Det var helt fantastiskt att fylla år igår. Jag upplever visserligen inte att någon här åldras. Förutom kroppen då. Men även i kroppen finns inget som är äldre än sju år. Märkligt att allt byts ut och ändå känns det igen. Det finns en intelligens som verkar hålla ihop det hela. Det som skriver det här, det som ser ut genom ögonen är dock alltid densamma. Denna närvaro är tidlös.
Igår bestämde jag mig för att skriva ett tack till varje hälsning på Facebook. Det är första gången. Jag har tidigare bara tryckt på “gilla”-knappen. Att verkligen ta kontakt med alla dessa flera hundra människor som skickade en hälsning var faktiskt enormt. Det blev som en resa genom tiden. Det var människor som jag faktiskt har känt hela livet som hörde av sig. Från varje tidsepok från jag var en baby fram tills nu, 63 år senare. Det påminner mig om så otroligt rik jag är. Vilket fantastiskt liv jag har haft och har. Så många underbara möten och fina vänner som jag har haft som följeslagare under hela eller en del av min livsresa. Varje gång jag såg en hälsning dök minnesbilder upp. Bilder av den personen, men också av den delen av mitt liv. Jag är en person som väldigt sällan minns eller går tillbaka. Mina fotoalbum är arkiverade ute i förrådet och det är många år sedan jag sist tittade i dem. På något sätt är det så mycket mer intressant med det som är här just nu!
Och nu är det minnesbilder som dyker upp just nu. Jag vill verkligen tacka var och en av er alla för att just du har berikat mitt liv, varit en del i det som jag är så tacksam för! Att leva är en nåd som vi inte kan ta för givet. Det kan ändra sig när som helst. Jag väljer att göra mitt bästa för att vara närvarande i det som pågår oavsett vad det handlar om. Det är detta som är rikedom för mig. Det betyder inte att det alltid är trevligt eller behagligt. Men det är levande, existentiellt och berikande i alla dess former.
Jag vill tacka er alla! Jag vill tacka livet!
Grateful for my life!
I had a fantastic birthday yesterday. Even though my experience is that no one here ages. Except for the body. But I guess no cell in this body is older than seven years. Strange that everything changes, and yet it feels and looks familar. There is an intelligence that seemingly keeps it all together. Whatever looks through these eyes are always the same. This presence is timeless.
Yesterday I decided to write a thank you to each person that congratulated me on Facebook. It is the first time. I have previously only pressed the “like” button. To really get in touch with all these hundreds of people who sent greetings were actually quite amazing. It was like a journey through time. There were people that I actually have known all my life that sent a greeting. From every era from when I was a baby until now, 63 years later. It reminds me of how incredibly rich I am. What a wonderful life I’ve had and have. So many wonderful encounters and great friends that I’ve had as a companion for the whole or a part of my life journey. Every time I saw a greeting appeared memories surfaced. Images of the person, but also of that part of my life. I am a person who rarely remembers or goes back. My photo albums are archived out in the storage and it is many years since I last looked at them. Somehow it is so much more interesting with what is here right now!
And now the memories that pop up are right now. I really want to thank each of you for enriching my life, for being a part of it that I am so grateful for! To lb e alive is a grace that we can not take for granted. It can change at any time. I choose to do my best to be present in what is happening regardless of what it is about. This is what wealth is for me. It does not mean that it is always nice or pleasant. But it is alive, existential and enriching in all its forms.
Share