När jag gick förbi min bokhylla idag såg jag en bok som heter: ”Vad har kärlek med känslor att göra?” En av de få böckerna från förr som har fått stå kvar i hyllan. Jag hittade den på ett bord hos tandläkaren en dag för mycket länge sedan. Den är handskriven och jag kände mig så attraherad av den direkt. Jag beställde den när jag kom hem. Något i mig visste att det var sant att kärlek inte har med känslor att göra även om det tog ett tag innan jag instinktivt förstod upplevde det. Vi känner instinktivt igen sanningen när vi ser den! Ofta märker vi det också och agerar på det.

Vi har lärt oss sedan vi var små att kärlek definieras av vissa upplevelser/omständigheter. Det är något som kommer och går. Vissa förutsättningar behöver finnas på plats. Gör de inte det är det inte kärlek. Kärlek förknippas ofta med en upplevelse i stunden av lycka, värme, acceptans och glädje. Vissa tankar framträder då, andra inte. Då är det så lätt att koppla ihop min idé om kärlek med yttre omständigheter eller andra personer. Livet blir till ett kontinuerligt sökande för att försöka få livet så att alla stjärnor står rätt. Blir jag förälskad beror mina härliga upplevelser på den andra. Han/hon är föremålet för min kärlek och orsaken till mitt välbefinnande. När jag inte längre ha dessa upplevelser beror även detta på den andra personen. Jag blir ett offer för andra. Handlar det om kärlek till mina barn är det så lätt att tro att om barnet gör/är som jag inte önskar förminskar det kärleken till dem. Det brukar märkas när vi tror det.  Lika lite som vi vill känna oss villkorligt accepterade vill andra det. Jag vet allt om villkorad kärlek, tron på att kärlek kan förtjänas. Jag vet nu också en del om den kärlek som alltid är, naturligt och uppenbart.

Det är så uppenbart att vi inte kan kontrollera omständigheter, andra människor eller ens upplevelser som känslor och tankar. Det är inbyggt i det här sättet att definiera kärlek att vi kommer att bli besvikna. Vi kommer att uppleva att vi inte älskar eller är älskade.

Hur skulle det vara om vi definierade om begreppet kärlek till att omfamna det här ögonblicket som det är? Upplevelsen i sig själv är dock odefinierbar/icke begreppsmässig. Det förutsätter att vi slappnar av, låter allt vara som det är och då upplever den naturliga stillhet och öppenhet som alltid är här. Det är kärlek. Alltid närvarande. Inget som någonsin kan komma eller gå. Ju mer vi lägger märke till detta desto mer självklar blir kärleken i och som mitt liv.

För mig var det först då som jag verkligen förstod och upplevde kärleken till mig själv. Mig själv som i det ögonblicket inte är skild från någon eller något. En så naturlig avslappning, öppenhet och intimitet. En kärlek till mig själv som inte försvinner för att tankar och känslor dyker upp som inte passar in i det jag har lärt mig att jag ska vara för att vara värd kärlek. En kärlek som ingen kan ge eller ta ifrån mig. En kärlek som inte kan växa eller minska. Min upplevelse av den, mitt förtroende för att den alltid är här kan öka eller minska. Men kärleken som sådan är alltid essensen av det jag är. Då kan jag – kanske för första gången – verkligen slappna av och tillåta alla sidor av mig själv. Låta alla beskrivningar av det här ögonblicket att få vara som de är.

Jag är så tacksam för allt och alla som pekat och pekar på detta allra mest självklara och enkla i tillvaron. Vad betyder kärlek för dig?

Dag 3 – Andningsträningen

Inte mycket nytt att rapportera. Jag tränade på PowerPlaten igår med tejpad mun. Här ser ju ingen mig. Det gick bra. Jag märkte i natt hur väldigt tyst det blir när man sover med stängd mun. Jag har ofta känt mig lite osäker när jag är på kurs och ska dela rum med nya människor. Känt en rädsla för att störa med mina småljud, speciellt om jag hamnar på rygg. Nu vet jag lösningen! Jag tar bara med mig tejpen. Då sover vi båda gott. Alla våra många småljud – både i vaket och sovande tillstånd- som snarkningar, harklingar m m kan ha ett samband med andningen.

När jag slog upp ovan nämnda bok öppnades den direkt till en sida där det stod med stora bokstäver: SYREBRIST ÄR ALLA MEDICINSKA SYMTOMS MODER! Jag tror att vi skapar mycket goda förutsättningar – oavsett hur vår hälsa ser ut – genom att syresätta kroppen så bra som möjligt och då är ju andningen central. Ytterst har vi dock lite lite kontroll över hälsan som över andra livsomständigheter. Vi kan bara göra så gott vi kan utifrån våra egna förutsättningar. Det är uppenbart att jag tidigare inte kunde ta lika väl hand om min kropp som jag gör idag. Inget att ödsla tid på. Bara så det är. I det här ögonblicket väljer jag att ta så väl hand om mig själv som jag kan.

Ha en skön dag. Kanske vill du bli mer medveten om din andning idag?

 

(Boken “Vad har kärlek med känslor att göra?” är skriven av Marita Norin, 1993 på Mellan himmel och jords förlag.)

 

In English (Google translator)

 

What does love have to do with feelings?

As I walked past my bookshelf today, I saw a book called, “What has love to do with feelings?” One of the few books from the past that has been left on the shelf. I found it on a table at the dentist one day a very long time ago. It is handwritten and I felt so attracted to it immediately. I ordered it when I got home. Something in me knew that it was true that love does not have to do with feelings, even if it took a while before I  instinctively understood and felt it. We  instinctively recognize the truth when we see it! Often we notice it too and act on it.

We have learned since we were kids that love is defined by certain experiences / circumstances. It is something that comes and goes. Certain conditions need to be in place. If they are not, it is not love. Love is often associated with an experience in the moment of happiness, warmth, acceptance and joy. Some thoughts emerge when others do not. Then it is easy to connect my idea of love to external circumstances or other people. Life is a continual search to try to get their lives so that all the stars are right. Will I love because my wonderful experiences on the other. He / she is the object of my love and the reason for my welfare. When I no longer have these experiences depends again on the other person. I am a victim of the other. Is it love for my children, it is so easy to think that if the child does / is that I do not wish to diminish the love for them. It is usually seen when we believe it. Just as we want to feel conditionally accepted to second it. I know all about conditional love, the belief that love is something that can be earned. I’m now also a part of the love that is always, natural and obvious.
Love is rosy, sweet and warm. It smells good and is associated with sweet music.
It is so obvious that we can not control the circumstances, other people, or even experiences like feelings and thoughts. It is built into this way of defining love, that we will be disappointed. We will see that we do not love or are not loved.

How would it be if we defined the concept of love to embrace this moment as it is? The experience in itself is undefiniable/non-conceptual though. It requires that we relax, let everything be as it is and then experience the natural serenity and openness that is always here. It’s love. Always present. Nothing can ever come or go. The more we notice this the more obvious love becomes in and as my life.

For me it was only then that I truly understood and experienced the love for myself. Myself – in that moment – is not separate from anyone or anything. Such a natural relaxation, openness and intimacy. A love for myself that does not disappear when thoughts and feelings arise that do not fit into what I have learned that I must be to be worthy of love. A love that no one can give or take away from me. A love that can not grow or diminish. My experience of it, my confidence in that it always is can increase or decrease. But love itself is always the essence of what I am. Then I can – maybe for the first time – really relax and allow all sides of myself. Let all the descriptions of this moment to be as they are.

I am so grateful for everything and everyone that pointed and points to this most obvious and simple in life. What does love mean to you?

Day 3 – Breathing Exercise

Not much new to report. I trained on my Power Plate yesterday with taped mouth. No one sees me here. It went well. I noticed last night how very quiet it gets when you sleep with your mouth closed. I’ve often felt a bit unsure when I am on a retreat or workshop and shares a room with new people. Known a fear of interfering with all the little sounds, especially if I end up on my back. Now I know the solution! I just take the tape with me. Then we both will sleep well. All our sounds – both in the waking and sleeping state – of snoring, throat clearing, etc. may be associated with breathing.

When I opened the above mentioned book, it opened  directly to a page where it said in capital letters: LACK OF OXYGEN IS THE MOTHER OF ALL MEDICAL SYMTHOMS! I think we create very good conditions – regardless of how our health looks – through oxygenating the body as well as possible and then the breathing is central. Ultimately, however, we have no control over the health, as of other life circumstances. We can only do the best we can based on our own conditions. It is obvious that I previously could not take as good care of my body as I do today. Nothing to waste time over. Just how it is. In this moment, I choose to take as good care of myself as I can.

Have a nice day. Maybe you want to become more aware of your breathing today?

 

(Boken “Vad har kärlek med känslor att göra?” är skriven av Marita Norin, 1993 på Mellan himmel och jords förlag.)

Share