Jag skulle vilja dela mina erfarenheter av vad det kan innebära att alltmer låta allt vara som det är i några blogginlägg varav det här är det första. Vad jag menar med ”att låta allt vara som det är” har jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg.

1. Ökad vakenhet och uppskattning av det vackra i vardagen

När inte hela systemet är engagerat i olika känslomässiga reaktioner, tankar och berättelser finns utrymme naturligt för att se och uppskatta skönheten i verkligheten som den är. Inte bara skönheten i det vi lärt oss kalla skönhet utan i det vardagliga, det lilla, det vanliga, det oansenliga, det vi tar för självklart. Ett öppet seende som inte begränsas av olika beskrivningar, uppdelningar i vackert och fult, ointressant och intressant är en skönhetsupplevelse i varje ögonblick. Det är som en nyckel som öppnar min vardag till dess magiska verklighet. Till dess oändligt njutbara äkthet. När det som jag tidigare lagt i kategorin ”fult” upplevs naket och vaket lyser det inifrån.

När jag igår fastnade med min sko i ett staket och trillade raklång ner på marken var min första reaktion hur otroligt vacker marken var. Så här såg den ut. Ni ser … naturens eget mirakel.

Det är så lätt att fastna i tankar som bedömer och kritiserar och då missar vi det som är framför ögonen på oss. Missar vår naturliga uppskattning av och för det som är.

Att se världen

i ett sandkorn

och himlen i en vild blomma,

det är att hålla

oändligheten i sin hand

och fånga evigheten

i en timme.

William Blake 

För länge sedan fick jag problem med hjärtarytmi. När jag låg på sjukhuset dök insikten upp hur lite jag uppfattade av det som var runt omkring mig. Jag hade så mycket fokus på tankarna och historierna kring allt som var. Jag knöt ihop tankar om det förflutna med tankar om nuet och framtiden och det skapade stress och oro. Jag kunde gå ut en lång promenad och komma hem utan att ha sett något av det jag passerade. Det var en viktig väckarklocka och också det som fick mig att börja se mig om efter hjälp och redskap för att hantera mitt liv på ett bättre sätt.

Idag är jag oftast så förbluffad när jag är ute och går över hur fantastiskt vacker naturen är oavsett om det handlar om en nyutslagen ros, en myrstack eller en sten. Det gäller inte bara naturen utan också människor omkring mig. Jag ser vackra ögon, näsor, kroppar, kläder och hår överallt. Det är en sådan gåva att låta seendet få vara som det är. Otolkat, obeskrivet, oklassificerat och obedömt. Självklart betyder detta inte att inga tankar dyker upp som säger både det ena och det andra. Det betyder att fokus inte är där. Att tankarna får komma och gå, vara som de är. Sköta sig själva som de ändå alltid gör.

 

How would it be if I increasingly let all be as it is – part 1

I would like to share my experience of what it can mean to increasingly let everything be as it is in a couple of  blog posts of which this is the first. What I mean by “letting everything be as it is”, I have written about in a previous blog post.

1 Increased alertness and appreciation of the beauty in everyday life

When the whole system is involved in various emotional reactions, thoughts and stories there is  no room to naturally see and appreciate the beauty of reality as it is. Not only the beauty of what we have learned to call beauty, but in the mundane, the small, the ordinary, the humble, the things we take for granted. An open vision that is not limited by various descriptions, opposites like beautiful and ugly, uninteresting and interesting is an aesthetic experience in every moment. It is like a key that opens my everyday life to its magical reality. To infinitely pleasurable authenticity. What I previously put in the category of “ugly” feels naked and glows from within.

When I got stuck yesterday with my shoe in a fence and fell headlong to the ground, my first reaction was how incredibly beautiful the ground was. It looked like this. You see … nature’s own miracle.

It’s so easy to get caught up in thoughts that judge and criticize, and we miss what’s in front of us. Miss our natural appreciation and for that which is.

To see a world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower
Hold infinity in the palm of your hand
And eternity in an hour.

William Blake

A long time ago I had problems with cardiac arrhythmia. When I was in the hospital the realization of how little I noticed of what was around me appeared. I had so much focus on the thoughts and stories on everything that was. I tied thoughts of the past up with thoughts about the present and the future, and it created stress and anxiety. I could go out for a long walk and come home without having seen any of what I passed along the way. It was an important wake-up call and also what made me start to look around for help and tools to manage my life in a better way.

Today I am usually so amazed when I’m out walking over how stunningly beautiful nature is, whether it is a newly sprung rose, an anthill or a stone. This applies not only to nature but also to people around me. I see beautiful eyes, noses, bodies, clothes and hair everywhere. It is such a gift to have an open vision to get it as it is. Uninterpreted, undescribed, unclassified and unevaluated. Of course this does not mean that there no thoughts pop up that says both this and the other. This simply means that the focus is not there. The thoughts may come and go, as they do. Taking care of themselves as they always do.

Share