Jag såg tre kaniner leka på ängen i morse. Det var så härligt att se. De var helt absorberade i leken – oskuldsfullt och naturligt. Helt plötsligt lägger de sig ner. Plattar ut sig och fäller ner öronen. De har sett mig närma mig ängen. Utan tankar vet de naturligt hur de ska agera vid ev annalkande fara. Om jag inte hade vetat att de var där hade jag inte sett dem. Fin påminnelse om hur livet lever sig självt i och som alla dess former ögonblick för ögonblick. Precis som denna självsådda skönhet ute i den vilda delen av min trädgård.

Bilden av aklejan här påminner om den underbara visan “Uti vår hage”. Här är en helt fantastisk version med a capella gruppen Kraja från Umeå. Fyra unga kvinnor som sjunger den vackraste stämsång. Jag älskar deras musik. Rekommenderas varmt!

Naturen har en naturlig cykliskhet. Här där jag bor blir det t ex nog inte mycket blåbär i år. Det är bruna mattor med enstaka gröna inslag. Vintern har varit tuff. Vem vet nästa år kanske de kommer tillbaka med förnyad kraft. Det kan man i alla fall hoppas för det är också många växter i trädgården som tagit stryk.

Förra året gick en propp ute i mitt förråd när jag var i Indien. Mina pelargoner stod djupfrysta bland isen på golvet. Pumpen hade gått sönder. Jag lät dem stå kvar och snart spirade det grönt i det jag trodde var dött. De har aldrig blommat så praktfullt som förra sommaren.

När vi själva har en period som vi upplever som stillastående, utmanande eller sorglig är det lätt att tro att det är något fel. Något som borde vara annorlunda. Tänk om vi är som resten av naturen. Så mycket lättare det då blir att få vara som vi ändå är tills vi inte är det längre.

Hur som haver så tycker jag detta är en härlig tid. Så skönt att få påta i jorden och njuta av det omväxlande vädret. Igår fick jag tillbaka en utlånad vikvägg. Så här skön blev en av mina uteplatser när den fick ta plats. Den ger både lä, insynsskydd och en starkt rumslig känsla – som om vardagsrummet fortsätter ut här. Älskar att sitta här.

 

The naturalness of nature

I saw three rabbits playing in the meadow this morning. It was so wonderful to see. They were totally absorbed in the play – innocent and natural. All of a sudden they lay down. They flattened out and folded down their ears. They’ve seen me approach the meadow. Without thinking, they know naturally how to act when possible danger approaches. If I had not known they were there, I had not seen them. Nice reminder of how life lives itself in all its forms moment by moment. Just as this beauty that sowed itself out there in the wild part of my garden.

The photo of this columbine reminds me of a wonderful – very Swedish – folksong “Uti vår hage” (Out in our meadow). You can listen here to a great version with the a capella group Kraja from Umeå. Four young women that sing the most beautiful harmonies. I can warmly recommend listening to their music!

Nature has its natural cycles. Here where I live, there will probably not be many blueberries this year. There are brown spreads with occasional hints of green. Winter has been tough. Who knows maybe next year they will come back with renewed vigor. You could at least hope for it since many plants in the garden also has taken a beating this past winter.

Last year, a fuse blew in my storage room when I was in India. My geraniums stood frozen in ice on the floor. The pump had broken. I let them stand there and soon there were green sprouts in what I thought was dead. They have never bloomed as magnificently as last summer.

When we ourselves have a period that we experience as stagnant, challenging or sad, it is easy to believe that there is something wrong. Something that should be different. What if we are like the rest of nature. So much easier to then let ourselves be that we are until we are not  anymore.

Anyway, I think this time of year is a lovely time. So nice to have the hands in the soil and to enjoy the everchanging weather. Yesterday I got back a folding wall that I had leant out. It made a world of difference to my patio. It provides both shelter, protection and a strong spatial sense – as if the living room continues out here. Love to sit here.

 

Share