När jag precis hade kommit till Poona lovade jag att föra vidare Ravis, taxichauffören, livsberättelse. Här kommer den sent omsider. Jag har valt att inte ha med ett foto av Ravi av hänsyn till honom. Han har dock gett sin tillåtelse till att jag skriver och publicerar hans berättelse. Fotot ovan är av en man som vaktar ett av husen i Koregaon Park.

På flygplatsen hämtas jag av Ravi (som kör taxi för Sandeep Taxi Services  vilket jag lovade att nämna). Vänligt möter han mig och artigt bär han min väska med ett stort leende på läpparna. Ravi är uppenbart stolt över att köra den här fina bilen! Flera gånger kommer han tillbaka till sin lojalitet till företaget och sin glädje över nöjda kunder som gärna återkommer. Han berättar om kunder från Europa som regelbundet kommer till Poona för att träffa honom, göra utflykter runt Indien med Ravi som guide, chaufför och vän. Jag förstår detta. Han har ett så trevligt sätt, öppet ansikte och dessutom bland de vackraste händer jag någonsin sett på en man med långa, långa fingrar. Han har t o m två fingrar på ena handens tumled. Stolt visar han upp sina sex fingrar. Han kallar den lilla extra tummen för sitt lyckofinger. Vi sitter i bilen tillsammans i fyra timmar och allt eftersom berättar han sin livshistoria. Han säger att jag gärna får dela den vidare. Vi behöver förstå varandra bättre, menar han. Och det kan jag ju bara hålla med om.

Ravi föddes i en fattig familj. Han har tre bröder och hans pappa arbetade som ricksha-förare. Han gjorde så gott han kunde, säger Ravi som fick gå två år i skolan. När han var åtta år började han arbeta i stället för att gå till skolan. Han var stolt över att kunna hjälpa till med pengar hemma. Han arbetade med att tvätta cyklar. Så småningom fick han hjälpa till mer och mer på olika ställen. Han var ambitiös och hade bestämt sig för att lyckas. När han var femton år körde han taxi utan körkort. På min lite oroliga fråga svarade han att han dock nu har körkort. Under sin uppväxt hade han själv lärt sig att läsa, skriva, räkna och prata flera språk. Han berättar med stolthet att han nu också kan använda en dator. När jag frågar hur han har lärt sig allt detta svarar han inte utan rycker bara på axlarna. Jag förstår att han har plockat upp allt han har kunnat från olika håll för att mätta sin längtan efter självförbättring och utveckling. Hans arbetsgivare har sett hans ambition och uppmuntrat honom längs med vägen.

I nio år var Ravi kär i och av och till tillsammans med en indisk kvinna. Hennes pappa såg Ravis vilja till utveckling och stöttade deras relation. Det gjorde däremot inte hennes mamma som inte allt trodde på hans framtidsutsikter. Till slut gjorde kvinnan slut på relationen efter påtryckningar hemifrån och gifte sig med en annan man. Ravi säger att idag hade hon haft det tryggare ekonomiskt med honom än med den mannen som mamman trodde mer på.

Därefter träffade han en engelsk kvinna som han var tillsammans med i tre år. Den relationen upphörde eftersom kvinnan var osäker på om det fanns en framtid med en indisk man. Då bestämde sig Ravi att satsa på ett arrangerat äktenskap. Sju månader senare såg han för första och enda gången innan bröllopet sin kommande brud. Han gav sitt medgivande och föräldrarna träffades och gjorde upp alla praktiska arrangemang. Ravi var då 28 och hans kommande hustru 18. Det blev ett vackert traditionellt hinduiskt bröllop. Efter drygt tre års äktenskap är de idag lyckliga tillsammans och har också en son som är 2,5 år. Ravi menar att det är viktigt att kommunicera i ett äktenskap, att respektera varandra och att fortsätta att utvecklas tillsammans. Den engelska kvinnan blev förtvivlad när hon hörde om hans förlovning och ville betala så att hans fästmö kunde klara sig och förlovningen kunde annuleras, men det gick Ravi inte med på. Det hörs tydligt att han är väldigt glad för det beslutet idag.

Vi diskuterar det här med arrangerat äktenskap lite och kommer överens om att många äktenskap byggs på lösare grund än så. Man blir förälskad och relationen byggs på orealistiska förväntningar och antaganden om sig själv, den andra och vad ett äktenskap innebär. I ett arrangerat äktenskap har man oftast innan säkerställt att parterna har många kompatibla egenskaper och intressen. Dessutom är parterna införstådda med att kärlek är något som man bygger upp, som växer fram och som kräver arbete och underhåll säger Ravi klokt.

Nu bor den lilla familjen i ett enkelt hus i en by utanför Poona tillsammans med hans bror och dennes två barn samt brödernas mamma. Ravi försörjer dem allihop på sin lön som taxiförare. Han har idag en del i företaget och får, utöver fast lön, också provision på sina körningar samt dricks förstås. Jag frågar om de tänker sig fler barn. Där är han tydlig: inga fler barn. Han vill kunna ge sin son allt det han själv inte fick, som en bra utbildning t ex och hans lön räcker inte till att ge det till fler barn än ett. Sonen går ett par timmar om dagen i lekskola och när han blir fem börjar han i vanliga skolan, fast en bra privat sådan där han kommer att lära sig två språk utöver sitt hemspråk marathi, som talas i provinsen Maharashtra. Hindi och engelska. Det är språk som öppnar många dörrar för framtiden i Indien. I den vanliga skolan får de inte alls den kvalitetén på t ex språkutbildningen. Ravis fru är hemma och tar hand om sonen. Ravi vill inte att hon ska arbeta, i alla fall inte så länge sonen är liten. För honom var det viktigt med en fru med utbildning och det fick han också. Fast arbeta hann hon inte börja med. Hon var ju bara 18 år då de gifte sig.

De lever sitt liv som många hinduer med att ofta gå till templet och börja varje dag med en stund framför Sai Baba (inte gurun Sai Baba). I bilen har han förstås en liten lyckobringande Ganesha  i fönstret. 

Det är en chaufför som är mycket tacksam för och nöjd med livet som lämnar mig i Poona. Och jag är tacksam och nöjd efter en givande, intressant och enkel resa!

 

Ravi´s life story

When I had just arrived in Poona , I promised to pass on my taxi driver, Ravi´s life story . Here it comes at last . I have chosen not to include a photo of Ravi for the sake of his privacy. However, he has given his permission for me to write and publish his story. The photo above is of a man who guards one of the houses in Koregaon Park.

At the airport I was picked up by Ravi ( who drives a cab for Sandeep Taxi Services which I promised to mention) He meets me, friendly and politely, he carries my bag with a big smile on his face. Ravi is obviously proud to drive this great car! Several times he comes back to his loyalty to the company and his joy for all the satisfied customers who are happy to come back . He talks about customers from Europe who regularly come to Poona to meet him, make trips around India with Ravi as a guide , driver and friend. I understand this. He has such a nice way, open face and also among the most beautiful hands I have ever seen on a man, with long, long fingers . He even has two fingers on the right hand. He proudly shows his six fingers. He calls the little extra thumb his good-luck-finger. We sit in the car together for four hours as he tells his life story. He says that he is happy to get to share it further. We need to understand each other better, he says. And of course I can only agree with that.

Ravi was born into a poor family. He has three brothers and his father worked as a ricksha driver. He did the best he could, says Ravi, who were to go two years in school. When he was eight years old he went to work instead of going to school. He was proud to be able to help with the money at home. He worked with washing bicycles. Eventually , he got to help out more and more in different places. He was ambitious and was determined to succeed. When he was fifteen , he drove a taxi without a driver´s  license . In response to my slightly apprehensive question, he replied that he does have a driver´s license today. During his childhood , he taught himself to read, write , count and speak several languages. He says with pride that he now also can use a computer . When I ask how he has learned all that he does not answer , only shrugs his shoulders. I understand that he has picked up all he could from various sources to satiate his desire for self-improvement and learning. His employer has seen his ambition and encouraged him along the way.

For nine years, Ravi had a crush on and also an off and on relationship with an Indian woman. Her father saw Ravi’s will to better himself and supported their relationship. Her mom did not, however, believe in his prospects. Finallyshe ended their relationship and the woman married another man. Ravi says that today she would had had a more secure life financially with him than with the man that the mother believed in and that she then married.

Then he met an English woman and was with her for three years. The relationship ended because the woman was unsure if there was a future with an Indian man . Then Ravi decided to go for an arranged marriage . Seven months later, he saw – for the first and only time before the wedding – his coming bride. He gave his consent, and the parents met and made up all the practical arrangements . Ravi was then 28 and his future wife 18. It was a beautiful traditional Hindu wedding . After more than three years of marriage , they are now happy together and also have a son who is 2.5 years. Ravi says that it is important to communicate in a marriage, to respect each other and continue to evolve together . The English woman was devastated when she heard about his engagement and wanted to pay so that his fiancee could cope and the engagement would be canceled , but Ravie said no to this suggestion. It is very clear that he is so proud of that decision today.

We discuss the issue of arranged marriages and agree that many marriages are built on much looser ground than an arranged marriage. People fall in love and relationships are built on unrealistic expectations and assumptions about yourself and the other and what marriage means . In an arranged marriage , it is often ensured beforehand that the parties have compatible background,  qualities and interests. In addition, the parties recognize that love is something that you build, something that slowly emerges and that requires work and maintenance says Ravi wisely.

The little family now lives in a simple house in a village outside of Poona along with his brother and his two children, and Ravi´s mother. Ravi supports them all on his salary as a taxi driver . He currently has a part in the company and, in addition to his base salary, also gets a commission on the returns of the companynand tips of course. I ask if they are considering having more children. His answer is very clear: no more children. He wants to give his son all the things he did not get, such as a good education, and his salary is not big enough to give this to more than one child . The son goes to kindergarten a couple of hours a day and when he is five years old, he will start in regular school, though a good private one in which he will learn two languages ​​other than their mother tongue Marathi , which is the language spoken in the province of Maharashtra . Hindi and English. It is languages that open many doors for the future in India. In mainstream schools , they won´t  at all get the quality of eg language training. Ravi’s wife is at home and takes care of their son. Ravi does not want her to work, at least not as long as the son is small. For him it was important to have a wife with an education and his wife has that. Though she had not had time to start work since she was only 18 when they got married .

He lives his life like many Hindusby often going to the temple and by beginning each day with a moment in front of Sai Baba ( not guru Sai Baba ). In the car , he of course has a little auspicious Ganesha in the window.

It is a driver that is very grateful and happy with his life that leaves me in Poona . And I am grateful and happy after a rewarding , interesting, and easy trip!

Share