När jag var ute och gick i morse dök jämförelsen mellan sinnet och Facebook upp. Det finns flera likheter. Algoritmerna på Facebook gör att det vi uppmärksammar (gillar) gör att liknande inslag dyker upp oftare. Sinnet fungerar ungefär likadant. Det vi fokuserar på är det som fortsätter att dyka upp. Om jag t ex ofta är engagerad i orostankar tolkar sinnet det som att det är det jag vill ha och hjälper mig genom att skicka fler. Så fungerar sinnets algoritmer. Valet vi har är vad vi väljer att fokusera på. Tankar är inte rätt och fel. De bara är; de kommer och går. När vi förstår mekanismen kan vi helt enkelt byta fokus när vi märker att vi är helt absorberade av tankar som vi inte vill ge kraft och näring. Frågan är om vi överhuvudtaget vill ge fokus till tankar. Om de inte är praktiska vardagstankar. 
Precis som statusuppdateringarna på Facebook handlar tankar aldrig om det nuvarande ögonblicket. De handlar alltid om något som har hänt, kommer att hända eller spekulationer kring detta. När statusuppdateringen skrivs har redan ögonblicket som beskrivs försvunnit och är ett minne. Kanske är det mer värdefullt att uppleva det som är just nu. Det här ögonblicket som aldrig kommer tillbaka. Känna dofterna, höra ljuden, uppleva andningen, nyfiket utforska den nuvarande kroppssensationen i stället för fullständigt engagemang i vad tankarna spekulerar kring, tolkar och bedömer. Det handlar inte om att något är bättre eller sämre, rätt eller fel. Bara en fråga om vad jag egentligen vill prioritera i mitt liv. 
En annan liknelse med Facebook är att den övergripande auktoriteten bestämmer vad som är okej och vad som inte är det. Vissa bilder censureras och får helt enkelt inte visas. På samma sätt har vi alla någon gång bestämt (medvetet eller omedvetet) att vissa upplevelser, känslor eller situationer vill vi inte vara med om. Dessa dyker då inte upp, men det går åt mycket kraft och energi till att hålla undan dem. Vi kommer fortsätta att möta situationer som triggar detta och då kanske vi vänder oss till distraktion och underhållning för att slippa möta det. Det behövs mycket distraktion för att inte behöva uppleva dem. Detta är en av huvudorsakerna till alla tankarna. Vi har lärt oss att det är lättare att ha fokus i tankarna än att känna vad som triggas i det här ögonblicket.
Att vara sant levande och närvarande innebär också att uppleva allt. Det går liksom inte att stänga av bara vissa delar. Undviker jag – oftast omedvetet – vissa känslor kommer jag också att ha mindre energi, vitalitet, glädje, närvaro och öppenhet.
Det är fantastiskt att livet konstant verkar för ökad närvaro och livskraft genom att presentera oss med ständiga möjligheter att säga ja till ännu något som jag tidigare kanske har gjort motstånd mot. Säga ja till det här ögonblicket som det är. Allt som vill upplevas kommer att dyka upp. Och jag kan träna mig att låta det vara som det är. Uppleva det rakt av – utan tolkningar eller spekulationer. Det verkar vara en livslång övning. 
Facebook som metafor haltar en del, men känns ändå lite rolig. Annars erbjuder ju livet mycket att njuta av för tillfället!!! Som det alltid gör fast det är kan kännas lättare en dag som den här. Eller inte. Vi är ju alla unika.
Facebook has similarities to the mind
When I was out walking this morning the comparison between the mind and Facebook showed up. There are several similarities. The algorithms on Facebook makes what we put our attention on (like) determine what will arise on our timeline in the future. The mind works much the same. What we focus on is what continues to emerge. If I, for example, am often involved in worries the mind interprets it as it this is what I want and helps me by sending more of the same. This is how the mind’s algorithms work so to say. The choice we have is what we choose to focus on. Thoughts are not right and wrong. They only are; they come and go. Once we understand the mechanism, we can simply change focus when we find that we are completely absorbed by thoughts that we do not want to give powe and nourishment. The question is whether we want to give focus on thoughts at all. Unless they are practical everyday thoughts.
Just like the status updates on Facebook, thoughts are never about the present moment. They are always about something that has happened, will happen, or speculation about this. When the status update is written the moment that is being described has already disappeared and is a memory. Perhaps it is more valuable to experience that which is right now. This moment never comes back. To simply fee the smells, hear the sounds, experience breathing, curiously exploring the current body sensation instead of being fully engaged in what thoughts speculate about, interpret, judge and evaluate. It’s not that something is good or bad, right or wrong. Just a matter of what I really want to give priority in my life.
Another parable with Facebook is that the overall authority decides what is okay to publish and what is not. Some pictures are censored and simply will not be allowed to be displayed. In the same way, we all have at some point decided (consciously or subconsciously) that certain experiences, feelings or situations we do not want to be with. They will not easily appear, but it takes a lot of strength and energy to keep them away. And we will meet situations that trigger this and this will make us go to distractions and entertainment instead. Much distraction is needed in order to not meet them. This is one of the main reasons for all the thoughts. We have learned that it is easier to focus on the mind than experiencing what triggered this moment.
To be truly alive and present also means to experience everything. It does not work to only turn off some parts. If I avoid – often unconsciously – some experiences, I will also have less energy, vitality, joy, presence and openness.
It is amazing that life constantly seems to increase the presence and vitality by presenting us with the opportunities to say yes to that which as I might have resisted in the past. Saying yes to this moment as it is. All that would be experienced will emerge. And I can train myself to let it be as it is. Experiencing it right on – without interpretations or speculations. This seems to be a life-long practice.
Facebook as metaphor has its limitations, but still feels a bit funny. Otherwise life offers much to enjoy this moment !!! As it always does though it may feel easier on a day like this. Or not. We are all unique.
Share