Min resa till Irland blev inte riktigt som planerad. Planet till London var försenat vilket gjorde att jag missade nästa plan till Irland. Det var intressant och lite förvånande att märka hur lugnt det var inom mig trots att omständigheterna förändrades. Det blev fem timmar på hotell. Jag var otroligt tacksam för en varm och skön säng speciellt med tanke på att jag för ett par år sedan sov en natt på ett iskallt betonggolv på Stansted flygplats. Tacksam att jag flög BA som erbjuder hotell och inte Ryanair som inte gör det. Det fanns ett naturligt fokus på uppskattning av det som var. Jag vet hur annorlunda en sådan situation hade kunnat upplevas tidigare.

Nästa morgon kl 05.00, lämnade jag hotellet för att flyga till Manchester. Inga direktflyg fanns tillgängliga. Planet var försenat och jag sprang till nästa inchecknng – som hade stängt. Det var helt omöjligt att komma med planet till Cork och det gick inga fler plan den dagen. Just då skrek tankarna att det här ögonblicket inte är som det ska. Och samtidigt fanns det ett underliggande lugn i att de tankarna var okej precis som de var som gjorde att jag kunde agera vänligt och tydligt, även om jag blev lite fumligare än vanligt -tappade biljetter m m. Till slut visade det sig att jag redan var incheckad och fick spurta vidare för att faktiskt hinna med planet. Så himla glad och tacksam när jag satt där i dånet från flygplanets propellrar. Sov gott under hela resan. Nöjd med hur allt blivit trots allt.

I Cork visade det sig att min väska inte hade kommit fram. Trist och ändå en vila i att det är som det är. Inget jag kan påverka. Bara anmäla att den inte kommit till mycket vänlig och förstående man. Enkelt att resa vidare utan att behöva släpa på stor, tung väska. I taxin kände jag mig arg. Slappnade av med historien kring det och upplevde de kroppssensationer som var där. Det pirrade och surrade. Det tryckte lite här och där. Roliga sensationer som ändrades och flyttade på sig hela tiden. Inget som behövdes förändras eller undvikas. Bara tillåtas och bli medveten om den kreativa kraft som vibrerade i det ögonblicket.
Underbart att  komma fram och träffa den lilla fina familjen. Efter sex  timmar kom väskan och vi kunde fira jul! Pengarna jag får som kompensation blir till nästa resa.

Det är väldigt befriande att inse att jag varken kan eller behöver kontrollera mina omständigheter. Min upplevelse blir så annorlunda om jag fokuserar på det som är fel, vem som är ansvarig och hur jag ska kunna komma ur situationen. Det betyder inte att jag inte gör det jag kan för att förändra om det är möjligt och självklart. Det betyder inte heller att jag säger till om jag tycker att något kunde gjorts bättre. Vår förmåga att agera klokt i stället för att reagera automatiskt ökar naturligt. På det sättet får vi successivt mer förtroende för vi ät omhändertagna, att vi faktiskt kan säga ja till det som är som det är alltmer. Egentligen handlar det bara om att mer och mer se att allt redan är öppet mottaget utan att jag behöver göra något för att det ska var så. Hurra för livet! Vilken gåva!

Share