Jag har haft ett par underbara dagar på Kärlingesund för att gå igenom mina nya arbetsuppgifter med Kåre. Våra möten har ägt rum i köket, på klipporna vid havet, i trädgården och vid en lunch vid havet. Mycket trevliga arbetsplatser med andra ord. Kåre är bra på att njuta av livet! Det uppskattar jag. Naturen runt Kärlingesund uppmuntrar verkligen till det. Jag fick också glädjen att träffa ett 20-tal engagerade Zen-coacher. Jag känner att jag är på rätt plats. Skönt!
Ett ord som Kåre använde är ordet “chaordic”. Ett härligt ord tycker jag. Jag märker i mitt liv hur en period kan vara mer kaotisk, oordnad och svår att överblicka. Då kan jag uppleva livet som stressigt. När jag tar tag i det och ger min vardag mer struktur upplevs det mer balanserat, njutbart och välfungerande. Samma saker gäller när struktur, planering och ordning blir för dominant. Det kan bli det på bekostnad av kreativitet, spontanitet och flöde. För mig är det uppenbart att en balans av kaos och ordning är att föredra. “Chaordic” med andra ord.
Det ser vi i samhället, i naturen, bland våra kollegor, familjemedlemmar och vänner. Det finns en strävan efter balans i naturen. En naturlig strävan efter självklar balans. Den upprätthålls organiskt genom livets naturliga sätt att flöda fram. Det händer att jag möter klienter där det uppenbart är för mycket av det ena eller det andra. Det kan vara ett sätt att förhålla sig till livet som utvecklats under längre tid och som gör att personen känner sig hemma. Mycket struktur och ordning kan göra att vi känner oss trygga. Medan för andra personer känns inte levande och dynamiskt om det inte samtidigt är kaotiskt och ostrukturerat. Vi lägger oss till med vanor att hantera livet beroende på vad vi har med oss i bagaget, vad vi vill undvika att uppleva, vilka olika trossystem vi har om oss själva och livet. Vilka känslor vi är rädda för eller tror ska göra livet meningsfullt för oss. För de flesta blir det som allra bäst när det finns en naturlig balans.
Kåre påminde om Oshos fråga till oss: “Do you want to be safe or alive?”. Det kanske inte upplevs som motsatser men i praktiken blir det ofta så. Det pendlar förmodligen för de flesta av oss över tid. För mig känns det absolut viktigast att vara levande! Att inte backa undan för vissa upplevelser, känslor, personer eller situationer av rädsla eller osäkerhet. Inget att döma mig själv för eftersom vi gör alla gör så gott vi kan. Men det är genom att omfamna livets okontrollerbara sida som nytt kommer in i livet och som jag kan utvecklas till att rymma allt mer, att kunna leva livet som det är i allt större utsträckning. Det gör livet så spännande. Att våga hoppa jämfota rakt ut utan att ha garantier för vad som finns på andra sidan, men med ett levande och nyfiket sinne, är något jag uppskattar. För det mesta har jag vågat, men ibland -utan att jag alltid märker det – tar trygghetsbehovet över. Det är perioder som jag inte upplever lika givande, meningsfulla eller utvecklande. Så även om jämfotahoppandet kan kännas läskigt och tiden innan jag landar osäker och tveksam är det ändå här jag vill vara. Det är också tydligt att jag inte alltid gör medvetna val kring detta. Det bara blir så. Att medvetandegöra hur det känns nu, vart jag vill och vad jag längtar efter är viktigt. Längtar efter inte som olika strategier till det jag längtar efter. Utan verkligen behöver/vill ha. Som kärlek, närhet, samhörighet, försoning med livet eller vad det kan vara.
Hur är det för dig? Trygghet eller att vara mer levande?
Chaordic
I have had a couple of wonderful days at Kärlingesund to go through my new duties with Kåre. Our meetings have taken place in the kitchen, by the sea, in the garden and at a lunch by the sea. Very pleasant workplaces in other words. Kåre is good at enjoying life! Something I really appreciate. The nature around Kärelingesund really promotes this. I also had the pleasure of meeting some 20 dedicated Zen coaches. I feel that I am in the right place. Great!
A word that Kåre used is the word “chaordic”. A wonderful word, I think. I notice in my life how a time period can be more chaotic, disorganized and difficult to have overview over. Then I can experience life as stressful. When I give it more structure I experience it more balanced, enjoyable and effective. The same things apply when the structure, planning and order become too dominant. It may be at the expense of creativity, spontaneity and flow. For me it is obvious that a balance of chaos and order is preferable. “Chaordic” in other words.
We can see this in society, in nature, among our colleagues, family and friends. Nature always strives for balance. A selfevident desire for natural balance. It is maintained organically through life’s natural unfolding. It happens that I meet clients where it is obviously too much of one or the other. It can be a way of relating to life that evolved over time and that makes the person feel at home. A lot of structure and order can make us feel secure. While other people do not feel alive and dynamic if it is not also chaotic and unstructured. We get these habits of dealing with life according to what we have with us from earlier on, what we want to avoid to experience, the different beliefs we have about ourselves and life. What feelings we are afraid of or think will make life meaningful for us. For most of us, it is best when there is a natural balance.
Kåre reminded me of Osho´s question to us: “Do you want to be safe or alive?”. It might not be seen as opposites, but in practice it often is. This probably goes back and forth for most of us over time. I findthat the absolutely most important thing for me is to be alive, to live fully! Not to back away from some experiences, feelings, people, or situations of fear or uncertainty. Not judging myself because we all make do the best we can. But it is by embracing life’s uncontrollable side that new comes into life and I can evolve to accommodate ever more, to live life as it is to an increasing extent. It makes life so exciting. Daring to jump out without guarantees of what’s on the other side, but with a lively and inquiring mind, is something I appreciate. For the most part, I have lived like this, but sometimes not. I don´t always notice it at the time – when I put security first. These are periods I did not feel as rewarding, meaningful and stimulating. So even if it can feel scary to have both feet off the ground and the time before you land insecure and hesitant, it is still here, I want to be. It is also clear that I do not always make conscious choices about this. It just happens. Raising the awareness of what it feels like now, where I want to be and what I long for is important. With longing for I do not mean strategies to get here (become aware of what is always here). I mean really need / want. Like love, intimacy, connection, atonement with life, or whatever it may be.
How is it for you? Do you want to be safe or more alive?
Share