Tankar lämnar inga spår. De dyker upp och försvinner direkt igen. Så är det med alla upplevelser. Inget stannar någonsin. Fast det är oftast inte vår bild. Det är som en tecknad film. Enstaka rutor som när de visas snabbt upplevs som en film. Fast det egentligen inte finns någon tidsaspekt på ögonblicket heller. Vi har tränat oss att betona tankarnas tolkningar av upplevelserna. Det blir till en hel historia som verkar höra ihop. På det sättet känns det som om en upplevelse stannar.

Jag önskar att alla visste att den nuvarande sinnesstämningen eller känslan alltid beror på en tanke. En tolkning av det här vidöppna ögonblicket. Tanken är inte alltid klar och medveten. Det kan vara olika idéer, normer, begrepp, trossystem som vi har lärt oss om oss själva och andra som gör att vi tror att tanken är sann. Vilket sedan påverkar hur vi upplever situationen. Världen skulle nog se väldigt annorlunda ut om detta var självklart. Om vi valde att byta fokus när tankar dyker upp i stället för att ge dem energi och kraft. Då blir det mer att vi agerar i stället för reagerar. Vi har tillgång till vår naturliga kraft i varje ögonblick som vi inte fokuserar på tolkande tankar av verkligheten.

Bara vi verkligen vet detta sker en förändring. Det är inte lika lätt att tro på att något är fel när jag vet att min upplevelse just nu beror på att jag tror på en tanke, inte ifrågasatt sanningshalten i den. Utgått ifrån att den är sann, att den säger något om mig. Att jag tänker mina tankar. Om du slappnar av en stund och låter allt vara som det är märker du att tankar faktiskt bara dyker upp. Och sedan försvinner. De är något flyktigt. Det är inte du. Du är kvar hela tiden. Du påverkas inte av vad tanken säger om du inte betonar den, fokuserar på den.

Det kan vara en tanke som säger något som verkar smärtsamt. Men det är ändå bara en tanke. Något som kommer och går. Det här ögonblicket som det är, är alltid snällare än våra tankar om verkligheten. Kroppssensationerna som upplevs blir väldigt annorlunda om jag inte tror på en tanke som säger att det här är smärtsamt. Då är det bara som det är. Kanske fortfarande något som vi skulle önska inte fanns, men ältandet, fokuserandet på tankarna kring vad det betyder, hur det känns, hur länge det kommer att stanna är lidandet i smärtan.

Om vi jobbar med att förbättra våra tankar, byta ut dem, tänka andra mer positiva tankar ger vi bara mer kraft till trossystemet att det här ögonblicket borde vara annorlunda. Eller att det som bara är ett minne – en tanke ibland kopplad till en bild och/eller kroppssensation – inte borde ha hänt. När sanningen är att det har hänt. Inget kan ändra på det. (Och minnesforskning visar att vi tolkar minnen så det är inte ens säkert att det har hänt, i alla fall inte på det sätt som jag tror.)

Kanske handlar det om att någon annan inte borde ha gjort det han/hon gjorde. Det är som någon klok person sa (Nelson Mandela tror jag): “Det är som att dricka gift och tro att någon annat ska dö.”

Att veta detta frigör så mycket klokhet, styrka och välbefinnande. Vi vet intuitivt hur vi bäst ska ta hand om den nuvarande situationen. Den är inte ett problem. För det krävs att vi tror på en tanke som säger att något är fel. Den är en situation att hantera här och nu. Varken mer eller mindre.

Och jag vet att det låter enklare än det kan upplevas. Men det är faktiskt så mycket enklare än vi tror. För vi vet ju alla detta. Vi har alla varit riktigt små barn som inte fokuserar på tolkningar av verkligheten utan lever den som den är. Nu kan vi göra det – fast som medvetna, mogna vuxna! Vilken möjlighet.

 

Tracks in the sand

Thoughts leave no trace. They appear and disappear instantly. This goes for all experiences. Nothing ever stays. Even though it is usually not our view on the matter. It’s like a cartoon. Individual boxes and when they appear quickly they are perceived as a movie. Though there is not really any time aspect to this moment. We’ve trained ourselves to emphasize thought interpretations of experiences. It becomes a whole story that seem to belong together. In that way, it feels like an experience stays.

I wish that everyone knew that the current mood  always is due to a thought. An interpretation of this wide-open moment. The thought may not always clear be and conscious. There may be different ideas, norms, concepts, belief systems that we have learned about ourselves and others that make us think that the idea is true. Which then affects how we perceive the situation. The world would probably look very different if this was obvious for us all. If we chose to change focus when thoughts pop up instead of giving them energy and power. Then we will more act rather than react. We have access to our natural power in each moment we do not focus on interpreting thoughts about reality.

Once we truly know this there is a change. It’s not as easy to believe then that something is wrong when I know that my experience right now is because I believe in an idea that I have not questioned. Assumed to be true, assumed that it says something about me. That I think my thoughts. If you relax for a moment and let everything be as it is, you notice that thoughts actually just show up. And then disappear. They are fleeting. It’s not you. You are here all the time. You are not affected by what the idea says if you do not emphasize it, focus on it.

It could be a thought that says that something is really painful. But that’s just a thought. Something that comes and goes. This moment as it is, is always kinder than our thoughts about reality. Body sensations will be very differently experienced if I did not believe in a thought that says that this is suffering. Then it just as it is. Perhaps still something that we would wish did not exist, but focusing on the ideas of what it means, how it feels, how long it will stay – that is suffering. Otherwise it is simply pain.

If we work to improve our thoughts, replace them, think more positive thoughts, we only give more power to the belief system that this moment should be different, is wrong. Or that what simply is a memory – a thought sometimes linked to a picture and / or body sensation – should not have happened. When the truth is that it has happened. Nothing can change that. (And memory research shows that we interpret memories so it is not even certain that it has happened, at least not in the way I think.)

Perhaps it is that someone else should not have done what he / she did. It’s like some wise person said (Nelson Mandela, I think): “It is like drinking poison and thinking that someone else will die.”

Knowing this releases so much wisdom, strength and wellbeing. We intuitively know how best to deal with the current situation. It is not a problem. This requires that we believe a thought that says that something is wrong. It is a situation to deal with here and now. Neither more nor less.

And I know it sounds easier than it may seem. But it is actually much easier than we think it is. For we all know this. We have all been really small children who do not focus on interpretations of reality rather live it as it is. Now we can do it – but as conscious, mature adults! What an opportunity.For us and for the world.

Share