Min resa till Norrland blev en symfoni av olika intryck. Precis som livet alltid är. Naturen erbjöd sin grönska, skönhet, liv generöst i alla dess olika former. Fina möten och många gamla minnen som kom och gick.
Resan upp var omväxlande och gick fort. 115 mil låter ju väldigt långt. Men om man inte tänker på det utan bara njuter av bilresan, ögonblick för ögonblick, upplevs den inte alls lång. Naturen längs med resvägen var så vacker!!! Jag stannade på några loppisar på vägen upp, åt min medhavda matsäck på vackra platser och sov till slut bak i bilen där jag hade gjort i ordning en bädd. Det var bekvämt och mysigt att ligga där. Jag kunde ligga helt raklång. Jag kände mig som en snigel med mitt hus på ryggen – en angenäm känsla. Både resan till Lappland och hem delade jag upp på två dagar för att ha tid att verkligen njuta av resan i sig.
Jag passerade även Östersund där jag har bott i fyra år. Först i två år med en kille som jag var förlovad med. Han var Drakenpilot på F4 och några år senare två år när jag var nygift. Vi bodde då på min f d mans släktgård utanför Östersund. Många minnen dyker alltså upp. Jag tänker sällan tillbaka i tiden och minnena känns lika verkliga som en historia som jag har läst i en bok. De upplevs inte personliga även om de är knutna till Eva-historien genom tankar. Intressant upplevelse.
Resan blev allt mer exotisk. Mer och mer skog, rakare och rakare vägar. Plötsligt en renvaja och hennes kalv mitt på vägen. Och till slut skyltar med ortsnamnen både på svenska och samiska. Nu var det tydligt att jag hade kommit in i Lappland. Åsele – Sjeltie på samiska – ligger i Västerbottens län och i landskapet Lappland. Mina båda kusiner hade bra koll på historien. 1673 utfärdade regeringen Lappmarksplakatet. Detta öppnade lappmarken som tidigare bara bebotts av samer för nybyggare. De skulle få skattefrihet i 15 år och efter den tiden inte få högre skatt än samerna. Åsele lappmark fick sin första nybyggare 1674. En i den familjen fick barn med en same och det är min förfader. Det är ju en saga bland alla andra sagor. Åsele var då centrum för handel inom lappmarken. Med hudar, skinn, fågel och torrfisk betalades ”lappskatt” och med de här varorna bytte man också till sig det som man inte producerade själv.
Här växte min mamma upp. Min mormor lever inte längre, men jag har fortfarande släkt här. Det var så roligt att träffa alla. Min dotter och hennes pojkvän kom också upp. Vi umgicks, badade i Ångermanälven, gick på Åsele marknad och utforskade omgivningarna. När min dotter, hennes pojkvän och jag åkte på en liten skogsväg såg vi den här pampiga, vackra renkungen. En stark upplevelse. Vi plockade också lite hjortron. Sedan hälsade vi på hos vittrorna vid vitterstenen, en imponerande stensamling (se ovan). Vi passade på att äta palt (inte så gott tyckte jag), grillat älgkött (jättegott), hjortronsylt och – bäst av allt – hårt tunnbröd bakat på korn- och vetemjöl.
Vägen hem gick lika enkelt och berörde mig med allt det vackra. Det var så fint att komma hem också. Man (d v s jag) får ofta så mycket energi att ta tag i gamla surdegar hemma när man har varit borta några dagar. Det är som att se hemmet med nya ögon. Det är härligt att dansa runt och fixa lite här och där i det sköna vädret. Jag tycker inte att det är för varmt – som jag hör många tycka. Det är härligt. Fast jag är mycket glad över min bästa investering, en fläkt i sovrummet. Ljuvligt!
My trip to Lapland
My trip to Northern Sweden became a symphony of different impressions. Just as life always is. Nature offered its greenery, beauty, life, generously in all its various forms. Great meetings and many old memories that came and went.
The trip up was varied and went fast. 115o km sounds very far. But if you do not think about it instead simply enjoy the car ride, moment to moment, it does not fell far at all. Nature along the road was so beautiful! I stopped at a few garage sales on the way up, ate my packed lunch at beautiful places and slept finally back in the car where I had prepared a bed. It was comfortable and cozy to sleep in the car. There was space enough for my full length. I felt like a snail with my house on my back – a pleasant feeling. Both the trip to Lapland and home, I divided up in two days to have time to really enjoy the journey itself.
Sunset over Ångermanälven
I even passed Östersund where I have lived for four years. First two years with a guy that I was engaged to. He was an Air Force pilot and a few years later two years when I was a newly married. We lived on my ex-husband’s family farm outside Östersund. Many memories pops up as I drive along. I rarely think back in time and memories feel as real as a story I’ve read in a book. They are not perceived personal even if they are linked to the Eva-history through thoughts. Interesting experience.
Slowly the journey became more exotic. More and more forests, straighter and straighter roads. Suddenly a reindeer cow and her calf in the middle of the road. And finally signs with the names in both Swedish and Sami. Now it was clear that I had entered Lapland. Åsele – Sjeltie in Sami – located in the county of Västerbotten and in Lapland. My two cousins have a good handle on history. In 1673 the government issued the Lappmark placard. This opened the Lapland previously only inhabited by the Sami people for settlers. They would get tax exemption for 15 years and after that time did not have higher taxes than the Sami. Åsele lappmark got its first settlers in 1674. A member of this family had a child with a Sami and this is my ancestor. It’s a fairy tale amongst all the other fairy tales. Åsele was then the center of trade in Lapland. You paid tax on hides, skins, poultry and dry fish and also used these goods to exchange for what they did not produce themselves.
This is where my mom grew up. My grandmother is no longer alive, but I still have family here. It was so fun to meet everyone. My daughter and her boyfriend also came up. We socialized, swam in Ångermanälven, went on Åsele market and explored the surroundings. When my daughter, her boyfriend and I went on a tiny road we saw this magnificent, beautiful reindeer king. A powerful experience. We also picked some cloudberries. Then we visited the gnomes stone, an impressive rock collection (see above). We took the opportunity to eat dumplings (a speciality here, not so good, I thought), grilled elk (delicious), cloudberry jam and – best of all – hard flatbread baked on barley and wheat flour.
The trip home went as smoothly as the way up and touched me with all the surrounding beauty. It was so nice to come home too. You (ie I) often get so much energy to fix and restore at home when you have been away for a few days. It’s like seeing the home with new eyes. It’s great to dance around and do a little here and a little there in the nice weather. I do not think it’s too hot – which I hear many say. I love it. Though I am very happy for my best investment, a fan in the bedroom. Lovely!
Woke up to the morning haze over the lake where I stay on the way home.
Share