Sedan vi var mycket små har vi tränats av andra som redan är tränade att ha hela sitt fokus på sina upplevelser – allt det som uppmärksammas i en strid ström. Vi har bara tre sätt att uppleva världen, genom vårt sinne (tankar, minnen, bilder, historier, begrepp, idéer), vår kropp (alla olika kroppssensationer) och världen (våra sinnesintryck – hörande, seende, luktande, smakande m m). När vi har hela vår uppmärksamhet på denna ström av intryck som ständigt avlöser varandra knyter vi ihop dessa till en berättelse. En saga som innefattar hur vi tolkar vår verklighet baserad på de antaganden vi gjort utifrån detta fokus.
I varje ögonblick kan vi välja att i stället fokusera på den öppenhet som alltid är här. Den öppenhet som alla upplevelser framträder i och som. Det rena nakna upplevandet som inte har förutfattade meningar eller bedömningar om det som uppstår. Det som gör att någonting kan upplevas överhuvudtaget.
En bra metafor för detta (alla metaforer har sina begränsningar) är nedanstående 3-d bild (autostereogram). I början kan det vara svårt att se annat än dessa olika prickar. Vi har tränat oss att fokusera blicken här och utifrån vad som uppfattas tolkas detta genom våra inlärda program. När du väl slappnat av blicken, fokuserar mer på ljuset bakom, i och som prickarna framträder en helt annan bild. En bild som visar en vacker bild bortom vad vi kan tänka fram. En bild där alla punkterna framträder som en enda odelad helhet. När vi väl sett detta en gång och tränat oss lite mer blir det allt lättare att se dessa bilder.
Autostereogram från Wikipedia. En haj är dold i bilden. Slappna av fokuset på prickarna på bilden. Ibland behöver du ta av dig glasögonen. Vill du se bilden större kan du göra det här.
Om vi väljer att om och om igen slappna av vårt fokus på alla de intryck som framträder kontinuerligt märker vi att det finns ett lugn, en öppenhet och en naturlig acceptans av det som är som det är. Inget som vi behöver acceptera eller säga ja till eftersom allt redan är accepterat i och som denna obegränsade öppenhet i vilken det inte finns någon polaritet, några uppdelningar eller begränsningar som kan göra motstånd mot eller stöta bort något. Lika lite som rymden i ett rum har några synpunkter på vem som kommer in i rymden har vår vidöppna, alltid närvarande natur några preferenser eller plan för vad som ska framträda. Livet får framträda självklart som detta ögonblicket. Vi är helt enkelt detta. Det blir då uppenbart hur nuet – bortom alla tidsramar – är det enda vi någonsin har upplevt och det enda vi någonsin kommer att uppleva oavsett om upplevelsen är ett minne som jag lärt mig att kalla det förflutna eller det är hörandet som jag kallar just nu.
Det pratas så mycket om att vara i nuet. Kan du ta dig ifrån nuet? Kan du låta bli att vara i nuet? Tankar om det förflutna eller framtiden är tankar nu. Kan du vara någon annanstans/annan gång? I din egen upplevelse? (mitt inlägg på Facebook i går)
Livet blir allt enklare, rikare och spännande. Nyfikenhet och spontanitet bli alltmer vår vardag. Program och tolkningar styr mindre och mindre. Tacksamhet genomsyrar min upplevelse alltmer. Som just nu.
