Vilka fantastiska dagar jag har fått glädjen att vara med om! Jag inser hur mycket jag älskar att ha retreater. Det är så tillfredsställande att serva deltagarna på bästa sätt i tystnaden. Att se till att det är vackert och gott. Att möta deltagarna i olika meditativa övningar. Att få uppleva den ökande stillheten och avslappningen hos var och en. Att bara gå utan planer och funderingar och göra det som ska göras, naturligt och självklart. Jag är så tacksam och vet att det här vill jag göra mer.

När vi kom var det superfint väder och det varade faktiskt ända till lördagskvällen då det började regna. Det var fint att få uppleva hur mysigt det var att vara på Stackudden även i regn och rusk.

Miljön på Stackudden var helt magisk. I början kändes det lite som att bo på ett museum. Huset är från 1700-talet, välbevarat och oförändrat. Ingen el och inget rinnande vatten. Otroligt tyst och stilla. Vacker beläget mitt ute i naturen, vid slutet av en grusväg utan bebyggelse på 2,5 kilometer.

Så här såg den första dagen ut för mig:

Vaknar tidigt i min lilla stuga på höjden. Tassar ut för att inte väcka deltagaren som delar stugan med mig. Ute möter morgonsolen mig. Fåglarnas sång omfamnar mig. Dofterna från den daggvåta naturen fyller mig. Den vida utsikten tar fullkomligt andan ur mig. Det är något speciellt att klä av sig och tvätta sig utomhus. Utom synhåll för alla utom fåglarna. Ljuvligt.

Jag går ner de 200 meterna till Stackudden. Klockan är sju och det är tyst och stilla. Inga deltagare uppe än. Jag går ner till jordkällaren för att hämta ägg. Här är det 13 grader mitt på dagen trots hettan utanför och i kylväskan som får nya klampar varje dag bara 7 grader. Perfekt.

Jag går in i köket, lämnar äggen och hämtar den rostfria hinken. Ut till brunnen. Jag är noga att sätta fast hinken i den urgamla låsanordningen. (När Allt för Sverige spelades in här för en månad sedan glömdes det bort. Den hinken ligger fortfarande på botten av brunnen.) Jag sänker ner den långa staven där hinken hänger längst ner. Fyller den med vatten och drar upp den. Lite lyfthjälp får jag förstås av hävstångseffekten och ändå krävs lite kraft. Känns så naturligt och vilsamt att långsamt göra alla dessa praktiska göromål. Det kräver tid och en del planering.

Jag sätter på äggen och vatten till te. Lisbeth och Anders som äger Stackudden har köpt två små plattor som drivs av gasol. Det är jag tacksam för. Vet inte hur lätt det hade varit om jag skulle hålla eld i vedspisen. Frukost dukas fram.

Storstugan förbereds för morgonens avspänningsövning. Varje deltagare får lapptäcke, dubbla yogamattor, bomullsfilt och en gul boll. En deltagare har nu tänt brasan. Tack för det. Det sprakar så härligt. Luktar gott och sprider en skön värme och känsla i rummet. Jag tänder ljusen. Rummet är stilla och välkomnande. Nu är det dags att ringa i klockan och väcka deltagarna till en ny dag.

Mjukt och stilla leder jag deltagarna genom bollövningarna och den meditativa avspänningsövningen. Guidar till närvaro i kroppssensationerna, att låta det vara som det är. Värdet av att lyssna in kroppen, vad som behövs just nu. Inga måsten och ingen agenda. Vi håller på cirka en timme. En bra start på en dag i tystnad.

Dags för nästa promenad ner till jordkällaren för att hämta kylvarorna till frukosten och duka fram det sista. Ringa med klockan igen. Äter lite frukost samtidigt som jag ser till att det finns kaffe så det räcker, att deltagarna har det de vill ha. Kokar nytt vatten till kommande diskning.

Älskar att stå framför köksfönstret med sin vackra utsikt och diska. Hämta mer vatten i brunnen, koka upp, fylla på. Lämna köket välkomnande. Allt går långsamt och mjukt. Kärlek överallt.

Den här delen av dagen tar cirka 3,5 timmar. Nu går jag upp till stugan, fräschar upp mig och byter från mjukiskläderna till vanliga kläder. Halv tolv är det dags för en träff i storstugan med sin stillhet, ljus och brasa. Tillsammans undersöker vi meditativt verkligheten. Utforskar för att känna igen det som är stabilt och okej i alla lägen. Lägger märke till den alltid närvarande öppenheten. Känner igen det här ögonblicket precis som det är.

En timme att ta hand om det som ska tas om hand. Strax innan ett sitter jag i hänggungan och väntar på Lisbeth som kommer med lunchen. Vi byter några korta ord nere vid hennes bil och bär sedan tillsammans upp maten till utematsalen. Jag byter kylklampar ute i jordkällaren när Lisbeth dukar upp. Härlig mat. Ekologisk från deras egna odlingar och djur lagat och serverat med omsorg och kärlek. Allt smakar dessutom ännu bättre än vanligt i tystnaden och närvaron. Vi sitter tillsammans ute i utematsalen och äter lunch och middag med skön stillsam musik i bakgrunden. Frukost och fika äts var helst man önskar.

Efter lunch går de som vill med på en långsam meditativ promenad på en mjuk gräsbelagd skogsväg till Trollstenen. En gigantisk stenformation en bit bort. Det känns vilsamt för mig med den här långsamma gången. Jag vet dock av erfarenhet att det kan upplevas väldigt olika så här i början. En del upplever rastlöshet och skulle säkert gärna vilja gå snabbare. Här är målet inte det viktiga utan vägen. Ett steg i taget. Fötterna på jorden.

Hela tiden är jag medveten om deltagarna. Finns det något jag kan göra för att göra retreaten bättre för dem?

Dags för vattenhämtning, promenad till jordkällaren och förberedelse av eftermiddagsfika. Allt tar längre tid och får ta längre tid. Det känns så skönt och lugnt. Det gick ovanligt enkelt att vispa grädde med ballongvisp upptäckte jag. Något som jag inte har gjort på väldigt länge. Tillfredsställande på något sätt att se hur luften som vispas in får grädden att tjockna. Duka fram, tända ljus, ringa i klockan. Ta ett steg tillbaka.

Överallt jag går sitter/ligger det deltagare i hängstolar, hängmattor, solstolar, fåtöljer. Tillsammans rör vi oss i en tyst och stilla gemenskap.

Nu ser allt okej ut och jag går en promenad. Vill skriva vägbeskrivning till deltagarna och ger mig ut på upptäcktsfärd. Den blev längre än jag trodde! 1,5 timme. Vackert och varierande natur bl a längs med sjö. Nu kan jag sätta mig ner och skriva ut anvisningarna om någon annan vill ge sig ut på längre promenad.

Träff med Lisbeth igen för hämtning av middagen. Jordkällarbesök, tända ljus, sätta på musik, ringa i klockan. Glädjen av att se deltagarnas njutande av maten. Var och en i sin värld.

Efter plock, vattenhämtning, jordkällarbesök … ja, ni börjar förstå hur dagen fylls av dessa underbara små praktiska bestyr … dags för ännu ett möte i storstugan. Mer meditativt utforskande. Stor stillhet i rummet. Ljuvlig och vacker miljö för detta. Älskar att möta deltagarna så här.

Jag går en runda och kollar överallt. Förbereder för morgondagens frukost, hämtar vatten m m. Allt ser bra ut. En kort promenad upp till stugan för tidig sänggång. Ännu en härlig dag som retreatledare till ända.

Jag är djupt tacksam för förtroendet att hålla i dessa retreater och för de underbara deltagarna som gjorde de här dagarna så fina!

 

A day as retreat guide

What amazing days I have had the pleasure to be a part of! I realize how much I love having retreats. It is so satisfying to serve participants in the best way mostly in silence. Ensuring that it is all beautiful and good. Meeting the participants in various meditative exercises. To experience the increasing peacefulness and relaxation of each one. To just walk around without plans or thoughts and do what needs to be done, naturally and obviously. I am so grateful and know that this is what I want to do more.

When we arrived it was super nice weather and it actually lasted until Saturday evening when it started to rain. It was great to experience how nice it was to be at Stackudden even in rainy weather.

The environment at Stackudden was quite magical. At first it felt a bit like living in a museum. The house dates from the 1700s, well preserved and unaltered. No electricity and no running water. Incredibly quiet and still. Beautifully situated right in the countryside, at the end of a dirt road with no buildings of 2.5 kilometers.

This was my first day:

I wake up early in my little cottage on the hill. Quietly leave the house so not to wake up the participant who shares the house with me. Outside the morning sun greets me. The birds singing embrace me. The scents from the dewy nature fills me. The wide view takes my breath away. There is something special to undressing and washing outdoors. Out of sight except for all the birds. Sweet.

I walk down the 200 meters to Stackudden. It is seven o’clock and it is quiet and still. No one else is up yet. I go down to the root cellar to get  eggs for breakfast. In here it is 13 degrees at midday despite the heat outside and in the cooler bag that gets new clumps every day just 7 degrees. Perfect.

Go into the kitchen, leave the eggs and collect the stainless steel bucket. Out to the well. I am careful to attach the bucket in the ancient lock. (When “Allt för Sverige” was filmed here a month ago this was forgotten. The bucket is still on the bottom of the well.) I lower down the long rod where the bucket hangs at the bottom. Fill it and pull it up. In spite of the leverage it still requires a bit of force. It feells so natural and restful to slowly do all these practical tasks. It requires time and some planning.

I start boiling the eggs and some water for tea. Lisbeth and Anders who own Stackudden have bought two small single heaters that run on LPG. I’m grateful for this. I don´t know how easy it would have been if I had to keep the fire in the wood stove. Breakfast is being laid out.

Storstugan is now being prepared for the morning’s relaxation exercise. Each participant receives a quilt, double yoga mats, cotton blanket and a yellow ball. A participant has now lit the fire. Thanks for that! It sparkles so delightfully. Smells good and spreads a pleasant warmth and feel to the room. I light the candles. The room is quiet and welcoming. Now it’s time to ring the bell and wake participants up to a new day.

Softly and quietly I lead participants through ball exercises and the meditative relaxation exercise. Guiding them to the presence of body sensations, noticing how the body is being carried by the ground, letting everything lovingly be as it is. This lasts for about an hour. A great start for a day in silence.

Time for the next walk down to the root cellar to fetch dairy products for breakfast and setting the table. Ringing the bell again. Eating some breakfast while I am making sure that there is enough coffee and everything else the participants might need. Boiling more water for future dishwashing.

I love to stand in front of the kitchen window with its beautiful views and washing the dishes. Getting more water from the well, bringing it to boil, filling up. Leaving the kitchen welcoming. Everything slowly and softly. Love everywhere.

This part of the day takes about 3.5 hours. Now I walk back up to the cottage, refresh myself and change from soft clothes to regular clothes. Half past eleven, it’s time for a reunion in the main cabin with its stillness, light and fire. Together, we examine our realitiy in a meditative way. Explore to recognize that which is stable and okay at all times. Noticing the everpresent alive openness. Recognizing this moment simply as it is.

One hour to take care of whatever needs to be taken care of. I sit in the hanging swing for a short while, waiting for Lisbeth to come with the lunch. We exchange a few words on practicalities down by her car and then carry  the food up to the outside dining room. I replace the ice packs in the cooler in the root cellar when Lisbeth lays the table. Lovely food. Their own organic produce and meat, cooked and served with care and love. Everything also tastes so much better than usual in silence and presence. We sit together here in the outside dining room and have lunch and dinner with nice soft music in the background. Breakfast and snacks are eaten wherever the participants wish.

After lunch those who wish can come along on a slow meditative walk on a soft grassy forest road to the Troll Rock. A gigantic rock formation a short distance away. Love to walk slowly like this. However, I know from experience that it can be experienced very differently now in the beginning by some of the participants. Some people experience restlessness and would certainly love to go faster. The goal is not what is important but the road. One step at the time. Feet on the ground.

The whole time I am aware of the participants. Is there anything I can do to make the retreat better for them?

Time to get more water, walking to the root cellar and preparation for afternoon tea. Everything takes longer and may take longer. It feels so nice and quiet. It went exceptionally easy to whip cream with a hand whisk, I discovered. Something I have not done in a long time. Satisfactory somehow to see how the air is whipped into the cream until it thickens. Lalying the table, lighting candles, ringing the bell. Taking a step back.

Everywhere I go there are participants in the hanging chairs, hammocks, loungers, recliners. Together, we are moving in a quiet and peaceful communion.

Now everything looks okay and I go for a walk. Want to write directions for the participants and go out exploring. The walk turned out longer than I thought it would be! 1.5 hours. Beautiful and varied scenery, among other things along the lake. Afterwards I sit down and write out the instructions for anyone else interested in a longer walk.

Meeting with Lisbeth again to get the dinner. Lightening candles, putting on music, ringing the bell. The joy of seeing the participants’ enjoyment of the food. Each in their own world.

After picking, fetching water, root cellar visit … well, you begin to understand how my day is filled with these wonderful little practical matters … time for another meeting in the main cabin. More meditative exploration. Great stillness in the room. Lovely and beautiful environment for this. Love to meet the participants like this.

I take a walk and check everything. Preparing for tomorrow’s breakfast, getting water, etc. Everything looks good. A short walk up to the house for an early bed time. Another glorious day for a retreat guide is over.

I am deeply grateful for the trust to hold these retreats and for the wonderful participants who made ​​these days so gorgeous!

 

Share