För länge sedan fick jag en ros när jag började en kurs. På rosen fanns ett kort där det stod: ”Vill du helst ha rätt eller vara lycklig?” Det var en så bra fråga som jag inte alltid hade tänkt på.
Min längtan efter bekräftelse, att bli sedd och uppskattad, att upplevas som kompetent och klok, gjorde att jag investerade mycket i att vilja ha rätt. Jag var så rädd för att uppleva utsattheten av att inte duga i det jag trodde var andras ögon att jag ofta såg till att vara den som hade rätt och som också gärna berättade det. Jag mådde inte speciellt bra efter att jag gjort det för jag märkte att det skapade en upplevelse av att ha nedvärderat andra, att jag inte hade lyssnat eller varit öppen. Jag kände mig skrytsam och överlägsen. Och ändå fortsatte mina automatiska reaktioner att skapa dessa situationer.
Senare i livet – speciellt efter att jag fick den rosen på The School med Byron Katie – märkte jag att jag hade ett val. Det blev så uppenbart att om jag t ex delade det som nyss hade hänt med andra skulle min intränade önskan att ha rätt bli bekräftad och stärkt. En känsla av att veta mer, vara mer som skapade en upplevelse av separation och avstånd. Därför valde jag när jag upptäckte det valet att inte dela just då. Jag valde att låta de tankarna och känslorna komma och gå. För det är ju det tankar och känslor gör när vi inte ger dem näring genom att tro på, följa med i, skapa historier kring dem.
I det valet märkte jag hur mycket bättre jag mådde. Det betydde inte att jag nödvändigtvis inte hade rätt rent sakligt. Jag bara märkte successivt att jag gjorde det svårare för mig själv när jag byggde ut historien om det som hade hänt, skapade ett förflutet och en framtid i det ögonblick som inte har varken det ena eller det andra. I den öppenhet, kraft och det lugn som blev uppenbart i det ögonblicket hade jag resurser att agera på ett klokt sätt. Inte reagera på ett sätt som ofta ledde till att jag blev sådan som jag helst inte ville vara. När jag respekterade det i mig som var okej i alla situationer blev det så mycket lättare att respektera andra. Att känna igen det som förenar i stället för det som delar.
Det blev också allt tydligare att det där med rätt och fel inte var så enkelt och självklart som jag hade trott (snarare kanske hade velat tro). Allting som sker tolkas genom mina intränade program, åsikter och trossystem. Det gör att det som upplevs som helt rätt i stundens hetta kanske inte alls upplevs som rätt i avslappningens klarhet. Jag valde helt enkelt allt oftare avslappning och klarhet när det valet fanns där. Och när det inte gjorde det lät jag också det vara som det vara. Win-win. Kärlek utan referensram genomsyrar och innefattar allt och alla alltid!
Ju längre tiden går desto mindre vet jag. Jag tror inte längre på svart eller vitt. Snarare är svart och vitt fullständigt avhängiga av varandra i denna illusoriska verklighet. Det ena förutsätter det andra. Vi kan inte ha mörker utan ljus. Och tvärtom. Det är när jag bara betonar det ena som det så lätt inbjuder till konflikt och polarisering. Min sanna natur omfattar och innefattar båda. Där finns min trygghet och klokhet.
Would you rather be right or be happy?
A long time ago I got a rose when I started a course. A card was attached to the rose: ” Would you rather be right or be happy? ” It was such a good question that I had not always thought of.
My desire for recognition, to be seen and appreciated , to be perceived as competent and wise , made me invest in wanting to be right. I was so afraid to experience the vulnerability of not being good enough in what I thought were the eyes of others that I often looked to be the one who was right and who also happily told others about it. I did not feel particularly well after I did this, I noticed that it created an experience of having belittled others, that I had not listened or been open. I felt boastful and superior. And yet my automatic reactions continued to create these situations.
Later in life – especially after I got the rose in The School with Byron Katie – I noticed that I had a choice . It became so obvious that if I shared what had just happened with the other my trained desire to be rightwould be confirmed and strengthened . A sense of knowing more, being more that created an experience of separation and distance. Therefore, I chose when I discovered that not to share that at that moment. I chose to let those thoughts and feelings come and go . For it is what thoughts and feelings do when we do not nourish them by believing in, focusing on, creating stories around them .
When making that choice, I noticed how much better I felt . It did not mean that I necessarily had no right purely factual . I just noticed gradually that I made it harder for myself when I created the story of what had happened , it created a past and a future in the moment that does not have either. In the openness and the calm that became obvious at that moment I had the resources to act wisely . Not react in a way that often led to me was such that I would rather not be. When I respected it in me that was okay in any situation became so much easier to respect others. To recognize what unites rather than what divides.
It also became increasingly clear that the thing with right and wrong was not as simple and obvious as I thought (rather perhaps had wanted to believe). Everything that happens is interpreted by my -trained programs, opinions and belief systems. This means that what is experienced as just right in heat of the moment might not be perceived as right when relaxation and clarity is there. I simply chose increasingly to relax whenever the choice was there. And if not I let that be as it is. Win-win. Love without frame of reference is all-pervasive and all-inclusive of everything and everyone always.
The more time passes , the less I know . I no longer believe in black or white. Rather, black and white are completely interdependent in this illusory reality. The one presupposes the other. We can not have darkness without light . And vice versa. When I just emphasize one it is so easy to invite conflict and polarization. My true nature encompasses and includes both. This is where my safety and wisdom are.
Share