I mitt förra blogginlägg skrev jag lite om de starka energierna under meditationerna. För mig är det inte upplevelserna i sig som är det intressanta. De kommer och går som alla andra upplevelser. Det är effekten av de starka energierna som jag tycker är spännande.
Förra måndagskvällen, efter vår intensiv retreathelg, hade jag en stark kundaliniupplevelse när jag hade gått och lagt mig efter att ha vinglat hem från meditationen. Mycket stark energi som gick från fötterna upp och aktiverade varje chakra. Det slutade med att det kändes som om hjässan öppnades och jag kunde titta ut i universum. Inte mycket sömn den natten. En härlig upplevelse som inte stannade …
Här sitter vi efter morgonmeditationen och äter frukost med utsikt över Arunachala. Jag bor i det högra rummet med den öppna dörren.
Dagen efter kände jag ett band runt solarplexus och förstod att natten upplevelse hade aktiverat något oupplevt i kroppen för att mötas. Det är ju min intention här.
På eftermiddagen skulle Sat Shree hålla ett “Public talk” på en liten lokal restaurants takterass. Jag kom ganska sent efter ett möte med vår lilla grupp och fick vänta länge på min omelett. När den väl kom, 20 minuter innan mötet skulle börja lyckas jag välta ut den på marken det första jag gjorde. Alla runt om mig var vänliga och jag fick t o m en ersättningsomelett. Den var dock tyvärr alldeles lös. jag ville egentligen inte äta den, men gjorde det ändå för att inte vara negativ.
På bottenvåningen i det här huset ligger vår meditationssal.
När jag väl satt mig ner uppe på takterassen lägger jag märke till hur irriterad jag är. Något som inte händer så ofta. Irriterad på att takfläkten inte är på, att jag inte ser Sat Shree för att det är en pelare emellan. Irritationen får mig att gå tillbaka i tid för att se ursprunget. Då ser jag har jag hade en kort “freeze”-upplevelse när omeletten ramlade ner på golvet. Allt annat försvann och jag såg bara omeletten. Därefter skämdes jag och valde att vara till lags för att dämpa att jag gjort något fel.
Jag är medveten om att jag vid några tillfällen har upplevt att jag blir alldeles tom och upplever det som att tiden står stilla. Då har det hänt att jag sagt att svart är vitt för att inte göra fel. Men den här korta frysningen har jag aldrig varit medveten om tidigare. Ser att det förmodligen har hänt massor av gånger. Det är ju nödvändigt att vara medveten för att något ska ändras så jag är jättetacksam för den här upplevelsen.
Utsikt från vår altan mellan någons tvätt.
När jag var två år skulle mina föräldrar bort på fest och fira min farfars 50-års dag. I hasten glömde de att vända handtaget på en kastrull med kokande vatten inåt. Jag såg handtaget och tog tag i det med följd att jag fick kokande vatten på min högra sida. Mina föräldrar kommer in – förfärade – och säger: “Men Eva, vad har du gjort?”. Jag låg på sjukhus i en månad. På den tiden fick inte föräldrarna vara där. Det var en timmes besökstid. Det var allt. Den lilla tvååriga flickan tolkade situationen som att straffet för att göra fel är att ha mycket ont och bli övergiven. Något som hon helst inte ville uppleva igen.
Historien är inte viktig i sig. Men det kan underlätta att förstå bakgrunden, sammanhanget. Inget att dramatisera eller fokusera på.
Under nästkommande meditation upplever jag de olika kroppssensationerna som dyker upp och får möjlighet att vara med den flickan på sjukhuset. Känna hennes känslor. Hon ville bara att mamma skulle komma och hålla henne. Jag förklarade för henne att det var ett missförstånd. Att de hade blivit förskräckta, rädda, ledsna och känt skuld. Inte dömt henne och straffat henne.
Det här fina paret tar hand om vårt hus. Det är deras getter vi matar. I detta lilla huset bor de.
Ja, det här var bara ett litet exempel på vad som kan hända här. Jag är så tacksam att bli alltmer medveten. Få allt större möjlighet att vara med det som är. Det räcker inte att veta vem jag är. Mycket kan blockera möjligheten att vara fullt levande. Det som inte är upplevt sitter i kroppen och behöver frigöras genom att upplevas.
Dagarna går både fort och långsamt. Jag har nu varit i Indien i snart en månad. Drygt halva retreaten med Sat Shree har gått. 17 februari åker han tillbaka till USA och hans fru, Satya Mayi, kommer att fortsätta att leda vår retreat i två veckor till – en integreringsfas. På fredag har vi nästa intensiva retreathelg. En helg med sex timmars meditation i stället för 4,5 och fullständig tystnad. Annars är pratar vi en del när vi känner för det. Men är mest tysta.
Den här fabriken där man tillverkar rökelse går vi förbi sex gånger om dagen på vägen till och från meditationerna.
Det börjar bli varmare! Vi hade ett par dagar med otroliga regn. En kvällsmeditation fick jag göra inlindad i handdukar för kläderna var helt genomblöta. 
Så skönt för alla som bor här. Sedan kom värmen. Nätterna är fortfarande svala och det är skönt.
Processing
In my last blog post I wrote a bit about the strong energies during meditations. For me it is not the experiences themselves that are interesting. They come and go like any other experiences. It is the effect of the powerful energies that I think is exciting.
Last Monday night, after our intensive retreatweekend, I had a strong kundalini experience when I had gone to bed after having staggered home from meditation. Very strong energy that went from the feet up and activated each chakra. It ended up that it felt as if the skull had opened and I could look out into the universe. Not much sleep that night. A nice experience that did not last …
Here we sit after our meditation in the morning and eat breakfast overlooking Arunachala. I live in the right room with the door open.
The day after, I felt like I had a belt around the solar plexus area and realized that last night´s experience had enabled something obscured in the body to be met. It is my intention here.
In the afternoon Sat Shree held a “public talk” at a small local restaurant´s roof terrace. I arrived quite late after a meeting with our small sharing group and had to wait long for my omelette. Once it arrived, 20 minutes before the meeting would start I managed to overturn it so it fell to the ground the first thing I did. People all around me were friendly and I even got a substitute omelette. It was unfortunately way too loose. I did not really want to eat it, but did it anyway in order to be considered too negative.
On the ground floor of this house is our meditation room.
Once I sat down on top of the roof terrace, I notice how annoyed I was. Something that does not happen very often. Irritated that the ceiling fan was not on, that I could not see Sat Shree because there was a pillar in the wayn. The irritation makes me go back in time to look for the origin. Then I see, I had a brief “freeze” experience when the omelette fell down on the floor. Everything else disappeared and I saw only the omelette. Then I felt ashamed and decided to please to smooth over that I had done something wrong.
I am aware that I on a few occasions have experienced becoming blank, experiencing it as if time stands still. Then it have a few times ended up saying that black is white to not be wrong. But this short freeze, I have never been aware of before. Seeing that it probably has happened plenty of times. It is necessary to be aware in order for something to change so I am very grateful for this experience.
View from our patio between someone’s laundry.
When I was two years my parents were going to a party and celebrate my grandfather’s 50th birthday. In haste, they forgot to turn the handle of a pot of boiling water inward. I saw the handle and took hold of it, with the result that I got boiling water on my right side. My parents come in – horrified – and says: “But Eva, what have you done?”. I was hospitalized for a month. At the time, the parents were not allowed to be there. It was an hour of visiting time. That is all. The small two-year girl interpreted the situation as punishment for making a mistake she had to have a lot of pain and got abandoned. Something that she would rather not experience again.
The story is not important. It may help though to be aware of the background of the trauma. Not to dramatize it or focus on it.
During the next meditation I got the opportunity to be with the girl in the hospital. Feel her emotions. She just wanted the mother to come and hold her, tell her everything is okay. I explained to her that it was a misunderstanding. That they had become frightened, scared, sad, and felt guilty. Not judged and punished her.
This nice couple taking care of our house. It is their goats we feed. In this little house they live.
Yes, this was just a small example of what can happen here. I am so grateful to be increasingly aware. Get greater opportunity to be with what is. It is not enough to know what I am. Many obstructions can block the ability to be fully alivve. Whatever is not experienced is in the body and needs to be relased by being experienced as it is.
The days go both fast and slow. I have now been in India for almost a month. Just over half the retreat with Sat Shree has gone by. February 17, he travels back to the US and his wife, Satya Mayi, will continue to lead our retreat for two weeks – a period of integration. On Friday we have the next intensive weekend retreat. A weekend with six hours of meditation instead of 4.5 and complete silence. Otherwise, we talk some when we feel like it. But we are also quiet a lot.
This factory where they make incense we pass six times a day on the way to and from meditations.
It’s getting warmer! Wehave had a couple of days with incredible rain. I had to get undressed at one evening meditation and sit rolled up in towels. So nice for everyone who lives here. Then came the heat. The nights are still cool and it’s nice.