Vad är egentligen jul? Mitt svar är att det är ett samlingsnamn på minnen, olika sinnesintryck (ljud=julmusik, syn=julpynt, snö, levande ljus och blommor, Doft= clementiner, hyacinter, glögg, smak=julmat, julgodis), historier (Jesus födelsedag, 24  eller 25 december, tomten). Jul är alltså något helt individuellt. Var och en har sina alldeles egna program, tolkningar av ”jul” precis som vi har av alla andra företeelser. För vissa är de här sinnesintrycken, minnena och historierna positiva, behagliga och njutbara. För andra är det precis tvärtom. Vi upplever det vi kallar för julstämning när vi har just de sinnesintryck som passar in på vår beskrivning av jul.

Det är så lätt att identifiera sig med sina egna etiketter på ett begrepp som är så laddat som ”jul”. Själv har jag mycket positiva minnen och ganska traditionellt svenska kopplingar som de ovan nämnda sinnesintrycken. Ett begrepp som jag kopplat starkt till min idé om en positiv jul är att det handlar om gemenskap. Man firar jul tillsammans med andra människor som man bryr sig om.

Första gången just den här idéen utmanandes för mig var 1996 när jag skulle fira jul ensam. Mina barn skulle fira med min f d man och det var vår första jul som skilda efter sexton års äktenskap. Det kändes superläskigt. En vecka innan jul beställde jag en charterresa till Goa, Indien. Jag var där en vecka – första gången i Indien – och det var en fantastisk resa och ganska okej att fira jul själv där! På den tiden visste jag definitivt inte att det var helt okej att låta tankar och känslor vara som de är. Jag flydde till Indien. (Med det menar jag självklart inte att det alltid är en flykt att resa. Absolut inte. Men det var det för mig då. Underbar flykt.)

Efter det har det varit många jular som jag firat själv. Nästa gång hade jag julpyntat, lagat julmat och köpt ny pyjamas och bok till mig själv. Julklapparna hade jag slagit in och jag firade julen ungefär som om jag hade familjen där. Jag såg på Kalle Anka, åt julmat och öppnade mina julklappar. Det var riktigt mysigt – även om det fortfarande kändes som ett andrahandsval.

De sista åren har jag firat tidig jul på Irland i december med sonen och hans familj (ibland även min dotter) och oftast varit själv över juldagarna. Under tiden som lärare inom Balanced View var jag ofta så trött att det var en ren njutning att inte behöva göra någonting. Jag brukade bestämma att jag skulle gå i pyjamas alla tre juldagarna – möjligtvis med undantag av en timme för promenad. Det var så härligt att inte behöva göra någonting speciellt. Då var det också otroligt skönt att vara ensam.

Det är något speciellt med juldagarna. Allting stannar upp. Det är väldigt stilla. Det märks även när man är själv. En stillhet som blir så uppenbar och lätt att bejaka. Samma stillhet som alltid är här, men som så lätt försvinner i all aktivitet och den snabba dygnsrytmen.

I år har jag haft en underbar jul med min dotter och hennes pojkvän. Fullständigt njutbar, nära och varm! Jag känner dock en stor tacksamhet för att det idag är helt okej med jul oavsett omständigheter. Jul är så tydligt en tid för tacksamhet även om situationen inte ser ut som mina programmerade idéer om hur den ska vara. Mer och mer får allting vara som det är oavsett vilka tankar som dyker upp om situationen – om det sen handlar om jul eller någon annan företeelse spelar ingen roll.

Jag är så medveten om hur privilegierad jag är i så många avseenden! Jag har familj, vänner, mat, en fin plats att vara på, skönhet omkring mig. Jag är stabil och mår bra med och i mig själv. Så många har inte dessa förutsättningar. Mina tankar går till alla dessa människor nu! Även om det aldrig är omständigheterna som avgör hur vi mår är det definitivt lättare att må bra när de mest grundläggande behoven är på plats! De flesta har inte blivit påminda av det vi vet som små barn – att livet är okej oavsett hur det ser ut. Jag har fått den stora gåvan att ha fått ett liv som visat mig på storheten i varje ögonblick. Något som jag inte har förtjänat eller skapat. Så här ser helt enkelt livet ut tolkat genom just det här sinnet och den här kroppen!

Tack till er alla för allt ni är i er vardag för så många!!! Ha fortsatt sköna helgdagar oavsett hur de ser ut för just dig.

(Jag fick förresten feed-back från en läsare att när hon fick texten hade den konstiga tecken i sig. Är det så för dig också?)

 

Thoughts about Chrismas in general and particularly about my Christmases

What exactly is Christmas? My answer is that it is a collective name for memories, different sense impressions (audio = Christmas music, vision = Christmas decorations, snow, candles and flowers, Scent = clementines, hyacinths, mulled wine, taste = Christmas food, Christmas sweets), stories (Jesus birthday, 24 or 25 december, plot). Christmas is therefore something completely individual. Everyone has their very own programs, interpretations of “Christmas” just as we have for all other events. For some, these sensory impressions, memories and stories positive, pleasant and enjoyable. For others it is just the opposite. We experience what we call the Christmas spirit when we have just the sensations that fits our description of Christmas.

It is so easy to identify with our own labels on a concept that is as loaded as “Christmas”. Personally, I have very positive memories and quite traditional Swedish connections to the above mentioned sensory impressions. A concept that I linked strongly to my idea of ​​a positive Christmas is that it is about community. You celebrate Christmas with other people you care about.

The first time this particular idea was challenged for me was in 1996 when I was to spend Christmas alone. My kids would celebrate with my ex-husband and it was our first Christmas as divorced after sixteen years of marriage. It was super scary. A week before Christmas, I ordered a charter trip to Goa, India. I was there a week – the first time in India – and it was a fantastic trip and quite okay to celebrate Christmas yourself there! At that time I definitely did not know how to be with those feelings. It felt safer to run away. (Not that traveling always is about running away!!! Not at all.But at that time it was for me. A wonderful escape!)

After that there have been many Christmases where I have celebrated on my own. Next time, I had decorated, cooked Christmas dinner and bought new pajamas and a book for myself. I had wrapped them and I celebrated Christmas as if I had family there. I looked at Donald Duck (which we do in Sweden at Chrismas!!!), ate Christmas dinner and opened my presents. It was really cozy – although it still felt like a second choice.

The last few years I have celebrated an early Christmas at Ireland in december with my son and his family (sometimes even my daughter) and mostly been on my own over Chrismas. When I was a teacher in Balanced View, I was often so tired that it was a pleasure to not have to do anything. I used to decide that I would go in pajamas all three days of Christmas – with the possible exception of an hour walk. It was so nice to not have to do anything special. Then it was also incredibly nice to be alone.

There is something special about Christmas. Everything stops. It’s very quiet. It is also noticeable when you’re by yourself. A stillness that is so obvious and easy to embrace. The same stillness that is always here, but so easily lost in all the activity and rapid diurnal rhythm.

(This year, the Christmas tree was outside. So beautiful. Small birds like to sit in it.)

This year I had a wonderful Christmas with my daughter and her boyfriend. So enjoyable, close and warm! However, I feel very grateful that today it is perfectly okay with Christmas regardless of circumstances. Christmas is so clearly a time for gratitude, even if the situation does not look like my programmed ideas about how it should be. More and more everything can be as it is regardless of the thoughts or emotions that pop up in the situation – regardless if it is Christmas or any other phenomenon.

I am so aware of how privileged I am in so many ways! I have family, friends, food, a nice place to be, beauty around me. I am stable and doing well with and in myself. So many do not have these conditions. My thoughts go to all those people now! Although it never is the circumstances that determine how we feel, it is definitely easier to feel good when the most basic needs is in place! Most of us have not been reminded of how okay life is regardless of what it looks like. I have had the great gift to have received a life that has shown me the greatness of every moment. Something that I have not earned or created. Life simply looks like this interpreted by precisely this mind and this body!

Thanks to all of you for all that you are in your life for so many! Continue to have beautiful holidays no matter what they look like for you.

Share