Som jag ser på självförtroende handlar det om att tro på oss själva i och som våra olika roller i livet. Vi kan alltså ha gott självförtroende inom vissa områden och sämre inom andra. Kanske vet vi att vi är bra på att vara den som har ett visst yrke, men sämre på den som är i intim relation med en annan. Vi har idéer om hur man ska vara i en viss roll. När vår bild av oss själva i just den rollen och vårt trossystem om hur man ska vara där stämmer upplever vi gott självförtroende. Det innebär att vi kan vara världsbäst på något utan att ha gott självförtroende. Det är alltså inte prestationen som avgör – utan vår bild av oss själva och vårt trossystem kring hur man ska vara.
Eftersom vi någonstans vet att vi inte är våra roller är självförtroende inte tillräckligt för att känna tillfredsställelse och välbefinnande i livet. Det förenklar livet och kan göra oss framgångsrika inom vissa områden, men för att verkligen trivas i livet behöver vi också känna igen vår självkänsla.
Självkänsla handlar om vår förvissning om att vi är oss själva oavsett vilka roller vi har eller situationer vi är i. Det är en naturlig avslappning i att vi inte kan vara någon annan än oss själva. Det spelar ingen roll om våra prestationer passar in på våra trossystem kring en framgångsrik person eller inte. Vi vet att vi är! I kraft av att vi är har vi alltid det lugn, den klokhet och den glädje som vi söker utanför oss själva om vi inte tror oss ha självkänsla. Tror oss ha … ja, jag är övertygad om att alla har självkänsla. Alla är sig själva alltid! Fast vi kanske inte alltid har lärt oss att se det. Vi har siktet så inställt på våra olika roller, beskrivningarna på vem vi är, snarare än på vem vi alltid är oberoende av rollerna.
Om vi slappnar av alla idéer om oss själva och det här ögonblicket just nu – låter alla tankar och känslor få vara som de är – upptäcker vi vår naturligt alltid närvarande självkänsla. Jag finns. Jag är. Orubbligt och uppenbart. Alltid. Du kan fråga dig själv om du någonsin inte har varit, inte existerat. Det självklara svaret på den frågan för mig är: Nej! Jag har alltid existerat. Oavsett vilka tankar jag har haft. Oavsett vilka beskrivningar på mig själv som uppstått. Här är min självkänsla. Alltid närvarande. När jag vet det står jag grundad i tillvaron. Jag kan njuta av alla mina olika roller utan att identifiera mig fullt ut med någon av dem. Jag är bäst i hela världen på att vara Eva Areskog. Precis som du är bäst i världen på att vara du. Eftersom vi båda alltid är – som ett enda upplevande av detta självklara. Förenade i detta enkla varande som inte kräver några tillägg men som älskar alla de olika tilläggen efter ”Jag är”.
Jag är. Livet är. YES!!!!
What is the difference between self-confidence and self-esteem?
The way I see self-confidence is that it is about believing in ourselves in our various roles in life. We can thus be confident in some areas and not in others. Maybe we know we are good at being the one who has a particular profession, but worse in having intimate relationships with one another. We have ideas about how to be in a certain role. When our image of ourselves in that particular role and our belief system about how to be good in that role coincide we feel self-confident. This means that we can be the best in the world at something without having self-confidence. It is not the achievement in itself that determines confidence – rather our perception of ourselves and our belief system around this role.
Since we deep down know that we are not our roles self-confidence is not enough to feel satisfied in life and to experience well-being. It simplifies life and can make us successful in some areas, but to really thrive in life, we also need self-esteem.
Self-esteem is about knowing that we are ourselves no matter what roles we have or situations we are in. It is a natural relaxation in that we never can be anything other than ourselves. It does not matter if our performance fits our belief system around a successful person or not. We know we are! By virtue of that we are, we always have the tranquility, the wisdom and the joy that we look for outside of ourselves if we don´t think we have self-esteem. “Think we don´t have “… yes, I am convinced that everyone has self-esteem. All are themselves always! Though we may not always have learned to see it. We have our sights set to focus on our roles, descriptions of who we are, rather than who we always are regardless of roles.
If we relax any ideas about ourselves and this moment right now – let all the thoughts and feelings be as they are – we discover our natural ever-present sense of self, self-esteem. I exist. I am. Imperturbable and clear. Always. You can ask yourself if you ever not been, did not exist. The obvious answer to that question for me is: No! I have always existed. Whatever thoughts that has arisen. Whatever descriptions of myself has incurred. Here is my self-esteem. Always present. When I know this, I am based in existence. I can enjoy all my different roles without identifying myself fully with any of them. I am the best in the world in being be Eva Areskog. Just as you are the best in the world at being you. Since we both always are – as one single experiencing of this. United in this simple being which requires no additions but loves all the different additions to “I am”.
I am. Life is. YES!!
Share