Livet som det är

Vardagliga reflektioner om livet i stort och smått

Vadstena, nunnor och Jesus

| 2 Comments

Jag har precis kommit tillbaka från ett par dagars vistelse hos Birgittasystrarna i Vadstena. En väninna – som jag har känt i över 45 år – och jag träffades här – mittemellan Hannabad och Stockholm. Det har varit två mycket givande dygn. På så många sätt.

Utsikt från mitt rum på Birgittasystrarnas Gästhem.

Utsikt från mitt rum på Birgittasystrarnas Gästhem.

Vi har haft det så mysigt tillsammans. Fått en chans att verkligen prata om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi har gått på upptäcktsfärd i Vadstena och bl a besökt Slottet med den vackra Bröllopssalen där Gustav Vasa gifte sig t ex. Här kan man tala om historiens vingslag. Vi  hade tur och hamnade på ett jättetrevligt galleri i går kväll där det serverades härlig live jazzmusik och tilltugg utöver de vackra målningarna. Ännu ett fint möte. En sådan viktig del av livet – möten! En njutbar, spännande och lärorik del. Ibland starkare än andra gånger. Så var det här.

Gränd mot sjön L

Gränd i Vadstena LVi har vandrat i de gamla gränderna (här märktes inte vinden lika mycket) och glatt oss åt allt det vackra. En underbar örtagård nära Klosterkyrkan där varje växt hade en skylt med sitt namn och en beskrivning av dess medicinska kraft. Fantastisk vidsträckt vy ut över Vättern. Så stor att det känns som om man tittar ut över havet.

Örtagården LFör mig var det intressant att vara i kristen miljö igen. En miljö som har betytt så mycket för mig. Jag har känt mig så nära Jesus under en stor del av mitt liv. Han har berört mig, påmint mig om något större som jag alltid har haft en längtan efter. Jag har haft flera viktiga “genombrott” i kyrkomiljö. Under många år var jag regelbundet på tyst retreat uppe på S:t Davidsgården utanför Rättvik, en ekumenisk gemenskap med en katolsk nunna som har sitt kapell här, en protestantisk kyrka med präst samt en zenmeditationslokal där vi lärde oss zenmeditation med kristet mantra som fokus (t ex “Du i mig, jag i dig”;). Spännande. Ett tag fick min starka längtan efter sanning mig t o m att vilja bli nunna. En romantisk dröm om vad det skulle innebära. Kanske också en flykt från det som kändes jobbigt.

Ljuvlig vit tulpan i gästhemmets trädgård.

Ljuvlig vit tulpan i gästhemmets trädgård.

Nu är det ganska många år sedan jag gick ur kyrkan och slutade besöka dessa miljöer. Jag upplevde vid den tiden att jag inte vilja vara i miljöer där man pratade om synd, skam, separation och makt. En person tillfrågades vid ett tillfälle om han trodde på Gud. Han svarade med: “Om jag vet att du menar samma sak med ordet “Gud” som jag gör så gör jag det.” Det duala språket där man ber till Herren eller Gud och använder ord som “du” gör det lätt att uppleva att Gud är något utanför mig. Även om man säger att “han finns i mig” blir det som om Gud är något som jag inte är. Jag kan mycket väl använda ordet Gud för det jag tror på. Men då handlar det om något helt annat. Det jag är. Det du är. Det allt är. Som inte har delar. Som är obegränsat och tidlöst och som inte är någon ting och ändå all ting.

Gästhemmets trädgård.

Gästhemmets trädgård.

Mellan klostret med de åtta nunnorna och gästhemmet där vi bodde ligger den moderna, mycket vackra, spatiösa och ljusa kyrkan med stora fönster både ut mot Vättern och ut mot den underbara trädgården. Här var det enkelt och fint att sitta. Varje morgon kl 06.15 (d v s alla två) var jag med på en tyst meditation i kyrkan i 45 minuter. Det var jag, en till och nunnorna. Fantastiskt starkt och vackert. Sedan var det en morgonbön som helt sjöngs flerstämmigt av nunnorna. Också ljuvligt. Det kändes så fint att hitta en balans där jag verkligen kunde känna den stillhet och närvaro som finns här utan att fastna i idéer om kristendom, ord eller symboler. Bara uppleva närhet med hjärtat, kärleken – allt det som Jesus har stått för i mitt liv. Det är ju samma längtan efter sanning och kärlek som är grunden i alla religionerna. (Det jag skriver här är bara mina egna tankar. Jag har full respekt för de som ser på kristendomen på ett annat sätt än jag gör.) Ovanför dörren in till Birgittasystrarnas kyrka står ett citat från den Heliga Birgitta (Europas skyddshelgon): “Visa mig vägen och gör mig villig att gå den”. Fint.

Vadstena är center för pilgrimsvandringar i Sverige och härifrån utgår flera pilgrimsleder.

Vadstena är center för pilgrimsvandringar i Sverige och härifrån utgår flera pilgrimsleder. Här kan man välja sig en stav för vandringen.

Jag är så tacksam för de här dagarna!

 

Vadstena, nuns and Jesus

I have just come back from a few days stay with the Birgitta Sisters (a convent) in Vadstena. A friend – who I have known for over 45 years – and I met here – right in the middle between Hannabad and Stockholm. It has been two very rewarding days. In so many ways.

View from my room at the Birgitta Sisters Guesthouse.

We really enjoyed ourselves. Got a chance to really talk about everything between heaven and earth while we have been exploring Vadstena and among other things visited the castle with the beautiful wedding hall where Gustav Vasa was married, for example. A truly historical sight. We were lucky and ended up in a really nice gallery last night where we were served lovely live jazz music and snacks in addition to the beautiful paintings. Yet another nice meeting. Such an important part of life – meetings! An enjoyable, exciting and educational part. Sometimes stronger than other times.

We have been walking the old streets (where the intense wind wasnot so noticeable), and rejoiced at all the beauty. A wonderful herb garden near the monastery church where there were signs by each plant explaining its medicinal powers. Stunning panoramic view out over the lake, Vättern. A lake so big that it feels as if you look out over the sea (the biggest lake in Sweden).

To me it was interesting to be in a Christian environment again. An environment that has meant so much to me. I felt so close to Jesus during a large part of my life. He has touched me, reminded me of something bigger that I have always had a longing for. I have had several major “breakthroughs” in the church setting. For many years I was regularly insilent retreat at S:t David´s Retreat Center outside Rättvik, an ecumenical community with a Catholic nun with her own chapel here, a Protestant church with a minister and a zenmeditation room where we learned Zen meditation with Christian mantra as focus (“You in me, me in you” for example. Exciting. For a while, my strong longing for truth even made me want to be a nun. A romantic dream about what that would mean. Perhaps also an escape from what was difficult in my life.

Now it is quite a few years since I left the church and stopped visiting these environments. I felt at that time that I did not want to be in environments where they talked about shame, sin, separation and power. One person was asked at one point if he believed in God. He replied: “If I know that you mean the same thing with the word” God “as I do, I can say that I do.” The dual language where one prays to the Lord or God and use words like “you” makes it easy to experience that God is something outside of me. Even if you say that “he is in me” it will be as if God is something that I’m not. I can very well use the word God for what I believe in. But then it’s about something else entirely. What I am. What you are. It all is. Without parts, indivisible. That is limitless and timeless, and which is not a thing and yet all things.

Between the monastery with the eight nuns and the guest house where we stayed is a modern, very beautiful, spacious and bright church with large windows facing both towards Vättern and out onto the lovely garden. It was easy and nice to sit here. Every morning at 6:15 (ie all two) I was on a quiet meditation in church for 45 minutes. It was me, one more person and the nuns. Wonderfully strong and beautiful. Then there was a morning prayer that was completely sung polyphonically by the nuns. Also lovely. It felt so nice to find a balance where I could really feel the stillness and presence that is here without getting caught up in the ideas of Christianity, words or symbols. Just experience the closeness of the heart, love – all that Jesus has stood for in my life. It is the same desire for truth and love that is the foundation of all religions. (What I am writing here is just my own thoughts. I have full respect for those who see in Christianity in a different way than I do.) Above the door to the Birgitta Sisters church there is a quotation from St. Birgitta (patron saint of Europe): “Show me the way and make me willing to walk it. ” Nice.

Vadstena is the center for pilgrimages in Sweden and from here starts a number of pilgrim trails.  Here you can choose a rod for the walk.

I am so thankful for these days!

Share

2 Comments

Leave a Reply

Required fields are marked *.


[+] kaskus emoticons nartzco