Mina fötter älskar att gå. De är definitivt gjorda för att gå. Det är vilsamt när en fot sätts framför den andra. Alla sinnesintryck som ständigt kommer och går blir tydliga -tankar, funderingar och analyser verkar hamna i bakgrunden. Fokus ligger helt enkelt inte där. Av allt jag börjar med är det en sak jag inte slutar med – att gå (med stavar). Jag är bortskämd med många olika varierande vackra promenader i naturen. Det tycker jag om. Att inte behöva gå samma promenad varje dag. Att bara få vara ute i och med naturen. För det mesta bestämmer jag inte innan vilken väg jag vill gå. Fötterna väljer riktning.

För länge sedan kommer jag ihåg att jag läste om en man som gått sig frisk. Han var utbränd, hade många olika psykiska/mentala/emotionella svårigheter. För varje dag blir livet allt lättare för honom. Han gick visst ett par timmar om dagen. Det finns mycket forskning som visar värdet av att röra på kroppen, andas djupare, byta fokus från tankar till olika sinnesintryck.

Nu läser jag en artikel i norska Aftenposten där man beskriver hur forskning inte bara visar hur vi mår bra av att vara ute i naturen. Ny forskning på 90 friska vuxna personer visar också att promenader i naturen ökar blodgenomströmningen i de delar av hjärnan som har störst aktivitet vid stress och oro. Först fick deltagarna i studien beskriva sin mentala hälsa i ett frågeformulär sedan skannade man blodgenomströmningen i prefrontal cortex, en del av hjärnan. Det är här som vi får mest aktivitet vid negativa tankar eller bekymmer.

Hälften av gruppen gick en 90 minuters promenad i en grön, lugn park. Den andra gick vid sidan av en hektisk motorväg. De gick ensamma i sitt eget tempo (utan t ex hörlurar). Direkt efter turen gjorde mätningen av hjärnan om. Resultaten visade att de som gick i naturen hade markant långsammare blodgenomströmning. De berättade också att de upplevde mindre oro. För de personer som gått vid motorvägen i staden var resultaten oförändrade. Även korta promenader i naturen har alltså mätbar positiv effekt på upplevda bekymmer och oro. Det handlade alltså inte om promenaden i sig utan om vistelsen i naturen – förmodligen i kombination med promenad. Det är väl av den här anledningen som vi har rehabiliteringsträdgårdar i Sverige. Det har visat sig ha mycket god effekt vid t ex utmattningssyndrom att få vistas ute i trädgården på sina egna premisser. Man blir inspirerad av att se naturens självklarhet. Blir påmind om att det bara är tankar som får oss att tro att något är fel på oss eller världen.

Det finns också studier som visar att människor som ser natur från sina fönster – hemma och/eller på kontoret – upplever större förnöjsamhet i livet.

Inget av detta är ju raketforskning precis. Det känns självklart och de flesta av oss upplever nog just detta. En bra påminnelse dock om vi ibland glömmer bort att prioritera tiden ute i naturen – gratis medicin utan biverkningar.

Om en liten stund bär det iväg till vår fina lilla bio. Det är dags att se “Så ock på jorden”. Uppföljaren till “Såsom i himlen”. Det ska bli roligt!

 

These feet are made for walking.

My feet love to walk. They are definitely made for walking. Peacefully one foot is placed in front of the other. So many impressions come and go and thoughts, reflections and analyzes seem to fall into the background. Focus is simply not on the thoughts. Of all the things I start with , the one thing I do not stop is walking (with poles). I am spoiled with many different beautiful walks in nature. I like that. To not have to walk the same walk every day. Just to be out in nature. For the most part, I don´t decide before which walk to take. The feet choose direction.

A long time ago, I remember that I read a book about a man who had walked himself healthy. He was burned out, had many different psychological / mental / emotional difficulties. For every walk life became increasingly easy for him. He was walking a few hours a day. There is much research that demonstrates the value of moving your body, breathing deeply, shifting focus from thought to various sensoroy impressions.

I just read an article in Aftenposten describing how research not only shows how we feel good from being  out in nature. New research on 90 healthy adults also shows that walking in nature increases the blood flow in areas of the brain where there is most activity during stress and anxiety. First the participants described their mental health in a questionnaire then the blood flow in the prefrontal cortex was scanned. It is here that we get the most activity during negative thoughts or worries.

Half of the group took a 90 minute walk in a green, peaceful park. The other half walked at the side of a busy highway. They were alone and walked at their own pace (without eg headphones). Directly after the walk the brain scan was done again. The results showed that those who walked in the countryside had significantly slower blood flow. They also described how they experienced less anxiety. For the people who walked along the highway in the city, the results were unchanged. Even short walks in nature thus has a measurable positive effect on perceived worries and concerns. The result was not mainly due to the walk itself, but rather the time in nature – probably in conjunction with the walk. This is the reason why we have rehabilitation gardens in Sweden. It has proven very effective at eg fatigue syndrome to spend time relaxing in the garden and also working in your own pace. That we get inspired by experiencing nature goes without saying. We are reminded that it is only thoughts that cause us to believe that something is wrong with us or the world.

There are also studies showing that people who see nature from their windows – at home and / or office – experience greater contentment in life.

None of this is of course rocket science. It feels natural and most of us experience it exactly like this. A good reminder, however. We sometimes forget to prioritize time outdoors – free medicine without side effects.

In a little while it’s off to our nice little cinema. It’s time to see the movie “As on earth.” The sequel to “As in Heaven”. It’ll be fun!

 

Share