Under min morgonpromenad idag kom jag ner till floden, den riktiga floden, inte den biflod jag tidigare trodde var floden.

 

Här ligger det som på kartan kallas ”burning ghats”. Det är en plats där hinduer (79 % av Indiens befolkning) kremerar sina döda nära vatten som t ex en flod. De mesta kända är i Varanasi där trappor leder ner till Ganges.

Platsen ligger vackert med utsikt ut över floden. Där är ett grönt område innan man kommer ner till floden där det går vattenbufflar och man kan se olika vackra strandfåglar som t ex hägrar.

Här finns sex murade avlånga hål där bålen kan byggas upp. Den döde läggs överst på bålet och askan kan sedan strös ut över vattnet. Döden är något naturligt här och inget som göms. Här samlas familj och vänner under de timmar det tar att kremera en kropp.

Jag har hört att man firar döden eftersom man menar att det är då vi befrias från kroppens begränsningar och lidande.

Att se den här platsen är en stark påminnelse om kroppens förgänglighet. Ena sekunden är kroppen här – nästa inte. I många traditioner mediterar man regelbundet över detta för att uppmuntra till uppskattning av det som är.

Igår berättade Dolano att 2010 dog en kvinna som deltog i Intensive Satsangs sista vecka vid ett bombdåd på German Bakery nära där vi är. Det hände när German Bakery var fullt av matgäster, kl 7 på kvällen. Många av gästerna är oftast från andra länder eftersom German Bakery ligger alldeles nära Osho Ashram. 16 personer dog varav endast tre var utlänningar. 60 blev skadade.

Ännu ett exempel på hur vi inte kan kontrollera våra omständigheter. Bäst att njuta av det här ögonblicket och den här kroppen nu!!!

 

Burning ghats

During my morning walk today I came down to the river, the real river, not the tributary I previously thought was the river.

Here are what the map calls “the burning ghats”. It is a place where Hindus (79% of India’s populatio) cremate their dead near water such as a river. The most famous burning ghats are in and around Varanasi where stairs lead down to the Ganges.

The place is beautiful with views out over the river. There is a green area before coming down to the river where water buffaloes roams freely and one can see various beautiful shore birds such as herons.
There are six masonry cavities where the fires can be built. The deceased is then laid on top of the pyre and the ashes can be sprinkled over the water. Death is natural here, and nothing is hidden. It brings together family and friends during the hours it takes to cremate a body.
I have heard that they are celebrating death because of their belief that we are freed from the body’s limitations and suffering when we die.
Seeing this place is a strong reminder of the body’s impermanence. One minute, the body is here – not next. In many traditions one meditates regularly on this to encourage appreciatation of what is.
Yesterday Dolano said that 2010 a woman who participated in the Intensive satsangs last week died in a bomb attack on the German Bakery close to where we are. It happened when the German Bakery was full of guests, at 7 pm in the evening. Many of the guests are mostly from other countries because it is very near the Osho Ashram. 16 people died, of which only three were foreigners. 60 were injured.

Yet another example of how we cannot control our circumstances. Best to enjoy this moment and this body!!!

 

 

Share