På vägen hem från Halmstad i förrgår kom jag på en mindre väg fram mot en korsning med en större väg. Jag började bromsa i god tid, men bilen bara gled sakta fram. Isgata! Till vänster ser jag en stor timmerbil med släp komma på den stora vägen mot mig. ABS-bromsarna hackar och till slut stannar bilen en bit ut i korsningen. Precis då svischar timmerbilen förbi med en decimeters marginal till fronten på min bil. Så nära! Skillnaden mellan liv och död är hårfin. Det var tydligen inte min dödsdag den dagen.

För mig är det självklart att vi inte kan dö vid fel tillfälle. Vi dör när vi dör därför att det är då vi dör. Det är så skönt att ha det förhållningssättet till döden. Jag tar hand om mig på bästa sätt. Skapar så goda förutsättningar på alla sätt jag vet. Och till syvende och sist är det inte jag som avgör. Jag har inte den kontrollen.

Det skapar stor smärta att tro att man kan dö vid fel tillfälle. När vi förlorar en närstående är det lätt att ha de tankarna. Han/hon borde inte ha dött nu. De är för unga, för levande, har inte hunnit med det han/hon borde ha gjort. Det blir extra tungt att tro på de tankarna. De här tankarna blir ofta till långa historier som handlar om borden som vi inte har kontroll över. Det kan vara enklare att ge näring till den berättelsen än att våga uppleva de känslor som dyker upp, sorg, ilska, frustration t ex.

När jag har träffat klienter som har cancer har de ofta haft så dåligt samvete. De har hört att negativa tankar är dåliga och att de genom att ha dessa tankar har skapat sin egen cancer. Det blir smärtsammare än cancern. Alla dessa trossystem som skapar skuld och ånger. Och press på att jag nu ska läka den också, d v s leva på absolut bästa sättet annars går det åt pipan. Som om jag har kontroll över liv och död.

Alla vi människor gör så gott vi kan med de förutsättningar vi har. Inget att lasta oss för och skuldbelägga oss för. Vi kan slappna av med alla dessa idéer just nu och känna igen den kraft och det lugn som alltid genomsyrar oss. Låta oss uppleva alla de känslor – kroppssensationer – som finns i stunden i stället för att betona tron på tankar som försöker få oss att tro på att något är fel.

Någonstans vet vi alla att allt är accepterat som det är. Smärtan kommer ifrån att gå emot detta inre vetande.

När vi är rädda för döden – för våra tankar och trossystem kring döden –  och ger den rädslan kraft blir det så svårt att leva fullt. Vi vågar inte gå längst ut på grenen av rädsla för att den ska brista. Men det är längst ut på grenen som vi ser bäst, mest kan följa med i vindens rytm och har haft flest valmöjligheter på vägen ut dit.

Varje ögonblick är en möjlighet att träna på det. På att låta allt vara som det är och i det finna handlingskraft, livsglädje och spontanitet.

Jag är väldigt tacksam över att vara vid liv just nu.

 

Vi cannot die at the wrong time!

On the way home from Halmstad the day before yesterday, I came on a smaller road towards a junction with a major road. I started to slow down in time, but the car just glided slowly forward. Surface of ice! To the left, I see a large timber truck and trailer come on the main road towards me. ABS brakes chop and eventually stops the car a bit out in the intersection. Just then the timeber truck passed the front of my car with a margin of a decimeter. So close! The difference between life and death is subtle. Apparently it was not my death day that day.

To me it is obvious that we can not die at the wrong time. We die when we die, because that’s when we die. It’s so nice to have this attitude to death. I’ll take care of me the best way possible. Create the best circumstances in every way I know how. And ultimately, it is not me who decides. I do not have that control.

It creates great pain to think that you can die at the wrong time. When we lose a loved one, it is easy to have those thoughts. He / she should not have died now. They are too young to die, so much alive, has not finished what with what he / she should have done. It will be extra hard when you believe those thoughts. These thoughts are often to long stories about the shoulds or shouldn´ts which we have no control over. It may be easier to feed the story than to dare to experience the feelings that arise, sadness, anger, frustration, for example.

When I have met clients who have cancer, they often have had such a bad conscience. They have heard that negative thoughts are bad and that the fact that they are having these thoughts is what  have created their cancer. This belief system becomes more painful than the cancer. All these belief systems that create guilt and remorse. And the pressure that I should heal it too, that I should create the optimal circumstances for healing otherwise it may end up badly. As if I have control over life and death.

All humans do the best we can with the conditions we have. Nothing to blame us for. We can relax with all these ideas right now and recognize the power and the peace that always permeates us. Let us experience all the emotions – bodily sensations – which are here in the moment instead of focusing on the belief in thoughts that try to make us believe that something is wrong.

Somewhere we all know that everything is accepted as it is. The pain comes from going against this inner knowing.

When we are afraid of death – of our thoughts and beliefs about death – and gives it the fear power, it becomes so difficult to live fully. We dare not go far out on the branch from fear that it will burst. But it is at the tip of the branch we have the best view, where we best join the rhythm of wind and  have had the most choices on the way out there.

Every moment is an opportunity to practice this. On letting everything be as it is and in finding energy, exuberance and spontaneity.

I’m very grateful to be alive right now.

Share