De senaste åren har jag oftast levt utan socker och snabba kolhydrater. Anledningarna till det är flera. Framför allt handlar det om att jag mår så mycket bättre när jag håller mig borta från dem. Jag har lärt mig om hur skadliga de är för vår hälsa och vill så klart helst ge min kropp det som hjälper den mest när det gäller att upprätthålla hälsa och välbefinnande. Jag har ett sockerberoende som gör att när jag äter för mycket frukt, mat med dolt socker, godis, mjölmat så får jag ett sug efter mer sådan mat. Det blir helt enkelt lättare att avstå helt.

Nu är det där med “helt” en sanning med modifikation. Jag bestämde mig för att inte vara kategorisk utan för att kunna göra undantag då och då, t ex när jag träffar min familj. Det känns roligare och enklare att kunna äta samma saker. Sådana här undantag har det alltså blivit typ var tredje månad eller så. Men om jag ska vara ärlig handlar det nog mer om att det är så gott att äta de här sakerna då och då. Det märkliga är dock att nu när jag äter mindre av detta mår jag också så mycket sämre av att äta det. Visst – kanske det till viss del beror på att jag inte alltid märkte det förut. Men om jag t ex äter en liten godispåse får jag flera timmar med en vilopuls på 100. Hela kroppen gnisslar. Det känns verkligen inte bra. Och på ett sätt är det ju skönt att kroppen visar det så tydligt. Beslutet att avstå blir ju då enklare.

När jag träffade den biopat jag går hos regelbundet just nu, Monika Lindblom i Laholm, pratade vi om detta. Hon menade att när man slutar med något som inte är bra för kroppen går kroppen in och läker och rensar (min tolkning av det hon sa). Den processen störs när man plötsligt tillför giftet igen. (Det låter dramatiskt, men socker är definitivt ett gift.) Om man ger kroppen en längre tid utan det som kroppen inte tål, t ex ett år, kan man sedan ev tåla små mängder av det igen. Nu gäller detta kanske framför allt när man slutar med t ex mjölkprodukter eller gluten. Sockerberoende funkar nog mer som andra beroenden. Man kommer väl aldrig att kunna inta dem igen. Men kanske känsligheten minskar så att det funkar med någon enstaka frukt t ex.

I vilket fall – jag bestämde mig där och då att ta ett år helt utan socker och andra snabba kolhydrater (även sötningsmedel). Eftersom jag då skulle få besök av min dotter och sedan åka till Irland sköt jag upp det till – idag! Det är märkligt för jag brukar inte tycka att det är jobbigt att sluta igen efter några dagars sockerätande. Jag tar bara en fastedag och sedan är det över. Den här gången har det känts jobbigare. Helt beroende på tanken: “jag ska inte äta det på minst ett år”. Tanken gör att det upplevs mer utmanande. De senaste dagarna har jag festat på allt sånt som jag gillar som glass, godis, pop corn, vaniljyoghurt med skivad banan. Idag känns det faktiskt väldigt skönt att det nya året har börjat. Jag var så himla trött på att äta sånt här igår kväll. Det smakar så gott för stunden, framför allt de första tuggorna. Sedan känns det inte lika roligt när kroppen skriker: “Nej!”.

 

Det är intressant hur socker har använts som belöning och tröst genom livet. När jag var liten bodde vi granne med ett bageri. Jag vande mig tidigt att gå in där när jag var ledsen, kände mig utanför. Så härligt för de barn idag som får hjälp och stöd att känna det som känns, låta det vara som det är utan att fokusera på historien kring det, utan att ta till distraktioner. När föräldrarna inte är rädda för det barnet känner eller för det de själva känner. Det är ju inte farligt att känna. Men om man hela tiden gör något som distraherar upptäcker man inte det.

Det känns lite läskigt att berätta om sockerstoppet och samtidigt som ett stöd att göra det. Nu har jag verkligen gjort ett åtagande och berätta om det öppet. Ingen väg tillbaka. Hoppas jag. Nu kör jag ett par veckor med sträng LCHF för att vänja kroppen att bränna fett i stället för kolhydrater för energi. Det kan göra att man blir ganska trött de första dagarna eftersom kroppen är så van vid snabba kolhydrater som ger snabb energipåfyllnad – som inte varar så länge.

Ha en riktigt fin vecka!

 

A year without sugar

In recent years I have most of the time not eaten sugar and simple carbs. The reasons for this are several. Above all, I feel so much better when I keep away from them. I have learned about how harmful they are to our health and want of course to give my body what helps the most when it comes to maintaining health and wellness. I am somewhat of a sugar addict and when I eat too many fruits, foods with hidden sugar, sweets, flour, I get a craving for more such food. It simply becomes easier to abstain completely.

Now this with “completely” is not really true. I decided not to be categorical, but to be able to make exceptions from time to time, for example when I meet my family. It feels more fun and easier to eat the same things. These kinds of exceptions have happened every three months or so. But to be honest, the reason has more to do with how much I like to eat these foods every now and then. The strange thing is that now when I eat less of this, I feel also that much worse when I eat it. Sure – maybe it partly is because I did not always notice it before. But if I, for example, eat a small bag of candy, I get several hours with a resting heart rate of 100. The entire body squeaks. It certainly does not feel good. And in a way, it’s nice that the body shows it so clearly. The decision to abstain will the be easier to make.

Took the chance to eat an authentic fish and chips in Ireland by the seafront before I went home. I must admit that it tasted really nice.

When I met the biopat I go to see regularly right now, Monika Lindblom in Laholm, we talked about this. She said that when people stop eating something that is not good for the body, the body starts to heal (my interpretation of what she said). The process is disturbed when the poison is suddenly added again. (It sounds dramatic, but sugar is definitely a poison.) If you give your body a long time without it, eg, one year, one can then possibly tolerate small amounts of it again. Now this is perhaps especially when people stop using eg dairy or gluten. Sugar addiction works probably more like other addictions. Most people will probably never be able to eat sugar again. But perhaps the sensitivity decreases so that it works with eating some fruits now and then, for example.

In any case – I decided there and then to take a year without sugar and other simple carbohydrates (also artificial sweeteners). Since I would be visited by my daughter and then go to Ireland I pushed it forward until – today! It is strange because I usually do not find it hard to stop again after a few days of eating sugar. I just take a day of fasting and then it’s over. This time it felt harder. Totally dependent on the thought: “I will not eat it at least for a year.” The idea makes it appear more challenging. The last few days I feasted on all the things that I like as ice cream, candy, pop corn, vanilla yogurt with sliced ​​banana. Today it’s actually very nice that the sugarfree year has begun. I was so tired of eating this stuff last night. It tastes so good at the moment, especially the first few mouthfuls. And then it does not feel as nice when the body screams, “No!”.

It is interesting how sugar has been used as a reward and consolation/comfort through life. When I was little, we lived next door to a bakery. I started early to go in there when I was sad, felt left out. How lovely for many children today who receive help and support to feel their feelings, leting it be as it is without focusing on the history surrounding it, without resorting to distractions. When parents are not afraid of what the child feels, what they feel. It’s not dangerous to feel. But if you are constantly doing something that distracts you you won´t discover that.

It feels a little scary to write about this publically and at the same time it is supportive to do so. Now I’ve really made a commitment and told about it openly. No way back. I hope. Now I will take a couple of weeks with strict LCHF to accustom the body to burn fat instead of carbohydrates for energy. It can make you become pretty tired the first few days as your body is so used to fast carbohydrates that provide quick energy refills – which do not last as long.

Have a really nice week!

 

 

Share