Tittar ut genom fönstret nu på morgonen och världen är vit igen. Täckt av ett tunt snötäcke. Ljust och vackert. Förvånande och oväntat.

Naturen är en kraftfull påminnelse om hur allting är i ständig förändring. Ingenting stannar. Det är så självklart och ändå lätt att glömma bort. Vi kan vara helt säkra på att den nuvarande upplevelsen kommer att förändras! Och ändå letar vi ofta efter något beständigt i just det som ständigt förändras. Vi söker välbefinnande, lycka, lugn och ro … vad vi nu än kallar det. Och tror att någon upplevelse som vi kallar det ska stanna. Då blir vi också ständigt besvikna. För mig är det så klart att det inte kan finnas i någon upplevelse. Oavsett hur härlig den är. Oavsett hur mycket det känns som att nu har jag nått fram. Att lägga märke till att jag alltid är här triggar vila och tillit. Hur jag än definierar det. Existerandet, varandet är alltid här. Det som lägger märke till alla dessa ständigt förändrande intryck och sensationer. Annars hade inget av detta gått att uppleva.

Det här ögonblicket, som är det enda jag har, är inte exakt som de ögonblick jag kommer ihåg eller som de jag ev kommer att uppleva igen. Det är alldeles unikt och just det faktum att jag vet att det förändras – och existensen, varandet inte gör det – gör att det är så mycket lättare att njuta av livets dans. Att leva i och som nyfikenhet och öppenhet är en stor nåd. Ibland gör jag det och ibland glömmer jag bort livets enkelhet och då känns det plötsligt som om den nuvarande tanken, känslan och upplevelsen säger sanningen om verkligheten. Ofta innebär det att tankar som innehåller ord som “borde” och “borde inte” dyker upp. Ord som skapar en bild av en fiktiv verklighet som styrs av idéer och trossystem om den. I stället för det rena direkta upplevandet av verkligheten precis som den är som blir en följd av direkt och enkel närvaro i, med och som detta ögonblick.

Att ta reda på vad jag behöver i vardagen för att i allt högre utsträckning komma ihåg det här känns viktigt. För mig handlar det mycket om att om och om igen undersöka vad som är här nu. Hur känns det just nu? Inte hur tankarna beskriver det med en historia. Utan direkt undersökande och utforskande av kroppen, andningen, det som upplevs just nu. Det är en direkt biljett tillbaka till det varande jag aldrig har lämnat – som jag aldrig kan lämna. Eftersom det är det jag är.

Naturen är en annan bra källa till igenkännande och påminnelse. Här är det så uppenbart att ingen historia pågår. Växterna, djuren, fåglarna har så tydligt inga “borden”. De bara är och gör det som är naturligt för just dem i den nuvarande situationen. Är så tacksam att jag bor mitt i naturen. Att jag ser den vart än jag tittar genom mina stora fönster. Och ändå kan jag stundtals glömma. Fast inte riktigt. Vetskapen om varandet är så djupt förankrad att den inte riktigt går att förneka. Även om tankarna försöker ibland. Det är jag oändligt tacksam över.

Ögonblicket får helt enkelt vara som det är – tills det är något annat. Häpp!

 

Constant change

Looking out through the window this morning and the world is white again. Covered by a thin layer. Bright and beautiful. Surprising and unexpected.

Nature is a powerful reminder of how everything is constantly changing. Nothing stays. It is so obvious and yet easy to forget. We can be absolutely certain that the current experience is going to change! And yet we often look for something durable, stable in the very thing that is constantly changing. We may look for well-being, happiness, peace and serentiy … whatever we call it. And believe that the experience we call that is going to stay. We are constantly disappointed. For me it is so clear that there it cannot be found in any experience. No matter how lovely it is. No matter how much it feels like now I have reached my goal. Noticing that I am always here triggers rest and trust. No matter how I define it. Existence, being, is always here. That notices all these constantly changing impressions and sensations. Otherwise none of this would be able to be experienced.

This moment, which is all I have, is not exactly like the moment I remember or as I possibly am going to experience again. It is quite unique and just the fact that I know it is changing – and that existence does not – makes it so much easier to enjoy the dance of life. To live in and as the curiosity and openness is grace. Sometimes I do and sometimes I forget life’s simplicity and suddenly it feels as if the current thought, feeling, and experience tells the truth about reality. Often this means that thoughts containing words like “should” and “should not” show up. Words that create an image of a fictitious reality controlled by the ideas and beliefs of it. Instead of the pure direct experiencing of reality just as it is which is a consequence of direct and easy presence, with and as this moment.

To find out what I need in everyday life to more and more remember this feels important. For me it’s very much about again and again exploring what is here now. How do I feel right now? Not how the mind describes it with a story. Rather direct investigation and exploration of the body, the breath, the experience right now. This is a direct ticket back to the beingI have never left – that I can never leave. Because it is what I am.

“I think it is rude!” “Yes.” “He is not at all better than us …” “… and yet he keeps on making himself special.” Interpretation of the cartoon

Nature is another good source of recognition and a great reminder. Here it is so obvious that no story is happening. The plants, the animals, the birds have clearly no “shoulds”. They simply are and do what is natural for them in the current situation. I am so grateful that I live in the middle of nature. I see it everywhere whenn I look out through my big windows. And yet, I sometimes forget. Though not really. The knowing of being is so deeply rooted that it is not really possible to deny. Although the thoughts sometimes try. I’m infinitely grateful.

The moment may simply be as it is – until it is something else.

 

Share