Vi använder ofta uttrycket “att gå in” (“att gå in i kroppen”, “att gå in i oss själva” ) och så kanske vi blundar. Vad betyder det egentligen? När jag kollar ser jag att ett sinne utesluts, seendet. Det är det enda. När jag undersöker utan att varken gå till vad jag har lärt mig eller till minnesbanken hittar jag inget ute eller inne. Oavsett hur mycket jag försöker kan jag inte “gå in” varken i mig själv eller i kroppen. Det som jag tidigare har upplevt vara att gå in i kroppen är att lägga märke till sensationer som jag har lärt mig att kalla kroppssensationer. Men jag hittar ingen gräns som innefattar eller omsluter de sensationerna som jag kan gå in i eller gå ut ur. De upplevs i och som detta vidöppna upplevande som jag är. Detta är befriande för det innebär att jag aldrig kan lämna mig själv eller behöver göra något för att stanna i mig själv.
Testa gärna själv. Slut ögonen. Undersök som ett nyfött barn utan språk, som inte har några idéer om verkligheten. Undersök den förutsättningslöst. Lägg märke till de olika sensationer som dyker upp. De som du kanske kallar “pirr i fötterna”, “kontakten med stolen”. Om du inte lyssnar på de beskrivningarna märker du att de helt enkelt är sensationer. Sensationer som inte ens upplevs “där nere i foten” eller “vid ryggslutet”. Utan som upplevs på och som samma platslösa plats där tankar, minnesbilder, hörande och alla andra upplevelser upplevs. Hittar du något som omsluter dem? Är du inne i en kropp? Kan du gå in i “din kropp”? Eller är det upplevelser som framträder i och som en obegränsad öppen rymd. Är det mer sant att säga att de framträder i och som dig snarare än att du är i kroppen? Bara utforska själv. Vad är sant för dig?
Det har säkert varit användbart och till hjälp tidigare i livet. Att “gå in” och uppleva kroppen. Att ta paus från fokus på tankarna en stund, att bli medveten om de kroppssensationer vi kallar känslor och tillåta dem att få vara som de är. Jag vill inte säga att det är fel att säga så eller att göra det. Jag upplever bara själv att det är befriande att se att alla historier om dessa upplevelser och vad de betyder är fantasier och spekulationer. Att när jag går till min egen direkta upplevelse är det väldigt lite jag kan säga om upplevandet. Det blir då självklart och naturligt att de får komma och gå som de redan alltid har gjort utan att jag behöver förstå, analysera eller sätta in dem i ett sammanhang. Smärta blir då en sensation som är som den är utan lidande. För lidande behövs en historia, en framtid och ett förflutet. Tankar som spekulerar kring upplevelsen och trossystem som tolkar den som mindre bra, fel, ond, “borde inte vara”.
En känsla utan fokus på tankarna kring den är inget att vara rädd för eller något att undvika. För det krävs en minnesbild, ett trossystem, en historia. Något som sätter in den kroppssensationen i ett sammanhang som har ett förflutet och som kommer att ha en framtid. Upplevd just nu – tidlöst nu – är det “bara” en sensation. Som inte behöver fixas med eller distraheras bort. Livet blir enklare och mer njutbart. Genom att testa att uppleva direkt och naket många gånger får vi förtroende för att allt är okej precis som det är. Att livet är mirakulöst förunderligt och fridfullt i hela dess variationsrikedom, kaos och ständiga förändring.
To go in
We often use the phrase “to go into ourselves or to go into our body” and so perhaps we close our eyes. What does it really mean? When I look, I see that one sense is excluded, seeing. It’s the only thing that happens. When I examine without either going to what I have learned, or to the memory library I cannot find either inside or out. No matter how much I try, I can not “go into” neither myself or the body. What I have experienced is that enter your body is to notice the sensations that I’ve learned to call body sensations. But I cannot find any boundary that includes or surrounds the sensations that I can enter or exit. They are experienced in and as this wide-open-experiencing that I am. This is liberating because it means that I can never leave myself or need to do anything to stay in or with myself.
Feel free to test it yourself. Close your eyes. Examine like a newborn baby without language, which does not have any ideas about reality. Examine reality without preconceived ideas. Notice the different sensations that arise. Those you might have called “tingling in the feet”, “contact with the chair”. If you do not listen to the descriptions you will notice that they are simply sensations. Sensations that are not even perceived “down there in the foot” or “at the back.” Rather they are experienced in and as the same placeless location where thoughts, memories, hearing and all other sensations are experienced. Can you find something that contains them? Are you inside a body? Can you go into “your body”? Or is this experiencing that emerges in and as an unbounded open space? Is it more true to say that they appear in and as you rather than that you are in your body? Just explore for yourself. What is true for you?
It has certainly been useful and helpful earlier in life. To “move in” and experience the body. Taking breaks from focusing on thoughts for a while, to become aware of the body sensations we call emotions and allow them to be as they are. I would not say that it is wrong to say or do that at all. I experience simply for yourself that it is liberating to see that all the stories about these experiences and what they mean are fantasies and speculations. That when I go to my own direct experience, it is very little I can say about the experiencing. It then becomes obvious and natural that they may come and go as they already have always done, without the need for me to understand, analyze or put them in a context. Pain becomes a sensation that is as it is without suffering. For suffering needs a story, a future and a past. Thoughts that speculate about the experience and belief systems that interpret it as less good, wrong, evil, “should not be”.
A feeling/emotion without focusing on the ideas/interpretations is nothing to be afraid of or something to avoid. This requires a recollection, a belief system, a story. Something that puts the body sensation in a context that has a past and that will have a future. Perceived right now – timelessly so – it’s “just” a sensation. Which needs not be fixed with or distracted away. Life becomes easier and more enjoyable. By testing experiencing directly and nakedly many times we trust that everything is okay just the way it is. That life is wondrously miraculous and peaceful in all its variety, chaos and versatility.
Share