Det är spännande att gå runt i naturen nu och upptäcka vad snötäcket gömt. Inte minst är det roligt att utforska trädgården. I höstas anlade jag två nya rabatter som fylldes med avstyckade perenner och vårlökar. Det är roligt att se hur mycket som kommer upp och hur det kommer att se ut.

Jag tycker att det är lite märkligt med lökväxter. Jag planterar och planterar. I bästa fall kommer de upp ett år, men sällan i flera år. Nu har jag även gödslat för att se om det förbättrar resultatet. Jag har som målsättning att plantera växter som trivs i de befintliga förutsättningarna här. Jag har ren sandjord som gör att jag behöver tillsätta kompost och näring samt vatten om det blir torrt. I de flesta rabatterna har jag bytt jord vilket gör det lite enklare.

Det innebär också att jag inte planterar tulpaner utan väljer påsk- och pingstliljor, krokus samt andra lökväxter som rådjuren inte brukar gilla. Ibland faller jag för någon växt som inte riktigt passar in på de här kriterierna. Då vet jag ju också att det inte är säkert att de finns kvar så länge.

Det var intressant när jag började planera trädgården att ta reda på t ex vilken häck som rådjuren inte brukar tycka om. Det finns inga garantier, men än har jag inte sett några rådjur äta på måbärshäcken. Däremot blir bukettapeln – som jag föll för trots att jag visste att den var mer smaklig för rådjursvännerna – nedäten varje vår. På det sättet blir den tät, men inte särskilt hög.

Så här såg det ut för ett par dagar sedan. Bergklinten har börjat få blad. Jag älskar att den är så lättodlad, färgstark och framför allt tidig! Några krokusblad syns också. Jag kommer att fortsätta att rapportera om vårens framsteg i mina trakter. Just nu snöar det utanför fönstret.

När man går ut i naturen ser man både det ena och det andra som man kanske inte väntat sig. Jag tycker att den här traktorn är så vacker där den står. Den börjar alltmer anpassa sig till den omkringväxande växtligheten. Färgerna blir mindre klara och starka. Rosten ger ett naturligt kamoflerande ytlager.

Länge trodde jag att det var så här med känslor också. Jag trodde att jag samlade på gömda, undanträngda känslor som när jag minst anade det – när jag inte hade kontrollen – skulle dyka upp och skapa kaos i mitt liv. Det är så befriande att inse att NU är det enda som finns. Inte som en tidsaspekt med ett nu före och ett nu efter. Utan ett evigt NU. Det finns inget jag behöver tänka ut, inga samband jag behöver förstå. Det är just tankarna kring varför, hur, borde och borde inte som gör att jag upplever en person som behöver kontrollera detta så här. När alla dessa får komma och gå fritt och ocensurerat blir ett direkt upplevande alltmer uppenbart.

Jag har inte bloggat lika mycket sedan jag kom hem. Delvis beror det på att jag åkte på en rejäl förkylning i Stockholm. Det är underbart att bara kunna ta det superlugnt och låta kroppen ta hand om det som behöver tas om hand. Inget att tänka på eller bedöma. Bara det direkta upplevandet av livet som det är vilket är vad jag är.

 

Whatever is hidden under the snow surfaces sooner or later.

It is exciting to walk around in nature now and discover what snow has been hidden beneath the snow. It is especially fun to explore the garden. Last fall, I made two new flower beds that were filled with salvaged perennials and spring bulbs. It’s exciting to see what comes up and how it will look.

I think it is a bit strange with bulbs. I plant and I plant. At best, they will flower for a year, but rarely for several years. They just seem to disappear. Now I have also added fertilizer when planting to see if it improves by this. I always strive to plant the plants that thrive in the current conditions here. I have very sandy soil that needs additions of compost, nutrients and water if it is dry. In most of the flower beds I have changed the soil which makes it a little easier.

It also means that I did not plant tulips, but chose daffodils and narcissus, crocus and other bulbs that deer do not usually like. Sometimes I fall for a plant that does not quite fit into these criteria. Then I know the that it is not certain that they last so long.

It was interesting when I started planning the garden to find out, for example, what hedge that the deer do not usually like. There are no guarantees, but so far I have not seen any deer eat the hedge with alpine currant. The Sargent´s crabapple however gets eaten every spring – I fell for even though I knew it was more palatable for deer friends. In this way, it gets very dense which is good, but not particularly high.

This is how it looked a few days ago in one of the new beds. The perennial cornflower has its first leaves. I love that it is such an easy plant to grow, colorful and – above all – early! Some crocus leaves can also be seen. I will continue to report on the progress of spring in my neck of the woods. Right now it is snowing outside.

When you go out into the countryside you can see lots of things you were not expecting to see. I think this tractor is so beautiful where it stands. It begins increasingly adapt to the vegetation around it. The colors are less clear and strong. The rust provides a natural camoflaged surface layer.

For a long time I thought it was like this with feelings too. I thought that I gathered them, hidden, suppressed feelings and when I least expected it – when I did not have control – they would show up and create chaos in my life. It is so liberating to realize that NOW is all that exists. Not as a time-aspect with a now before and a now after. Instead an eternal NOW. There’s nothing I need to figure out, nothing I need to understand. It is precisely the thoughts on why, how, should and should not that make me feel like a person that should control all of this. When all these will come and go freely and uncensored a direct experiencing is increasingly apparent.

I have not blogged as much since I got home. Partly it’s because I got a real cold in Stockholm. It is wonderful to just be able to take it super easy and let my body take care of what needs to be taken care of. Nothing to think about or judge. Just the continual direkt experiencing of life as it is which is what I am.

Share