Det är magiskt att komma ut på morgonen så här års. Jag omfamnas av olika sinnesintryck. Det doftar gudomligt. Jag fylls av den livgivande ljusgröna färgen. Mjuk, kärleksfull vind smeker min kind.
Det naturliga upplevandet blir så uppenbart. Ingen historia om dessa olika intryck uppstår. Inga förklaringar eller orsakssammanhang dyker upp. Orden ovan skrivs i efterhand. Just då existerar endast ett direkt, mycket naturligt upplevande.
Ett naturligt upplevande som genomsyrar vår vardag utan att vi kanske lägger märke till det. Vi har kanske strävat efter, ansträngt oss för att uppleva direkt. Vi kanske kallar det att vara närvarande. Som om det fanns en motsats som inte var lika närvarande. Här- och nuvarande är vår natur. Inget annat är möjligt. Största delen av tiden är naturligt direkt upplevande självklart vår upplevelse. Andra gånger består här- och nuvarandet av beskrivningar, tankar eller t ex minnesbilder.
Bara det att börja lägga märke till att det är så det är mest hela tiden är oerhört skönt och vilsamt. Tillfällen då upplevelsen inte beskrivs, etiketteras eller inordnas i någon speciell kategori. Dagen är full av dessa ögonblick. Vi går ut i badrummet och borstar tänderna utan några speciella tankar. Seende, hörande, kännande avlöser varandra naturligt och självklart.
Jag älskar bokar! Speciellt på våren när bladen är silkestunna och vackert ljusgröna. På Katedralskolan där jag gick under högstadiet och gymnasiet hade vi en stor gammal bok. Helt fantastisk. Det var som en stor sal under trädkronan. Varje vår blev vi lediga första dagen som boken hade slagit ut. Då sjöng vi vårsånger till bokens ära. Jag är glad åt att ha mycket bok runt omkring där jag bor. Jag har ett par stora på tomten. Ett par minuters promenad från mitt hus ligger Hannabadssjön och naturreservatet Hannabadsåsen. Naturreservatet är en rullstensås täckt av bokskog. Det är något magiskt över den. Det känns som att gå på en drakes rygg. På båda sidorna sluttar det brant ner mot dalen. Allt klätt i bokens skira grönska. (Se bild nedan). Som gammal Lundensare är ett annat säkert vårtecken Lunds Studentsångare på första maj. Det är så vackert och mäktigt med manskörer. Här är ett exempel. Njut!
Natural experiencing
It is magical to come out in the morning this time of year. I am embraced by different senses. It smells divine. I am filled with the life-giving light green color. Soft, loving breeze caresses my cheek.
The natural direct experiencing becomes so obvious. No history of these different impression arises. No explanation or causation emerge. The words above are written in retrospect. Just then, there is only a direct, very natural experiencing.
A natural direct experiencing that pervades our everyday lives, but that we may not notice. Perhaps we have strived to experience directly. We might call it being present. As if there was an opposite that is not present. Here and the current is our nature. Nothing else is possible. Most of the time natural direct experiencing is our experience. Other times the here and now my contain descriptions, thoughts, or memory images.
To start to notice that this is how it is most of the time is extremely comfortable and restful. Moments in which the experience is not described, labeled or fit into any particular category. The day is full of these moments. We go into the bathroom and brush your teeth with no special thoughts. Seeing, hearing, sensing relentless natural and obvious.
I love beeches! Especially in the spring when the leaves are silky thin and beautifully light green. The school that I attended during junior high and high school (Katedralskolan in Lund) had a big old beech. Absolutely stunning. It was like a large hall under the tree crown. Every spring we got off school for a day on the daywhen the beech´s leaves open up. Then we sang spring songs in honor of the beech. (In Sweden book and beech is the same word – so it was equally in the honor of the book as of the beech). I am glad to have many beeches close to where I live. I have a couple of big ones near the house. A few minutes´ walk from my house is the lake Hannabadssjön and the nature reserve the Hannabadsåsen. The Nature Reserve is a ridge covered with beech forest. There is something magical about it. It feels like walking on a dragon’s back. On both sides it descends steeply down to the valley. All dressed in the beech´s sheer greenery. (See image below). As an old Lundensare (person from Lund) another sure sign of spring is the men´s choir Lunds Studentsångar (the Faculty Student Singers) on May 1. It is so beautiful and powerful with male choirs. Here is an example. Enjoy!
Share