Denna älskade kropp som har blivit så förbisedd, föraktad, kritiserad och bedömd. Det är märkligt eftersom kroppen är det absolut mest centrala för vår livsupplevelse, något att verkligen vara tacksam för och känna kärlek till. Jag är medveten om att vi har lärt oss motsatsen. Det är så uppenbart när man ser små barn njuta av sina kroppar och allt vad de kan göra innan de har hunnit lära sig att tro på vad tankarna säger.

Många av oss ”andligt sökande” har kanske också haft perioder där vi förnekat kroppen såsom något som bara är en illusion. Det har i alla fall jag gjort. Det viktiga har varit det som går bortom snarare än det som genomsyrar, innefattar och omfattar.Våra största njutningar är fullständigt relaterade till våra kroppar. Tänk bara på det som vi tar för självklart och glömmer bort att uppskatta som när våra basala behov blir tillfredsställda efter en tids brist. Att få äta när man är hungrig, dricka när man är törstig, sträcka på sig när kroppen känns stel, dansa när glädjen spritter, gråta när ledsenheten överväldigar, krama någon när längtan efter närhet är här. Tänk att medvetandegöra de här vardagliga källorna till njutning och lust! Något som gör att tacksamheten är självklar och naturlig. Att välja det i stället för att lyssna på vad gamla invanda tankar säger. Att fokusera på dem ger oss glasögon som får kroppen att verka förvrängd som i Lustiga huset. Vill vi se verkligheten som den är, vill vi se skönheten, kan vi inte förlita oss på den inre rösten/de inre rösterna. Vi behöver slappna av och låta allt det vi har lärt oss bara få passera och se naket och klart med stor medkänsla för oss själva. Utan fördomar och trossystem. Ett ögonblick i taget.

Jag har kanske berättat det här förut, men en av de största upplevelserna kring detta hade jag för många år sedan när jag gick “The School” med Byron Katie. Jag fick gå in i ett rum där det fanns en helfigurspegel. Klä av mig naken och sätta på mig en papperpåse över huvudet med hål för ögonen. Därefter ställde jag mig framför spegeln. Vilken skillnad att se på kroppen utan alla personliga idéer och bedömningar. Det som jag hade varit missnöjd med blev vackert, kvinnligt, naturligt. En övning som jag varmt kan rekommendera!

Igår såg jag den här videon på Fb. Respekt till den här mannen!!! Det är modigt att möta sina rädslor, att utmana våra idéer om oss själva – inte minst om våra kroppar. Alla är vi unika och våra kroppar ser ut precis som de ska göra – för det är de gör. Inte perfekta jämfört med de rådande idealen kanske. Inte så friska och starka som våra tankar säger att de borde vara. Men existensen, livet, är möjligt tack vare att hjärtat slår, blodet cirkulerar – kroppen fungerar på sitt allra bästa sätt.

Låt oss hedra våra kroppar. Låt oss njuta av det lilla vardagliga och det stora mirakulösa som våra kroppar gör möjligt. Låt oss känna tacksamhet för det som kroppen möjliggör istället för att fokusera på det som våra inlärda tankar säger borde ändras.

Endast i det här tidlösa ögonblicket i och som den nuvarande upplevelsen kan vi vara vakna! Inte senare när vi har “kommit längre”, “nått visdom, självförverkligande”. Endast nu. Och nu.

Jag är otroligt tacksam!

 

This miraculous body

This beloved body has been so neglected, despised, criticized and judged. It is strange because the body is the absolutely most central to our experience of life, something to really be grateful for and feel love for. I am aware that we have learned otherwise. It’s so obvious when you see young children enjoying their bodies and all that they can do before they have had time to learn to believe in what the mind says.

Many of us “spiritual seekers” may have also had periods where we deny the body as something that is only an illusion. In any case I did. The important thing was to go beyond rather than that which pervades, and includes.

Our greatest pleasures are completely related to our bodies. Just think of what we take for granted and forget to appreciate when our basic needs are satisfied after some time. Getting to eat when you‘re hungry, drink when you are thirsty, stretch your body when it feels stiff, dance when joy is quivering, cry when sadness overwhelms, hug someone when yearning for closeness is here. Remember to be aware of these mundane sources of pleasure and lust! Something that makes gratitude obvious and natural. Instead of choosing  to listen to what the old habitual thoughts say. Focusing on them gives us glasses that makes the body seem distorted as in a funhouse. If we want to see reality as it is, if we want to see beauty, we can not rely on that inner voice / inner voices. We need to relax and let all that we have learned just pass by and see nakedly and clearly with great compassion for ourselves. Without prejudice and belief systems. One moment at a time.

I may have told you this before, but one of the greatest experiences around this, I had many years ago when I took part in “The School” with Byron Katie. I had to go into a room where there was a full-length mirror. I undressed and put on a paper bag over the head with holes for the eyes. Then I stood naked in front of the mirror. What a difference to look at the body without any personal ideas and assumptions. What I had found ugle was beautiful, feminine, natural. One exercise that I highly recommend!

I saw this video on Fb. Respect to this man !!! It takes courage to face your fears, to challenge your ideas about yourself – not least our bodies. We are all unique and our bodies just look the way they do – for that´s how they look. Not perfect, compared with the prevailing ideals perhaps. Not as healthy and strong as our minds say they should be. But existence, life, is only possible because the heart beats, the blood circulates – the body works at its very best.

Let us honor our bodies. Let’s enjoy the everday experiences and the great miracle that our bodies make possible. Let’s be grateful for what our bodies allow, rather than focusing on what our learned thoughts say should be changed.

Only in this timeless moment in and as this current experience, can we be awake! Not laterwhen we have “developed more”, “reached wisdom”, “realized”. Only now. And now.

I am incredibly grateful!

 

 

Share