Vilken härlig dag det blev igår. När min dotter dagen innan föreslog att vi skulle rida tillsammans dök både upplevelse av glädje/förvänta upp och också oro. Tanken på att det var så länge sedan jag satt på en häst -är det värt att ta risken att åka av – skapade direkt en kroppssensation av spänning i magen. Jag lät den vara, upplevde den och släppte historien om ridning. Det var då klart att jag hade fritt val. Jag kunde rida eller inte. Jag behövde varken bevisa att jag inte var rädd genom att rida. Lika lite behövde jag avstå för att ”lyssna” på rädslan. Fullständig öppenhet. I den öppenhet finns naturlig vetskap om beslut. De finns helt enkelt bara där. Naturligt och enkelt. När inget görs för att undvika, betona, analysera. Allt får kännas, vara som det är. Utan att spekuleras kring.
Lite kort om bakgrunden. Josefin och jag har tidigare haft två islandshästar. Vi levde med dem i sex-sju år. Vi älskar de här två ljuva varelserna, Röskva och Dynur, som inte längre finns med oss i den fysiska världen. När jag sålde Solåsens Meditationsgård och flyttade till Båstad var den epoken slut och sedan dess har det helt enkelt inte blivit av att rida. Kanske i början förknippat med sorgen efter att ha lämnat hästarna och ridningen. Jag har vid ett tidigare tillfälle bloggat om på vilket fantastiskt sätt hästarna kom in i mitt liv. Det kan du läsa i blogginlägget: ”Jag älskar ordet tillit”. I början av livet med Röskva åkte jag av hela tiden. Det var så jag lärde mig mycket om vad ledarskap innebär. Märkligt nog. Eller kanske inte så märkligt förresten. Det är ofta i svårigheter som de viktigaste lärdomarna kommer till oss. Livet är rikt och generöst! I alla fall om vi inte tror på våra tolkningar av saker och ting.
Det blev till att rota i förrådet och till slut hitta lådan med ridkläder som hade sovit sin törnrosasömn i minst tio år. Som tur var funkade kläderna vi hittade där för oss båda. Vi åkte iväg till Kvarnbacka Islandshästar i Visseltofta. Det tog bara en kvart! Otroligt att ha detta fantastiska ställe så nära. Visseltofta är en rar liten by med flera vackra gamla hus. Kvarnbacka var också jättefint. Ett stort gammalt rött hus och ett riktigt sött stall. Här finns över 70 islandshästar! De går fritt i flock över stora marker med vacker natur.
Josefin och Dimi
Vi hade valt att bara rida en timme. Det kändes snällt mot kroppen. Anne som red med oss var en ung vänlig och hjälpsam dansk kvinna. Nu kändes det så roligt och hemtam blandat med en viss svag nervositet i kroppen (ett samlingsord som jag har lärt mig för de kroppssensationerna jag upplevde). Vagar som jag blev mig tilldelad visade samma tecken. De andra två hästarna stod stilla när de blev borstade. Min Vagar gjorde inte det. Det är precis så min erfarenhet är. Hästarna visar direkt på vad som försigår i ryttaren, ledaren. Jag pratade lite med honom och han blev lugn. Han är en vacker fux. Josefins Dimi såg ut som Röskva så det passade ju bra. Röskva blev Josefins häst när jag så småningom skaffade en andra häst. Och när jag hade lärt mig vad jag skulle lära mig av Röskva. Josefin var jätteglad och förväntansfull!
Ridning är meditation i rörelse. Det enda som finns är hästen, kroppen och naturen. Vilsamt och skönt. Tankar kom att ta med en grupp hit en helg och kombinera ridning med utforskning av verkligheten. Det hade varit väldigt roligt. Här finns enkelt boende, rum för samtal, bastu … och massor av hästar!!!
Vakar och jag
När jag väl satt i sadeln försvann all oro och nervositet. Det kändes bara så hemtamt, bekant och väldigt mysigt!!! Så glad jag är att vi gjorde det här. Tacksam till Josefin för att hon föreslog det. Vi red en timme på mjuka sandstigar i natur utan bebyggelse. När Anne efter en liten stund frågade om vi ville tölta var svaret enkelt. Hon frågade om vi ville ha instruktioner, men vi valde att testa själva. Det var så intressant att se hur jag innan någon tanke dök upp på hur man gör direkt flyttade tyngdpunkten bakåt och lyfte lite på händerna och Vakar töltade fint längs med vägen. Inga tankar behövdes. Kunskapen fanns där bara. En gång intränad och inlärd. Det var härligt att glida fram genom landskapet. Likadant med galloppen. Efter ett steg rättade kroppen in sig och följde enkelt med i rytmen.
När vi kom tillbaka till gården hade ägaren till Kvarnbacka, Johan Larsen, kommit med några föl som skulle visas för försäljning dagen efter. Så söta!!! Vi fick en trevlig pratstund över fika ute i den skönt värmande solen med Johan. Han berättade att han idag har 200 hästar på tre ställen. Fulltofta, mellan Höör och Hörby, på Öland – där han själv bor – och här i Visseltofta. Imponerande med så många hästar. Hans ambition är att verkligen erbjuda en givande upplevelse för gästryttarna. I Visseltofta och Fulltofta finns bara turridningshästar och unghästar. Avelshästar och tävlingshästar finns på Öland. Dessutom har han skaffat sig en hobby – får. Han har 120 st på Öland. Han var väldigt öppen och pratade om både det ena och det andra. Vi hade mycket trevligt.
Vi frågade till slut om han visste någon loppis i närheten. Ett perfekt slut på en perfekt eftermiddag. Då fick vi följa med till hans mammas välskötta gård en kilometer bort och botanisera i hennes stora lada. Där var bord efter bord med porslin och roliga saker. Jag köpte tre små söta vaser. Josefin hittade flera fina saker. Glada i hågen vände vi sedan nosen hemåt. Glada och tacksamma efter en riktigt fin eftermiddag. Så roligt att göra det här tillsammans med älskade Josefin! Får se vilka äventyr dagen erbjuder! 
Horseback riding, nervousness and joy
What a wonderful day yesterday was. When my daughter the day before suggested that we ride together both experience of joy and concern surfaced. The thought that it was so long ago that I sat on a horse – is it worth taking the risk to fall off – created directly a body sensation of tension in the stomach. I let it be, experienced it and let the story of riding, of the past, go. It was then clear that I had free choice. I could ride or not. I did not need to prove that I was not scared by riding Nor did I have to ” listen” to the fear and refrain from riding. Total openness. In openness there is natural knowledge of the decision. It is simply just there. Naturally and easily. When nothing is done to avoid , stress or analyze. Everything may sbe as it is . Without speculation.
Some thoughts about the background. Josefin and I have previously had two Icelandic horses. We lived with them for six / seven years . We love these two delightful creatures , Röskva and Dynur, who no longer are with us in the physical world. When I sold Solåsens Meditationsgård and moved to Båstad this period ended and since then I have simply not gotten around to ride. Maybe in the beginning associated with grief after leaving the horses and riding behind. I have on a previous occasion blogged about in the amazing way the horses came into my life . You can read the blog post here: “I love the word trust .” At the beginning of life with Roskva I fell off all the time . That’s how I learned a lot about what leadership means. Oddly enough . Or maybe not so oddly. It is often in difficult times we learn the most important lessons. Life is rich and generous. At least if we don´t believe our interpretations about things.
We had to rummage around in the storage space to eventually find the box with riding clothes that had slept their beauty sleep for at least ten years. Luckily the clothes we found worked for both of us. We went off to Kvarnbacka Icelandic horses in Visseltofta . It took only fifteen minutes! Incredible to have this amazing place so close. Visseltofta ‘s a sweet little village with many beautiful old houses . Kvarnbacka was also beautiful. A big old red house and a really sweet stables. There are over 70 Icelandic horses here at Kvarnbacka! They roam freely in herds over large grounds with beautiful landscape.
We had opted to just ride for an hour. It felt kind to the body. Anne who rode with us was a young friendly and helpful Danish woman . It now felt nice and familiar mixed with some slight nervousness in the body ( a word that I have learned that sums up the body sensations I experienced ).Vagar, the horse that I had been given, showed the same signs. The other two horses were standing still when they were brushed. My Vagar did not. This is exactly how my experience of horses and riding is . The horses show directly what is going on in the rider, the leader. I chatted with him and he became quiet . He was a beautiful chestnut. Josefin´s Dimi looked like Röskva so that was a great fit. Röskva became Josefin´s horse when I eventually got a second horse. When I had learned what I needed to learn from Röskva. Josefin was very happy and excited !
Riding is meditation in motion . There is only the horse, the body and nature . Restful and comfortable. Thoughts came to bring a group here for a weekend and combine riding with the exploration of reality. That would be great fun. Kvarnbacka offers simple accommodation , rooms for conversation, sauna… and lots of horses !
Once I was up in the saddle all anxiety and nervousness disappeared. It just felt so homely , familiar and very nice! So glad that we did this. Grateful to Josefin for suggesting it. We rode an hour on the soft sandy trails in nature without habitation. When Anne after a while asked if we wanted to tölt (the smooth pace that only the Icelandic horses have) the answer was simple . She asked if we wanted instructions, but we chose to test ourselves. It was so interesting to see how, before any thought emerged on how to do it, I directly moved the center of gravity backwards a bit and lifted my hands a little and Vakar tölted nicely along the path. No thought were needed. The knowledge was simply there. Once trained and learned . It was wonderful to glide through the countryside. Same with the gallopp . After a step the body naturally corrected itself and followed easily the rhythm.
When we got back to the farm the owner of Kvarnbacka , Johan Larsen, had arrived with some foals that were going to be displayed for sale the following day. So cute! We had a nice chat over coffee /tea outside in the nice warm sun with Johan. He told us that he now has 200 horses in three places. Fulltofta , between Höör and Hörby, on Öland – where he lives – and here in Visseltofta . Impressive with so many horses. His ambition is to really offer a rewarding experience for guest riders . In Visseltofta and Fulltofta there are just trail riding horses and young horses. Breeding horses and competition horses are kept on Öland. In addition , he has a hobby – sheep. He has 120 sheep on Öland. He was very open and talked about both this thing and the other. We had a very nice time.
We finally asked if he knew any flea market nearby. A perfect end to a perfect afternoon. he then took ut to visit his mother´s well kept farm 1 km away and browse through her large barn. There was table after table with china and fun things. I bought three cute little vases. Josefin found several nice things. It was two happy people going back home. Happy and grateful for a really nice afternoon. So happy to have had this experience today together with beloved Josefin. Let´s see what adventure will appear today.