittar ett sätt som funkar. Detta naturliga fokus som vi människor har är fint att bli påmind om. Mycket av detta kan ha försvunnit i takt med att vi lärt oss om vad som är viktigt, rätt och bra. Vi skiljer kanske på arbete och fritid. Det ena är lite mer värt och roligare. Det andra är viktigare. Vissa saker måste göras, andra vill vi inte alls göra. Utan historien om situationen avtäckes denna naturliga nyfikenhet och vilja att lära som har ett självklart fokus. All splittring och stress kommer ifrån idéer om att något borde vara annorlunda. Jag borde göra något annat, mer, bättre, snabbare. Allt detta saknades helt hos Vincent. Här utforskar han sin förmåga att ha balans och byta riktning på gåvagnen alldeles själv.
En ettåring kan också göra samma saker hur många gånger som helst. Han verkar inte tröttna på att se, höra, göra samma sak om det är något han tycker om. Vi har ofta som vuxna lärt oss att vi behöver omväxling. Vi blir kanske rastlösa om det inte händer något. Rädda för att missa något. Det är fint med den instinktiva balansen mellan det invanda och det äventyrligt nya och oväntade. En öppenhet som inte har idéer om att det bör vara varken si eller så. Det får helt enkelt vara som det är.
I den här åldern är det så mycket att lära sig, så mycket att ta in, så mycket att upptäcka. Livet är magiskt och förunderligt. Utan den beskrivningen eller några andra. Alla sinnen finns där för att upptäcka och uppleva. Samtidigt skapar han naturlig återhämtning. Han sover när han är trött, äter när han är hungrig, söker kroppskontakt när han vill ha det. Även där visar han kroppen/sinnets naturliga förmåga att veta vad vi behöver och när vi behöver det. De flesta av oss har tränat bort lyhördheten för de här signalerna. Att om och om igen bara slappna av alla historier och beskrivningar är att direkt komma tillbaka till vårt naturliga tillstånd. Där vet vi! Successivt tränar vi oss att inte bara bli mer lyhörda utan att också följa de signaler vi uppfattar. Detta behövs i vår värld.
När jag är avslappnad och naturligt i tillit till det som är upplever jag livet som ett flöde. Allting bara flödar på. Inte mycket att fundera över eller fixa med. Det blir så enkelt och vanligt. Då funkar allt dessutom bättre. Fast det finns ingen garanti att alla omständigheter är som jag skulle önska bara för att jag är avslappnad och låter livet leva mig. Garantin är att saker och ting är som de är och att jag enkelt låter det vara så. Även om alla skulle kalla situationen negativ, utmanande eller hemsk.
Som ni förstår har det varit intressanta dagar. Som en retreat i det som är. Med en mästare som lärare. Tacksam för det här rika livet med alla sina nyanser och variationer. Allt detta i och som det här tidlösa ögonblicket. Tack till min älskade familj som låter mig få vara en del av deras liv!
Reflection around the perspective of a child
As you may have noticed, I have just had over a week’s vacation from the blog to mostly be “farmor” (grandma). My family has been here and it has really been so enjoyable! The sun has shone on us all the time and magnified my small house with a beautiful garden rooms. I myself have had the opportunity to get to know my house in a new – and thoroughly enjoyable – way. I slept a few nights on a mattress in the laundry room when both kids were here with their respective. Then I slept the rest of the week on the sofa bed in the guest room. Nice place to sleep in! However, it is nice to now have spent a night in my bedroom. Where the mattress is the most comfortable!
Being with a yearling is a fantastic experience. I had before given myself the opportunity and permission to not care about anything other than to serve the family and be with Vincent. I am impressed with his focus and concentration. When he wants to solve something, he does not give up. He does it over and over again until he finds a way that works. This natural focus that we humans have is nice to be reminded of. Much of this may have disappeared as we learned about what is important, right and good. We distinguish perhaps between work and leisure. One is a bit more valueable and enjoyable. The other is more important. Some things have to be done, others we do not want to do at all. Without the history of the situation this natural curiosity and desire to learn that has an obvious focus is uncovered. All splits and stress come from ideas that something should be different. I should be doing something else, more, better, faster. All that was missing completely in Vincent. Here he explores his ability to balance and change direction of the walker.
A yearling can also do the same things many times. He does not seem to get tired of seeing, hearing, doing the same thing if it is something he enjoys. We often as adults have learned that we need a change. We are perhaps restless if nothing happens. Afraid to miss something. It is so fine with the instintictive balance between the familiar and the adventurous new and unexpected. A transparency that has no idea that there should be either this or that. It may simply be that it is.
At this age there is so much to learn, so much to take in, so much to discover. Life is magical and wondrous. Without this description, or any other. All the senses are there to discover and experience. At the same time, he creates natural recovery. He sleeps when he’s tired, eats when he is hungry, looking for body contact when he wants it. He demonstrates the body / mind’s natural ability to know what we need and when we need it. Most of us have been training to not perceive these signals. To over and over again just relax all the stories and descriptions brings us directly come back to our natural state. Where we know! Gradually, we train ourselves to not only be more responsive but also follow the signals we perceive. This is needed in our world.
When I am relaxed and naturally relying on my trust to what is I experience life as a flow. Everything just flows on in this always-present stillness. Not much to think about or fix. It is so simple and plain. Then everything works so much better. Though there is no guarantee that all circumstances are I would like them to be just because I’m relaxed and let life live me. The guarantee is that things are as they are and that I simply let it be. That I am so fine with it as it is. Although others might call it a negative situation, challenging or horrible.
As you can imagine, it has been interesting days. As a retreat into what is. With a master teacher. Grateful for this rich life, with all its nuances and variations. All this, and that this timeless moment. Thank you to my beloved family for letting me be a part of their lives.
Share