Tiden går så fort här. Mycket att fixa och ordna. Det tar tid. Och är trevligt tycker jag. Det hade varit intressant att ha med en stegräknare. Jag upplever det som att jag går och går. Inte minst i trappor. Varje dag ska något handlas. Eftersom allt ska bäras hem blir det ingen storhandling precis.
Gick en härlig promenad i morse ibland de fantastiska villorna här i Koregaon Park. Eller kanske snarare palats. Idag är bilderna från den promenaden. Jag är tacksam för bloggen som gör att det känns meningsfullt att fotografera. Att gå runt med kamera gör att det känns som att man ser och upplever mer. Och här finns ju verkligen mycket att uppleva. Mycket som är annorlunda än i Sverige. Mannen ovan gick bakom en stor träkärra med grönsaker på som han försökte sälja.
Det här är en av mina favoritvillor/trädgårdar. Det känns lite som “Enchanted Garden”. Bara kolla de överväxta trappstegen. Det är kanske det minsta och mest anspråkslösa huset av alla här, men känns så lockande. I alla fall för mig.
Det vibrerar av aktivitet överallt. Arbetskraft är billig och har man pengar är det en del av ens ansvar att avlöna så många som möjligt. Det ser man inte minst kring de stora villorna. Det här området verkar framför allt ha byggts under kolonialtiden, fast idag verkar det bo många indier i de stora husen. Med många anställda.
Alla människor jag möter är vänliga, hjälpsamma och nyfikna. Trots att Poona verkligen är en storstad med över tre miljoner invånare (fem miljoner i hela storstadsområdet) känner man sig trygg. I alla fall när det är ljust. Jag måste erkänna att jag inte gärna går ut och går några längre sträckor när det är mörkt. Inte minst därför att man inte syns och trafiken och inte håller sig till gatorna. Eller rättare sagt – det fattas ofta riktiga trottoarer och då får man gå på gatan. Dessutom är trottoarerna fulla av hål, ojämnheter och sovande hundar.
Jag avslutade dagens promenad i kopieringskiosken för att kopiera upp alla deltagarnas kontaktuppgifter till oss assistenter. En kopia kostar 25 öre.
Igår hade vi inget möte och då passade jag på att promenera till Westin Hotell. Det tar cirka en kvart. Jag började på gymmet. När jag var klar och låg på en yogamatta och stretchade ser jag plötsligt en man i vanliga kläder med en stor kpist på magen bara ett par meter från mig. Lite lätt förvånande. “That´s scary” sa jag till honom. Han satte pekfingret framför munnen och tystade mig samtidigt som han pekade på en maskin lite längre bort. Där satt en snygg ung indier och tränade med sin otroligt biffiga PT. Han hade alltså även med sig sin livvakt. Jag tänker mig att han var en känd Bollywood-skådis. Vad vet jag? Lite spännande i alla fall. Det händer inte så ofta på mitt gym i Markaryd. Sedan blev det ett par timmar i skuggan vid poolen. Den är 25 meter så den funkar bra för lite längre simning. Fast den är inte uppvärmd så det gällde att ta ett djupt andetag och doppa sig.
Poona ligger nämligen ganska högt vilket gör att temperaturen är lägre här än vid kusten. När jag landade i Mumbai kl 5 på morgonen var det t ex 23 grader ute. Här i Poona är det ofta bara 12 grader så tidigt på morgonen så här års. Man räknar att sommaren börjar 1 februari och det brukar snabbt bli varmare. Personligen tycker jag så mycket om när det är supervarmt på dagen och svalt på natten så att man får ha lakan och filt på sig. Jag sover mycket gott här.
Jag fortsätter att laga maten uppe på den trevliga takterrassen. Där träffar man alltid någon att prata lite med om man vill. Det är mycket roligare att stå ute och laga mat än i ett kök. Förutom på kvällen när det börjar bli mörkt för då är det tjockt med mygg. Så här ser det ut här uppe. Det är precis ovanför mitt rum.
Den här mannen såg jag på en lekskola. Låt oss bjuda in mer lek i vardagen! Det är kreativt, inspirerande och helt enkelt roligt! Vad leker du?
Allt gott tills vi “ses” igen. Tack för att du följer mig på resan. Det känns fint med sällskap.
Everyday life for me in Poona
Time goes so fast here. Much to fix and arrange. It takes time. And is nice I think. It would have been interesting to have a pedometer. I feel like I walk and walk. Not least of stairs. Every day there is some shopping to do. Since everything needs to be carried home you don´t buy much at a time.
I went for a lovely walk this morning, among the stunning villas here in Koregaon Park. Or rather palaces. Today, the photos are from that walk. I am grateful for the blog that makes it meaningful to take pictures. To walk around with a camera makes it feel like you are more attentive, see more. And here there is really much to experience. Very different than in Sweden. The man above walked behind a large wooden cart with vegetables on which he was trying to sell.
This is one of my favorite villas / gardens. It feels a bit like ” the Enchanted Garden”. Just check the overgrown steps. It is perhaps the smallest and most modest house of all here, but feels so enticing. At least for me.
It vibrates with activity everywhere. Labour is cheap and if you have money, it is part of the responsibilities to hire as many as possible. This can be seen especially in the great villas. This area in particular appears to have been built during colonial times, but today it seems that many Indians live in the big houses. With many employees.
All the people I meet are friendly, helpful and curious. Although Poona really is a big city with over three million inhabitants (five million throughout the metropolitan area), you feel safe. In all cases when it is light. I must admit that I do not like to go out and walk long distances when it is dark. Not least because you are not visible and the traffic does not stick to the streets. Or rather – there are often no real sidewalks and then you have to walk on the street. In addition, the sidewalks are full of holes, bumps and sleeping dogs.
I ended this day’s walk in at a copying kiosk to copy the participants’ contact information to us assistants. A copy costs 25 cents.
Yesterday we had no meeting and I took the opportunity to walk to the Westin Hotel. It takes about fifteen/twenty minutes along the busy North Main Road. I started at the gym. When I was done and lying on a yoga mat stretching I suddenly saw a man in plain clothes with a big machine gun on his stomach just a few feet from me. A little light surprising. “That’s scary,” I said to him. He put his index finger in front of your mouth and silenced me as he pointed to a machine a little further away. A handsome young Indian man sat there training with his incredibly beefy PT. On top of the PT he had evidently also brought his bodyguard. I imagine that he was a famous Bollywood actor. But what do I know? A little exciting, anyway. It does not happen very often at my gym in Markaryd. Then I spent a couple of hours in the shade at the pool. It is 25 meters so it works well for a little longer swimming. Though it is not heated so I had to take a deep breath and get in.
Poona is namely situated quite high up, which means that the temperature is lower here than on the coast. When I landed in Mumbai at 5 am it was, for example, 23 degrees outside. Here in Poona, it is often only 12 degrees that early in the morning this time of year. They consider summer to begin February 1st and it usually quickly become warmer. Personally I really like when it’s hot in the day and cool at night so that you need to have a blanket on. I sleep very well here.
I continue to cook my dinner up on the pleasant roof terrace. Where you always meet someone to talk to if you want. It’s much more fun to stand outside and cook than in a kitchen. Except in the evening when it’s getting dark when it is thick with mosquitoes. This is what it looks like up here. It is right above my room.
I saw this man at a kindergarten. Let us invite more play in everyday life! It is creative, inspiring and just plain fun! What are you playing?
Wishing you all the best untill we “see” each other again. Thank you for following me on the trip. It is great to have company.
Share
2 Comments
Leave a reply →