Vi lever verkligen på landet. Med mer eller mindre dagliga besök inne vid Ramana Ashram för lunch och inköp av frukt och andra förnödenheter. Här är det lugnt och stilla. Vi har getter och en tupp på gårdsplanen. Korna är alldeles nära också. Det tar 20 minuter in med riksha och kostar ca 20 kr när vi är några som delar. Som vi oftast är.

I måndags var det Pongal – skördefest. Dagen innan fick alla kor och även vissa getter en skön dusch och tvätt. Därefter var det en ceremoni för att tacka och välsigna dem. Till slut målades de i härliga färger. Älskar detta andliga sätt att se på verkligheten. Att förstå och uppskatta de gåvor vi så ofta tar för givna.  Skördefest i sig verkar dock mer ha varit av världslig natur. Mycket god mat, fest och en hel del alkohol tydligen. 

Som vanligt här i Indien tar allt det praktiska mycket tid. Det är stor torka i Indien just nu. Det regnade bara en vecka under monsunen. Alla stora pooler i Tiru som sadhus och andra badar och tvättar i är helt torra. Vi har också varit utan vatten stundtals, mest beroende på läckor. Så vi sparar vatten. Spolar bara när det behövs. Tvättar oss i stället för att ta duschar m m. Varmvatten ser man sällan. Då måste man låta vattnet rinna länge och det vill vi inte.

Vi har faktiskt en tvättmaskin på altanen. Visserligen bara kallvatten, men ändå! Tvätten torkar på ett par timmar så det går lätt att tvätta lakan t ex trots att man bara har ett set.

Alla sopor, inklusive allt använt toalettpapper samlas i stora plastpåsar och eldas sedan upp på tomten. Känns ju inte så roligt, men så är det här. Min rumskamrat sparar en del återvinning för att ta med sig hem till USA. Det rymmer inte min väska tyvärr. Fast vi har nu hittat ett ställe där de återvinner våra vattenflaskor. Det känns bra. Vi behöver inte bära hem vatten. Vi får stora dunkar om 25 liter levererade som vi monterar över en container med kran. Detta vatten är alltså för att dricka och borsta tänderna med.

Jag njuter fortfarande av härliga frukter till frukost. Till lunch åker vi oftast in till Tiru och äter. Älskar den indiska maten och är så tacksam för att få njuta av den varje dag. Fast jag hoppar över riset. Till kvällen blir det en smoothie av olika pulver, hampaprotein, alger m m. Enkelt, gott och förhoppningsvis nyttigt.

En stor papaya kostar ca 7 kr och smakar ljuvligt. Här är ett av många stånd som finns överallt. Om ni har följt min blogg vet ni att jag gillar att fota människor här. De blir faktiskt väldigt tacksamma och glad för det. Tycker det är roligt att se bilderna som blir.

Så här får det bli nu. Mer en bildblogg än något annat. Till helgen har vi meditationshelg. Då ökas energin som överförs och vi mediterar två timmar varje gång i stället för 1,5. D v s sex timmar om dagen. Mycket av vår tid går förstås också till alla promenader fram och tillbaka. Härliga promenader. Den bästa är efter morgonmeditationen, kl 07.30. Friskt ute, vackert och skönt att sakta lunka hemåt med meditationen så uppenbar mitt i promenaden.Den här lilla flickan träffade vi på inne i Tiru. Så förtjusande. Hudfärgen här i söder är mörkare än längre norrut och det är något som visst är känsligt. Detta lär vara anledningen till att de flesta här inte pratar hindi som är det officiella språket. Men talar det lokala språket Tamil. Längre norrut talar man sitt lokala språk och hindi. Dessutom lär sig de allra flesta som har förmånen att gå i skolan även engelska.

Det var allt för nu. Varma hälsningar från Indien, Tamil Nadhu och Tiruvannamalai.

Life in the Indien countryside

We truly live out in the country. With more or less daily visits to the area close to Ramana Ashram for lunches and purchases of fruit and other supplies. It is quiet and still here. We have goats and a rooster in the yard. The cows are very close too.

Monday was Pongal – harvest festival. The day before all the cows and even some goats had received a nice shower and wash. Then there was a ceremony to thank and bless them. In the end, they were painted in lovely colors. Love this spiritual way of looking at reality. To understand and appreciate the gifts we so often take for granted. Harvest in itself seems to have been more of worldly nature. Very good food, celebration and a lot of alcohol apparently.

As usual here in India take all the practical chores take lots of time. There is a big drought in India right now. It only rained for a week during the monsoon. All large pools of Tiru that sadhus and other bathe and wash in are completely dry. We have also been without water at times, mostly due to leaks. So we save water. Flush the toilets only when needed. Wash us instead of taking showers etc. Warmwater you rarely see. Then you have to run the water for a long time and we do not want to do that. The house I live in is great though. Love it!

We actually have a washing machine on the patio. Although only cold water, but still! The laundry dries in a few hours so it is easy to wash sheets, for example, even though you only have one set.

All trash, including all the used toilet paper (you cannot flush it down)  is collected in large plastic bags and then set fire to on the grounds. Doesn´t feel great but that is how it is here. My roommate saves some recycling to take home to the United States. My suit case does not have space for that, unfortunately. But we have now found a place where they recycle our water bottles. It feels good. We don´t need to carry water home. We get large cans of 25 liters delivered that we mount on a container with a tap. This water is then to drink and brush your teeth with.

I still enjoy the lovely fruits for breakfast. For lunch we usually set to Tiru and eat. I love Indian food and am so grateful to get to enjoy it every day. Though I skip the rice. In the evening it becomes a smoothie of various powders, hemp protein, algae, etc.. Simple, good and hopefully healthy.

A big papaya costs about 70 cents and tastes delicious. Here is one of the many stalls that are to be found everywhere. If you’ve followed my blog, you know that I like to shoot people here. They are actually very grateful and happy for it. They so enjoy seeing the pictures.

I guess this is how it will be now. More of a picture blog than anything else. This weekend we have meditation weekend. When the energy transmitted is increased and we are meditating two hours each time, instead of 1.5. That is six hours a day. Much of our time is of course also for all walks back and forth. Lovely walks. The best one is after the morning meditation, at 07.30. Beautiful and nice to amble slowly homeward with meditation so obviously right there in the walk

This little girl we met in Tiru. How delightful. Skin color here in the south is darker than further north and that is something that certainly is sensitive. This is said to be the reason that most people here do not speak Hindi as is the official language. Instead they peak the local language, Tamil. Further north, people talke their local language and Hindi. Also, most of the ones that have the privilege to attend school also learn engelska.

That’s all for now. Warm greetings from India, Tamil Nadhu and Tiruvannamalai.

Share