Upptäcker när jag går in här för första gången på länge att mitt sista blogginlägg hade titeln “Tystnad”. Vet inte om det var profetiskt, men sant blev det i alla fall. Jag har inte bloggat sedan 20 augusti. Helt otroligt. Det fanns ingen plan bakom det. Jag var nog lite osäker på om jag ville fortsätta att blogga och lät det få vara tills det kändes roligt att skriva igen. Och det gör det idag förvånande nog.
Det har varit en intensiv höst. Som började veckan efter senaste blogginlägget med två retreater med min lärare, Sat Shree. (Här är en intervju med honom.) Det var kraftfulla och rogivande dagar. Först några dagar i ett kloster från 1100-talet utanför Oxford.
Helt otrolig miljö och spännande upplevelser med mycket meditation. Jag mediterar mer nu. Och ändå känns tre meditationer om vardera två timmar i kroppen. Den ropade och skrek. Speciellt i början. Det är intressant att låta allt som pågår få göra det och fortsätta att sitta tyst och stilla. Sat Shree betonar detta genom att inte kalla det för meditationer utan “silent sittings”. Att inte följa våra invanda mönster, våra impulser utan ta ansvar och välja att sitta kvar är häftigt. Inte alltid enkelt. Inte alls enkelt ibland, men kraftfullt och befriande på något sätt.
Vi är så vana att agera som vi alltid har gjort. Inte medvetna om att det kanske ligger en underliggande flyktmekanism i den vanan. Ett medvetet val att göra si eller så blir det inte förrän vi är medvetna när vi gör valet. Jag ser att de flesta valen i mitt liv har varit omedvetna. Det är intressant att se vilka val som görs när de tas i medvetenhet. Och ändå finns det så många lager av trossystem och idéer som tar tid att bli medveten om.
Kolla in den här underbar innergården på klostret. I högra hörnet växer ett fikonträd. I buxbomkvadraterna olika örter och blommor. Så rogivande och vackert. Här stod tiden stilla. Det var lätt att föreställa sig hur det kunde ha varit här för hundra år sedan eller ännu längre tillbaka. Att dessutom själv vara så medveten om den tidlösa dimensionen av tillvaron förstärkte bara detta.
Därefter kom Sat Shree till Sverige för första gången och hade en kväll och en heldag utanför Ljungsbro. Det var också mycket fina dagar. Härligt att få vara med andra som har samma vision om livets möjligheter som jag har. Mycket har kommit upp för mig sedan jag träffade Sat Shree. Känslor, upplevelser som jag inte tidigare fullt har upplevt har visat sig igen som en andra chans. Jag har fått gå igenom en del som jag trodde var över och som jag nu förstår så mycket bättre. Det känns som en form av avslut varje gång. Jag är så tacksam.
Därefter gick jag den sista veckan på min utbildning till Zen Coach. Nu är jag alltså det, Zen Coach. Det har varit en mycket givande utbildning. Inte minst tack vare alla coachningssessioner jag har tagit för att bli certifierad. De har verkligen gett mig mycket. Denna utbildning tillsammans med kontakten med Sat Shree och de längre meditationerna har öppnat dörrar till mycket som jag är tacksam över att få se och uppleva. Nu har jag bara en rapport att skriva för att bli certifierad. Som inte verkar hände den heller, precis som den här bloggen, ligger den i vila.
Den här bilden tog jag sista kvällen på Kärlingesund. Det var 18 september och fortfarande sommarvarmt. Kommer du ihåg? En underbar bild som påminner om hur allt i livet på något sätt speglar ett högre perspektiv. Att det kanske inte finns mer substans än i en spegelbild. Det vi ser runt omkring oss är spegelbilder av oss själva. Allt är tolkat och känns självklart. Tills vi börjar se världen mer öppet och nyfiket. Putsar glasögonen eller kanske t o m tar av dem. Livet är så himla spännande! Varje dag, varje ögonblick, en möjlighet att se mer, naknare, mer öppet som ett barn som inte har lärt sig alla namn och begrepp.
Oktober bara rann iväg. Vet inte riktigt vart den tog vägen. Och idag vaknar jag till första snön. Övergången mellan höst och vinter. Det har varit så otroligt vackert med alla olika färger. Mer eller mindre över natt försvann löven. Nu är det en annan form av skönhet. En kargare, mer avskalad. Denna ständiga förändring. Funderar på om jag ska sluta att översätta bloggen. Det skulle göra det enklare att blogga. Gå fortare. Jag har inte bestämt mig ännu. Men det vilar där i väntan på ett svar.
Ha en riktigt skön söndag!
Life as it is
Realize when I come to the blog for the first time in a long time that my last blog post was titled “Silence”. Do not know if it was prophetic, but it became true. I have not blogged since August 20th. Incredible. There was no plan behind it. I was a little unsure if I wanted to continue to blog and let it be until it was fun to write again. And it is today, surprisingly enough.
It has been an intense fall. It started the week after the last blog post with two retreats with my teacher, Sat Shree. (Here’s an interview with him.) It was powerful and peaceful. It started with a few days in a convent from the 1100s outside Oxford.
Absolutely incredible setting and exciting experiences with a lot meditation. I meditate more now. And yet three meditations of two hours each is felt in the body. It shouts and screams. Especially in the beginning. It is interesting to have all this happening inside and continue to sit quietly. Sat Shree emphasizes this by not calling it meditation, rather “silent sittings.” Not to follow our habits, our impulses, instead taking responsibility and choosing to stay silent and still is awesome. Not always easy. Not at all easy sometimes, but powerful and liberating in any way. We are so used to acting as we have always done. Not being aware of that there might be an underlying flight mechanism fuellling this habit. It won´t be a conscious choice to act or not to act until we are aware when we make the choice. I see that most of the choices in my life have been unaware. It is interesting to see the choices that are made when they taken in consciousness. And yet there are so many layers of belief systems and ideas that takes time to become aware of.
Check out this wonderful inner courtyard of the monastery. In the right end grows a fig tree. The boxwood squares are full of herbs and flowers. So peaceful and beautiful. Here time stood still. It was easy to imagine how it could have been here a hundred years ago, or even further back. Especially when you yourself is so aware of the timeless dimension of existence.
After that Sat Shree came to Sweden for the first time and had one meeting over an evening and then an intensive over one day close to Ljungsbro. It was also very nice days. Great to be with others who have the same vision of life opportunities that I have. Much has come up for me since I met Sat Shree. Feelings, experiences that I had not previously fully experienced has surfaced again as a second chance. I’ve been going through some stuff that I thought were over and I now understand so much better. It feels like a kind of completion each time. I’m so grateful.
Then I took the last week of my training to Zen Coach. So that´s what I am now – a Zen Coach. It has been a very rewarding training. Not least thanks to all the coaching sessions I have to take in order be certified. They have really given me a lot. This training along with the contact with Sat Shree and the longer meditations have opened the doors to much that I am grateful to see and experience. Now I just have to write a report to be certified. That did not seem happened either, just like this blog, it has been at rest for a while.
This picture I took the last evening at Kärlingesund. It was September 18, and still summer warm. Do you remember? A wonderful image that is reminiscent of how everything in life somehow reflects a higher perspective. That there might not be more substance here than that of a mirror image. What we see around us are mirrors ourselves. Everything is interpreted and feels obvious. Until we begin to see the world more openly and curiously. Preening the glasses or maybe even taking them off. Life is so very exciting! Every day, every moment, an opportunity to see more, more nakedly, more openly like a child who has not learned all the names and concepts yet.
October just ran away. Do not really know where it went. And today I wake up to the first snow. The transition between autumn and winter. It has been so incredibly beautiful with all the different colors. More or less over night all the leaves disappeared. Now it’s a different kind of beauty. A harsher, more scaled down. This constant change.
I am considering whether to stop to translating the blog. It would make it easier to blog. Go faster. I have not decided yet. But it rests here awaiting a response.
Have a great Sunday!
Share
3 Comments
Leave a reply →