Sitter i det höstigt mörka mysiga och väntar på sotaren. Ingen rolig dag att klättra på taket. Tacksam att jag får stanna inne tills jag inte gör det längre. Tänk så mycket det finns att vara tacksam för. Överallt jag ser, allt jag hör, varenda upplevelse oavsett om den är vad jag skulle beskriva som njutbar eller inte. Möjligheten att levas, lekas med allt vad det innebär. Bevis på detta obeskrivbara nakna vakna upplevande fritt från både upplevelser och upplevare.
Sitter här vid datorn fylld av tacksamhet. För varje enkelt andetag. För en kropp som fungerar och gör alla skenbara upplevelser möjliga. Nyfiken på vad detta otroliga liv ska föra med sig. Är vid en punkt där jag inte vet något om framtiden. Absolut ingenting. Pengarna är i princip slut och jag har väldigt lite bokningar framöver. Tacksam låter jag känslor vara som de är. Tankar får komma och gå utan att lämna några spår i den naturliga öppenhet som jag är. Så tacksam för det här livet.
Det är tydligt att det inte är den här Eva-personligheten som vet vad som ska bli nästa programpunkt. Jag är inte regissör i det här skådespelet. Impulser dyker upp och saker görs. Som frön som sås på en stor åker där jag inte har kontroll över vilka som ska bära frukt och när. Min åker göds med tacksamhet och tillit till att det som är är. Jag lägger ingen mening i det. Bara detta enkla. Det som är, är rätt i kraft av att det är tills det inte är det längre. Ett ögonblick i taget. Levande. Lev ande. Allt får kännas och vara. Allt är välkommet. Allt kommer och går i detta stilla, tysta, självklara. På samma sätt som havet välkomnar varje våg utan åthävor eller beskrivningar. Bara självklart och enkelt. Som det är. Det som är.
Vad är du tacksam för just nu?
(Bilder från promenad i förrgår.)
Grateful, grateful
Sitting in the dark cozy fally waiting for the chimney sweeper. No fun day for climbing on the roof in the rain. Thankful that I get to stay inside until I do not do that anymore. Think of how much there is to be grateful for. Everywhere I look, all I hear, every experience, whether it is what I would describe as enjoyable or not. The ability to be lived, played with all that that implies. Proof of this unspeakable naked awake experiencing free of both experience and experiencer.
Sitting here at the computer filled with gratitude. For every simple breath. For a body that works and makes all illusory experiences possible. Curious what this incredible life will bring. I am at a point where I do not know anything about the future. Absolutely nothing. Not much money and very little reservations ahead. Grateful I let the emotions be as they are. Thoughts may come and go without leaving any trace in the natural openness that I am. So grateful for this life.
It is clear that there it is not this Eva-personality that knows what will be the next experience. I am not the director of this spectacle. Impulses show up and things are done. As the seeds sown in a large field in which I have no control over what will bear fruit, and when. My field fertilized with gratitude and trust that what is, is. I attach no meaning to it. Just that simple. That which is, is right simply because it is until it’s not there anymore. One moment at a time. Living. Live in and as. Everything will be felt and be. Everything is welcome. Everything comes and goes in this gentle, quiet, self-evident. Just as the sea welcomes every wave without fanfare or descriptions. Just naturally and easily. As it is. It is.
What are you grateful for right now?
(Pictures from the walk the day before.)
Share