Många dagar här i Pune har jag vandrat i Osho Teerth Park. Det är en park som ligger bakom ashramet och som är öppen för allmänheten tre timmar på morgonen och tre timmar på eftermiddagen. Resten av tiden är den bara öppen för personer som är på ashramet. Det tar en kvart för mig att gå dit. Överallt i parken ser man gångar som leder till små undanskymda sittplatser. Här ser man ständigt unga par sitta och prata, skratta, vara tillsammans. Det finns nog inte så många platser här som erbjuder just detta. Det är roligt att se.
Parken erbjuder svalkande skugga, många platser för meditation/kontemplation, rinnande vatten, rik färgglad blomning, tystnad och lugn. Det är en plats som också verkligen används av många. Utöver förälskade par ser man personer göra tai chi eller yoga, sitta under ett träd och meditera eller promenera raskt fram och tillbaka. Parken är inte så stor, men är mycket variationsrik i både växtlighet och i själva den arkitektoniska planeringen av området. Här finns en staty av Osho som ofta är smyckad av blommor.
Även om den här platsen verkligen kvalar in i det många av oss skulle kalla för vacker är vårt direkta upplevande av verkligheten utan tolkningar, analyser eller förklaringar alltid skönhet! Inget vi behöver skapa en upplevelse av. Inte heller behöver vi kalla något för vackert varken till oss själva eller till andra. Vi kan så klart göra det. Risken är dock att vi då tror att det är något som bara finns just där och då i stället för att inse att det alltid är vårt direkta upplevande. Vilken gåva! Oavsett hur våra livsvillkor ser ut eller vad ögonen ser.
Det är så uppenbart för mig här i Indien. Konventionellt kan upplevelserna delas in i kategorier som vackert och fult. Men när jag går här utan att beskriva det jag ser är det bara så njutbart och rikt precis som det är. Tankar kan säga både det ena och det andra. Skönheten är det som tankarna kommer och går i. Det är underbart att det är så. Så befriande och avslappnande.
Ofattbart nog är det nu bara ett par dagar kvar på min vistelse här i Pune. På lördag kväll åker jag till flygplatsen i Mumbai för vidare transport tillbaka till Sverige. Vi har vårt sista möte med Dolano i eftermiddag. Jag kan inte nog framhålla min stora tacksamhet till Dolano och till det som hennes klarhet, generositet och kompromisslöshet har fått mig att inse. Det har gett mig mer än jag hade kunnat ana.
Det har varit helt fantastiskt att vara här på alla sätt och det ska också bli underbart att åka hem. ”Wherever I lay my hat is my home.” Ingen hatt är ens nödvändig. Mitt” hem” kan jag aldrig komma ifrån. Det är vad jag är, tidlöst för evigt.
Soon time to go home!
Many days here in Pune, I have walked in the Osho Teerth Park. It is a park behind the ashram and is open to the public three hours in the morning and three hours in the afternoon. The rest of the time is only open to people who are at the ashram. It takes 15 minutes for me to walk there. Everywhere in the park there are paths leading to small hidden seating areas. Here you see young couples sit and talk, laugh, be together. There are probably not many places here that offer just that. It is fun to see.
The park offers cooling shade, many places for meditation / contemplation, running water, rich colorful flower, silence and peace. It is a place that is also actually used by many. Besides lovers you can see people doing tai chi or yoga, sitting under a tree meditating or walking briskly back and forth. The park is not that big, but it is very varied in both the vegetation and in the architectural planning of the area. There is a statue of Osho, often adorned with flowers.
Although this place really qualifies in what many of us would call beautiful, our direct experiencing of reality – without interpretations, analyzes, explanations – is always beauty! No, we need not create an experience of beauty. Nor do we need to call something beautiful either to ourselves or to others. We can of course do so. The risk is that we then believe that it is something that only happens right there and then instead of realizing that it is always our direct experiencing. What a gift! Regardless of how our living conditions look like or what our eyes see.
It is so obvious to me here in India. Conventional experiences can be divided into categories such as beauty and ugliness. But when I walk around here, and not focus on what I describe what I see, it is just so enjoyable and rich as it is. Thoughts can say both the this and the other. The beauty is what the thoughts come and go in. It is wonderful that it is like this. So liberating and relaxing.
Incredibly enough, it is now only a few days left of my stay here in Pune. On Saturday night I go to the airport in Mumbai for further transport back to Sweden. We have our last meeting with Dolano this afternoon. I can not emphasize strongly enough my gratitude to Dolano and what her clarity, generosity and non-compromising attitude has made me realize. It has given me more than I could have imagined.
It’s wonderful to be here in every way and it will also be wonderful to go home. “Wherever I lay my hat is my home.” No hat is even necessary. I can never get awa from my “home”. It is what I am – timelessly forever.
Share